Skillnad mellan versioner av "Myndighetssamverkan kring utbrott av smitta"
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
| (16 mellanliggande sidversioner av 2 användare visas inte) | |||
| Rad 3: | Rad 3: | ||
''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar]]'' | ''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar]]'' | ||
---- | ---- | ||
| − | |||
| − | ==Myndighetssamverkan kring utbrott av smitta== | + | ==Myndighetssamverkan kring utbrott av smitta== |
| − | Flera myndigheter, förutom [[Smittskyddslagen och smittskyddsläkarorganisationen i landet|smittskyddsläkare]], | + | Flera myndigheter, förutom [[Smittskyddslagen och smittskyddsläkarorganisationen i landet|smittskyddsläkare]], |
| − | [[SMI:s roll i det nationella smittskyddet| | + | [[SMI:s roll i det nationella smittskyddet|Folkhälsomyndigheten]] och [[Socialstyrelsens roll i det nationella smittskyddet|Socialstyrelsen]] (se respektive artikel), förväntas samarbeta kring smittskyddsfrågor med stöd av ett antal lagar som (förutom smittskyddslagen) beskriver hur smitta ska förebyggas och förhindras bland befolkning, i mat, mellan djur (''Epizootilagen'')<Ref>[http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19990657.htm Epizootilagen]</Ref> och mellan djur och människor (''Zoonoslagen'')<Ref>[http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Zoonoslag-1999658_sfs-1999-658/ Zoonoslagen]</Ref>. Samarbetet avser både planering för optimalt utnyttjande av kompetens och resurser exempelvis i utbrottssituationer och praktiskt samarbete i händelse av utbrott. |
| − | Mycket ofta kommer flera myndigheter att engageras i hanteringen av enskilda utbrott eftersom cirka 70 % av utbrotten i samhället anses ha zoonotiskt ursprung. I vissa fall vid särskilt stora eller svårbemästrade utbrott kan extra resurser behövas för att genomföra planerade insatser. Det kan gälla omfattande provtagning, intervjuer och information till allmänheten. Ett antal särskilda utbrottsgrupper avsedda att sättas in som extraresurser vid behov har därför inrättats vid olika myndigheter, däribland | + | Mycket ofta kommer flera myndigheter att engageras i hanteringen av enskilda utbrott eftersom cirka 70 % av utbrotten i samhället anses ha zoonotiskt ursprung. I vissa fall vid särskilt stora eller svårbemästrade utbrott kan extra resurser behövas för att genomföra planerade insatser. Det kan gälla omfattande provtagning, intervjuer och information till allmänheten. Ett antal särskilda utbrottsgrupper avsedda att sättas in som extraresurser vid behov har därför inrättats vid olika myndigheter, däribland Vattenkatastrofgruppen (VAKA) vid Livsmedelsverket<Ref name="SLV">[http://www.slv.se/ Livsmedelsverket]</Ref> och EPI-team vid Jordbruksverket<Ref name="SJV">[http://www.sjv.se/ Jordbruksverket]</Ref>. |
| − | För att klara mycket stora provinflöden i samband med utbrott, framförallt om det rör sig om P3-organismer, organiseras samordning av laboratorieresurser inom ramen för [[Forum för beredskapsdiagnostik]] (FBD) där | + | För att klara mycket stora provinflöden i samband med utbrott, framförallt om det rör sig om P3-organismer, organiseras samordning av laboratorieresurser inom ramen för [[Forum för beredskapsdiagnostik]] (FBD) där Folkhälsomyndigheten, SLV<Ref name="SLV"/>, FOI<Ref name="FOI">[http://www.foi.se/FOI/templates/startpage____4.aspx Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)]</Ref> och SVA<Ref name="SVA">[http://www.sva.se Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)]</Ref> ingår. En omfattande myndighetssamverkan föreligger också inom ramen för ''Zoonosrådet'' (kallas via Socialstyrelsen) som arbetar för ömsesidig förståelse och en gemensam bas för myndighetsutövande inom zoonosområdet. Varken ''Zoonoscenter''<Ref>[http://www.sva.se/sv/Mer-om-SVA1/Zoonoscenter/ Zoonoscenter]</Ref> (skapat 1997 enligt EU:s zoonosdirektiv som ett samarbete mellan SVA, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SoS, SMI, Smläk, länsveterinär med flera) eller Zoonosrådet har operativa uppgifter i samband med utbrott. |
| − | + | Myndighetsövergripande samarbete sker även inom sex olika samverkansområden, inklusive [https://www.msb.se/sv/Forebyggande/Krisberedskap/Samverkansomraden/Farliga-amnen-SOFA/)] vilket inbegriper arbete med farliga ämnen inom CBRN-området (kemiskt, biologiskt, radionukleärt). Arbetet inom B-området handlar till stor del om att förebygga risker och hot inom smittskyddsområdet samt hantera inträffade händelser, i synnerhet i samband med avsiktlig eller olycksrelaterad spridning av mikroorganismer. | |
| − | *''Länsveterinärerna'' är i ständig beredskap genom sin TiB-funktion som är ansluten till SOS Alarm och i frågor av gemensamt intresse samarbetar länsveterinären med länets övriga veterinärer, polisen, kommunerna, lantbruksnäringens organisationer, smittskyddsläkaren, | + | |
