Skillnad mellan versioner av "Koncentrationsbestämning av antimykotika"
| (En mellanliggande sidversion av samma användare visas inte) | |||
| Rad 32: | Rad 32: | ||
| + | | + | ||
|- | |- | ||
| − | | Kinetikon ([[bilaga 8]]) | + | | Kinetikon ([[8. Adresser-svamp|bilaga 8]]) |
| - | | - | ||
| - | | - | ||
| Rad 41: | Rad 41: | ||
| − | '''Flucytosin:''' Serumkoncentrationen av flucytosin kan bestämmas med mikrobiologisk metod vid centrallasarettens mikrobiologiska laboratorier ([[bilaga 5]]). Såväl toxiska som terapeutiska nivåer bör påvisas och snabb handläggning är viktig. Liksom då övriga mikrobiologiska metoder används bör laboratoriet förvarnas så att odling av indikatorstam kan sättas igång, gärna ett dygn i förväg. Då koncentrationsbestämningen förberetts på detta sätt tar analys av serumprov ca ett dygn. HPLC är en snabbare och mer | + | '''Flucytosin:''' Serumkoncentrationen av flucytosin kan bestämmas med mikrobiologisk metod vid centrallasarettens mikrobiologiska laboratorier ([[5. Koncentrationsbestämning av flucytosin-svamp|bilaga 5]]). Såväl toxiska som terapeutiska nivåer bör påvisas och snabb handläggning är viktig. Liksom då övriga mikrobiologiska metoder används bör laboratoriet förvarnas så att odling av indikatorstam kan sättas igång, gärna ett dygn i förväg. Då koncentrationsbestämningen förberetts på detta sätt tar analys av serumprov ca ett dygn. HPLC är en snabbare och mer exakt metod, som går på några timmar utan särskild förberedelse. För att undvika resistensutveckling bör dalvärdet ej understiga 25 mg/L medan toppvärdet ej bör överstiga 100 mg/L för att undvika toxiska biverkningar. Övergående kan koncentrationer upp till 120 mg/L accepteras.Vid benmärgspåverkan rekommenderas att koncentrationen ej överstiger 80 mg/L. |
| − | exakt metod, som går på några timmar utan särskild förberedelse. För att undvika resistensutveckling bör dalvärdet ej understiga 25 mg/L medan toppvärdet ej bör överstiga 100 mg/L för att undvika toxiska biverkningar. Övergående kan koncentrationer upp till 120 mg/L accepteras.Vid benmärgspåverkan rekommenderas att koncentrationen ej överstiger 80 mg/L. | ||
Likvorkoncentrationen är ca 75 % av blodkoncentrationen. | Likvorkoncentrationen är ca 75 % av blodkoncentrationen. | ||
Nuvarande version från 4 januari 2010 kl. 19.21
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Svampinfektioner
Koncentrationsbestämning av antimykotika[redigera]
Provet tas just innan nästa dos ges (dalvärde) samt när den högsta serumkoncentrationen förväntas (toppvärde), något som varierar med antimykotikum och administrationssätt (flucytosin, flukonazol 2 tim, itrakonazol 4 tim).
Tabell över koncentrationsbestämning av vissa antimykotika och laboratorier som utför dessa[redigera]
| Utförs av | Flucytosin-HPLC | Flucytosin-Fluorimetri | Fluconazol-Biol. | Itrakonazol-HPLC |
|---|---|---|---|---|
| Karolinska sjh | - | + | + | - |
| Sahgr. univ.sjh | + | - | + | + |
| Kinetikon (bilaga 8) | - | - | - | + |
Flucytosin: Serumkoncentrationen av flucytosin kan bestämmas med mikrobiologisk metod vid centrallasarettens mikrobiologiska laboratorier (bilaga 5). Såväl toxiska som terapeutiska nivåer bör påvisas och snabb handläggning är viktig. Liksom då övriga mikrobiologiska metoder används bör laboratoriet förvarnas så att odling av indikatorstam kan sättas igång, gärna ett dygn i förväg. Då koncentrationsbestämningen förberetts på detta sätt tar analys av serumprov ca ett dygn. HPLC är en snabbare och mer exakt metod, som går på några timmar utan särskild förberedelse. För att undvika resistensutveckling bör dalvärdet ej understiga 25 mg/L medan toppvärdet ej bör överstiga 100 mg/L för att undvika toxiska biverkningar. Övergående kan koncentrationer upp till 120 mg/L accepteras.Vid benmärgspåverkan rekommenderas att koncentrationen ej överstiger 80 mg/L.
Likvorkoncentrationen är ca 75 % av blodkoncentrationen.
Flukonazol: Serumkoncentrationen bör ej understiga 10 mg/L. Koncentrationsbestämning görs i första hand för att bestämma om terapeutisk nivå uppnåtts. Långvarig behandling med koncentrationer kring 20-30 mg/L i serum och likvor har tolererats väl. Vid högre koncentrationer under längre tid rekommenderas kontroll med leverprov.
Ungefär 80 % av en peroral dos utsöndras via njurarna i icke metaboliserad form.
Itrakonazol: För att kontrollera adekvat upptag - vid hypoklorhydri i ventrikeln minskar upptaget - bestäms serumkoncentrationen. Vid bestämning av itrakonazol med HPLC skall den vid steady state vara minst 0,25 mg/L. Itrakonazol metaboliseras i levern bl.a. till hydroxiitrakonazol, vilken har en med itrakonazol jämförbar effekt. Om upptaget är dåligt kan
itrakonazol solubiliserad med cyklodextrin prövas.
Koncentrationsbestämning med HPLC bör göras.
Likvorkoncentrationen är obetydlig och mindre än 0,03 % av dosen utsöndras oförändrad i urinen.
Amfotericin B: Att bestämma serumkoncentration av amfotericin B är inte kliniskt relevant. Man får endast små variationer
serumkoncentrationen vid olika doser amfotericin B. Det föreligger ingen korrelation mellan serumkoncentrationen och biverkningarna/ effekten eftersom största delen av given substans fixeras till kroppens biologiska membraner. Serumkoncentrationen kan alltså inte användas för att styra behandlingen.