Skillnad mellan versioner av "Balantidium coli"
| (31 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | '' | + | '''Huvudartikel''', reviderad mars 2012. |
| − | |||
---- | ---- | ||
| + | Till innehållsförteckngen för ''[[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]'' | ||
| + | och''[[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002|Tarminfektioner]]'' | ||
| + | -------- | ||
| + | ==''Balantidium coli''== | ||
| − | == | + | ===Smittämne=== |
| + | ''Balantidium coli'' är den enda ciliat som kan infektera människa. De första humana fallen beskrevs i Sverige (Malmberg 1857) men idag betraktas ''Balantidium''-infektion främst som en exotisk sjukdom. Parasiten är vanligt förekommande hos svin, primater och strutsar men infektion hos människa är sällsynt. Nyligen genomförda genetiska studier har identifierat samma subtyper i isolat från djur och människor, men mycket återstår för att klarlägga den zoonotiska potentialen. | ||
| + | ===Livscykel=== | ||
| − | + | ''Balantidium'' har en enkel livscykel med en cyst- och en trofozoitform. Intagna cystor excysterar i tarmen under påverkan av magsaften. Parasiter finns framför allt i grovtarmen. ''Balantidium''-trofozoiter har dock kapacitet att invadera tarmväggen och ge upphov till djupa abscesser fyllda med sönderfallna celler. I sällsynta fall kan spridning ske utanför tarmen till lymfkörtlar, lever, lungor och urogenitala organ. | |
| − | + | ===Symtom och klinisk bild=== | |
| + | Infektionen är oftast asymtomatisk eller subklinisk. I enstaka fall förekommer svårare symtom som kolit, magsmärtor eller långvarig, koleraliknande diarré och viktminskning. Invasiv infektion med ulceration av tjocktarmen är förknippad med blodig diarré som påminner om [[Entamoeba histolytica|amöbadysenteri]]. | ||
| − | === | + | ===Epidemilogi=== |
| + | Smittan överförs genom fecal-oral kontakt antingen genom direkt kontakt med grisar eller genom kontaminerad föda och vatten. Infektion hos människa är ovanlig och förekommer mest i varmt klimat i områden med bristande omgivningshygien. I industrialiserade länder med kallare klimat tillhör svinuppfödare och veterinärer en riskgrupp. | ||
| + | |||
| + | ==Provtagning och transport== | ||
| + | ===Provmaterial=== | ||
| + | Fecesprov | ||
| − | + | Observera att rörliga trofozoiter påvisas i ofixerad material. | |
| − | + | ===Provtagningsföreskrifter=== | |
| − | + | Se [[Provtagning och transport|provtagningsföreskrifter]] | |
| − | + | ===Förvaring/transport=== | |
| − | + | Inga speciella krav | |
| + | ==Laboratoriediagnostik== | ||
| − | == | + | ===Allmänt=== |
| + | [[Fil:Balantidium coli wet mount.jpg |thumb |200px |left | ''Balantidium''-trofozoit, direktmikroskopi. ''Foto: via Wikimedia Commons'']] | ||
| + | [[Fil:Balantidium trophB.jpg|thumb |200px |left |'' Balantidium''-trofozoit, hematoxilinfärgning. ''Foto: via Wikimedia Commons'']] | ||
| + | [[Fil:BalantidiumTrofAM.jpg|thumb |200px |left |'' Balantidium''-trofozoit. ''Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet'']] | ||
| + | Diagnostiken grundar sig på demonstration av parasiter i feces. Lättast att känna igen är rörliga trofozoiter i ”färskprov”. Cystor påvisas i koncentrerat prov från fast eller halvfast feces. http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/html/image_library.htm | ||
| − | === | + | ===Referensmetodik=== |
| + | För påvisning av cystor rekommenderas undersökning av koncentrerad feces i ljusmikroskop ([[PAR 01 Cystor och maskägg, feces koncentration|PAR 01]]). ''Balantidium'' är den största protozo som kan påvisas hos människa och kan upptäckas med samma förstoring som används för mikroskopering av maskägg. För påvisning av trofozoiter, som endast förekommer i slemmig eller blodig feces, rekommenderas undersökning av ”färskprov”. För utförande se under ”påvisning av trofozoiter” i [[Entamoeba histolytica]] avsnittet. | ||
| − | + | ====Morfologiska kriterier==== | |
| + | Parasiten storlek och form ligger till grund för identifiering. Ovala trofozoiter (30–200 µm x 40–60 µm) är beklädda med ett tjockt lager korta cilier. Ciliernas ständiga rörelse kan vara till stor hjälp vid identifiering av trofozoiter. Inuti cellen finns en makro- och en mikrokärna samt två stora vakuoler. I främre delen finns en ”cellmun” och vid bakre en ”cellanus”. Cystorna är runda, 40–60 m och innehåller likadana kärnor som trofozoiterna. Kärnorna kan dock vara svåra att urskilja både i ofärgat och jodfärgat preparat. På grund av sin storlek kan ''Balantidium''-cystor helt förbises eller förväxlas med exempelvis pollen eller maskägg. | ||
| + | |||
| + | ====Förväxlingsorganismer==== | ||
| − | + | ''Balantidium coli'' är den enda ciliat som kan infektera människa. I naturen finns det dock gott om frilevande ciliater med snarlikt utseende. Fynd av levande ciliater i humanprov bör därför alltid verifieras med nytt prov om det finns anledning att tro att provtagningskärlet skulle kunna vara kontaminerat. | |
| − | + | I provmaterial från luftvägarna kan rörliga epitelceller med flimmerhår, s. k. ciliocytophthoria förekomma, och dessa har vid enstaka tillfällen förväxlats ciliater. | |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| + | ====Svarsrutiner==== | ||
| + | Cystor/trofozoiter av ''Balantidium coli'' påvisade/ej påvisade | ||
| − | === | + | ===Övriga diagnostiska metoder=== |
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| + | *Permanentfärgning | ||
| + | I internationell litteratur rekommenderas permanentfärgade preparat för identifiering av ''Balantidium''-trofozoiter. I idealiska fall färgas då den karakteristiska bönformade makrokärnan (bild). | ||
| + | *Histologiska färgningsmetoder | ||
Paraffin- eller fryssnitt av tarmbiopsi kan permanentfärgas med hematoxylin-eosin och undersökas med avseende på förekomst av trofozoiter. | Paraffin- eller fryssnitt av tarmbiopsi kan permanentfärgas med hematoxylin-eosin och undersökas med avseende på förekomst av trofozoiter. | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| + | ===Laboratorierapportering=== | ||
| − | + | ''Balantidium coli'' är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | |
| − | |||
| + | ==Litteraturhänvisningar== | ||
| + | *Schuster FL, Ramirez-Avila L. Current world status of Balantidium coli. Clin Microbiol Rev. 2008 Oct;21(4):626-38. Review. | ||
| + | *Hindsbo O, Nielsen CV, Andreassen J, Willingham AL, Bendixen M, Nielsen MA, Nielsen NO. Age-dependent occurrence of the intestinal ciliate Balantidium coli in pigs at a Danish research farm. Acta Vet Scand. 2000;41(1):79-83. | ||
| + | *Ponce-Gordo F, Fonseca-Salamanca F, Martínez-Díaz RA. Genetic heterogeneity ininternal transcribed spacer genes of Balantidium coli (Litostomatea, Ciliophora). Protist. 2011 Nov;162(5):774-94. | ||
| + | *Atlas of human protozoa. 1993. Ed. by E.G. Rondanelli and M. Scaglia, Masson Milano, Italy. | ||
| − | + | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
| + | [[Kategori:Parasiter]] | ||
[[Kategori:Infektioner i mage och tarm]] | [[Kategori:Infektioner i mage och tarm]] | ||
| − | |||
Nuvarande version från 2 oktober 2012 kl. 12.36
Huvudartikel, reviderad mars 2012.
Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik ochTarminfektioner
Balantidium coli[redigera]
Smittämne[redigera]
Balantidium coli är den enda ciliat som kan infektera människa. De första humana fallen beskrevs i Sverige (Malmberg 1857) men idag betraktas Balantidium-infektion främst som en exotisk sjukdom. Parasiten är vanligt förekommande hos svin, primater och strutsar men infektion hos människa är sällsynt. Nyligen genomförda genetiska studier har identifierat samma subtyper i isolat från djur och människor, men mycket återstår för att klarlägga den zoonotiska potentialen.
Livscykel[redigera]
Balantidium har en enkel livscykel med en cyst- och en trofozoitform. Intagna cystor excysterar i tarmen under påverkan av magsaften. Parasiter finns framför allt i grovtarmen. Balantidium-trofozoiter har dock kapacitet att invadera tarmväggen och ge upphov till djupa abscesser fyllda med sönderfallna celler. I sällsynta fall kan spridning ske utanför tarmen till lymfkörtlar, lever, lungor och urogenitala organ.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Infektionen är oftast asymtomatisk eller subklinisk. I enstaka fall förekommer svårare symtom som kolit, magsmärtor eller långvarig, koleraliknande diarré och viktminskning. Invasiv infektion med ulceration av tjocktarmen är förknippad med blodig diarré som påminner om amöbadysenteri.
Epidemilogi[redigera]
Smittan överförs genom fecal-oral kontakt antingen genom direkt kontakt med grisar eller genom kontaminerad föda och vatten. Infektion hos människa är ovanlig och förekommer mest i varmt klimat i områden med bristande omgivningshygien. I industrialiserade länder med kallare klimat tillhör svinuppfödare och veterinärer en riskgrupp.
Provtagning och transport[redigera]
Provmaterial[redigera]
Fecesprov
Observera att rörliga trofozoiter påvisas i ofixerad material.
Provtagningsföreskrifter[redigera]
Förvaring/transport[redigera]
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Diagnostiken grundar sig på demonstration av parasiter i feces. Lättast att känna igen är rörliga trofozoiter i ”färskprov”. Cystor påvisas i koncentrerat prov från fast eller halvfast feces. http://www.dpd.cdc.gov/dpdx/html/image_library.htm
Referensmetodik[redigera]
För påvisning av cystor rekommenderas undersökning av koncentrerad feces i ljusmikroskop (PAR 01). Balantidium är den största protozo som kan påvisas hos människa och kan upptäckas med samma förstoring som används för mikroskopering av maskägg. För påvisning av trofozoiter, som endast förekommer i slemmig eller blodig feces, rekommenderas undersökning av ”färskprov”. För utförande se under ”påvisning av trofozoiter” i Entamoeba histolytica avsnittet.
Morfologiska kriterier[redigera]
Parasiten storlek och form ligger till grund för identifiering. Ovala trofozoiter (30–200 µm x 40–60 µm) är beklädda med ett tjockt lager korta cilier. Ciliernas ständiga rörelse kan vara till stor hjälp vid identifiering av trofozoiter. Inuti cellen finns en makro- och en mikrokärna samt två stora vakuoler. I främre delen finns en ”cellmun” och vid bakre en ”cellanus”. Cystorna är runda, 40–60 m och innehåller likadana kärnor som trofozoiterna. Kärnorna kan dock vara svåra att urskilja både i ofärgat och jodfärgat preparat. På grund av sin storlek kan Balantidium-cystor helt förbises eller förväxlas med exempelvis pollen eller maskägg.
Förväxlingsorganismer[redigera]
Balantidium coli är den enda ciliat som kan infektera människa. I naturen finns det dock gott om frilevande ciliater med snarlikt utseende. Fynd av levande ciliater i humanprov bör därför alltid verifieras med nytt prov om det finns anledning att tro att provtagningskärlet skulle kunna vara kontaminerat. I provmaterial från luftvägarna kan rörliga epitelceller med flimmerhår, s. k. ciliocytophthoria förekomma, och dessa har vid enstaka tillfällen förväxlats ciliater.
Svarsrutiner[redigera]
Cystor/trofozoiter av Balantidium coli påvisade/ej påvisade
Övriga diagnostiska metoder[redigera]
- Permanentfärgning
I internationell litteratur rekommenderas permanentfärgade preparat för identifiering av Balantidium-trofozoiter. I idealiska fall färgas då den karakteristiska bönformade makrokärnan (bild).
- Histologiska färgningsmetoder
Paraffin- eller fryssnitt av tarmbiopsi kan permanentfärgas med hematoxylin-eosin och undersökas med avseende på förekomst av trofozoiter.
Laboratorierapportering[redigera]
Balantidium coli är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar[redigera]
- Schuster FL, Ramirez-Avila L. Current world status of Balantidium coli. Clin Microbiol Rev. 2008 Oct;21(4):626-38. Review.
- Hindsbo O, Nielsen CV, Andreassen J, Willingham AL, Bendixen M, Nielsen MA, Nielsen NO. Age-dependent occurrence of the intestinal ciliate Balantidium coli in pigs at a Danish research farm. Acta Vet Scand. 2000;41(1):79-83.
- Ponce-Gordo F, Fonseca-Salamanca F, Martínez-Díaz RA. Genetic heterogeneity ininternal transcribed spacer genes of Balantidium coli (Litostomatea, Ciliophora). Protist. 2011 Nov;162(5):774-94.
- Atlas of human protozoa. 1993. Ed. by E.G. Rondanelli and M. Scaglia, Masson Milano, Italy.