| + | *''Länsstyrelserna'' har ett regionalt ansvar för smittskyddet rörande objektburen smitta (djur, livsmedel, ventilation och vatten) och under en kris samordnar länsstyrelsen verksamheten mellan berörda kommuner, landsting och myndigheter, samt företag och organisationer. Vid ett epizootiutbrott samverkar länsstyrelserna med många myndigheter, bland annat Jordbruksverket. I händelse av utbrott av zoonos (exempelvis ''[[Salmonella]]'', [[mjältbrand]], ''[[Campylobacter]]'', ''[[Listeria]]'', [[rabies]]) ombesörjer länsstyrelser via ''länsveterinärerna'' ett flertal myndighetskontakter (Smläk, SVA, Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och kommunala nämnder och förvaltningar) enligt zoonoslagstiftningen. | ||
| + | |||
| + | *''Länsveterinärerna'' är i ständig beredskap genom sin TiB-funktion som är ansluten till SOS Alarm och i frågor av gemensamt intresse samarbetar länsveterinären med länets övriga veterinärer, polisen, kommunerna, lantbruksnäringens organisationer, smittskyddsläkaren, Folkhälsomyndigheten med flera. | ||
*I kommunerna finns också ''Miljö och Hälsoskyddsförvaltningar'' som ansvarar för åtgärder vid utbrott i samband med livsmedel, dricksvatten, badvatten, avlopp, ventilation eller djur. Samarbetar med Smittskyddsläkarna (alla områden) och länsveterinär (djur, livsmedel). | *I kommunerna finns också ''Miljö och Hälsoskyddsförvaltningar'' som ansvarar för åtgärder vid utbrott i samband med livsmedel, dricksvatten, badvatten, avlopp, ventilation eller djur. Samarbetar med Smittskyddsläkarna (alla områden) och länsveterinär (djur, livsmedel). | ||
| − | *Statens veterinärmedicinska anstalt SVA<Ref name="SVA"/> är en expertmyndighet med uppgift att bistå andra myndigheter, organisationer och veterinärer rörande epizootiska sjukdomar och zoonoser. SVA har dygnet-runt-beredskap via TiB och kan då erbjuda expertråd och snabb diagnostik. Praktiska insatser kan erbjudas bland annat i form av provtagningsmaterial och skyddsutrustning i samband med provtagningar. | + | *''Statens veterinärmedicinska anstalt SVA''<Ref name="SVA"/> är en expertmyndighet med uppgift att bistå andra myndigheter, organisationer och veterinärer rörande epizootiska sjukdomar och zoonoser. SVA har liksom övriga beredskapsmyndigheter dygnet-runt-beredskap via TiB och kan då erbjuda expertråd och snabb diagnostik. Praktiska insatser kan erbjudas bland annat i form av provtagningsmaterial och skyddsutrustning i samband med provtagningar. |
| − | *Jordbruksverket<Ref name="SJV"/> deltar i arbetet med att begränsa och förebygga spridning av smittsamma zoonotiska sjukdomar. Vid omfattande utbrott av smitta ska verkets krisberedskap leda och samordna förebyggande åtgärder. I krissituationer ska samarbete i första hand ske med Livsmedelsverket, SVA och länsstyrelser. | + | *''Jordbruksverket''<Ref name="SJV"/> deltar i arbetet med att begränsa och förebygga spridning av smittsamma zoonotiska sjukdomar. Vid omfattande utbrott av smitta ska verkets krisberedskap leda och samordna förebyggande åtgärder. I krissituationer ska samarbete i första hand ske med Livsmedelsverket, SVA och länsstyrelser. |
| − | Jordbruksverkets ''distriktsveterinärorganisation'' med riks- och dygnstäckande jourberedskap utgör basen för smittskyddsarbetet i fält. Vid utbrott av allvarliga epizootiska/zoonotiska sjukdomar kan Jordbruksverket upprätta en nationell ledningscentral. | + | *Jordbruksverkets ''distriktsveterinärorganisation'' med riks- och dygnstäckande jourberedskap utgör basen för smittskyddsarbetet i fält. Vid utbrott av allvarliga epizootiska/zoonotiska sjukdomar kan Jordbruksverket upprätta en nationell ledningscentral. |
| − | *Livsmedelsverket<Ref name="SLV"/> har expertkompetens när det gäller riskanalys (riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation) inom livsmedel- och dricksvattenområdet. Livsmedelsverket åläggs i livsmedelslagstiftningen ett omfattande ansvar för ledning, samordning, övervakning och rapportering och ska bland annat övervaka att de livsmedel som produceras är säkra. Livsmedelsverket ansvarar för en nationell vattenkatastrofgrupp | + | *''Livsmedelsverket''<Ref name="SLV"/> har expertkompetens när det gäller riskanalys (riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation) inom livsmedel- och dricksvattenområdet. Livsmedelsverket åläggs i livsmedelslagstiftningen ett omfattande ansvar för ledning, samordning, övervakning och rapportering och ska bland annat övervaka att de livsmedel som produceras är säkra. Livsmedelsverket ansvarar för en nationell vattenkatastrofgrupp (VAKA)<Ref>[http://www.slv.se/sv/grupp1/Dricksvatten/Beredskap-/VAKA/ nationell vattenkatastrofgrupp (VAKA)]</Ref> som bildades år 2004 för att ge kostnadsfritt stöd till kommuner och regioner som drabbats av akuta problem eller löper överhängande risk att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen. |
| − | Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB)<Ref>[https://www.msb.se/ Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap]</Ref> har en personalpool om cirka 1800 personer med varierande kompetensprofiler, av vilka ett antal har kompetens att delta som stöd vid olika typer av | + | *''Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB)''<Ref>[https://www.msb.se/ Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap]</Ref> har en personalpool om cirka 1800 personer med varierande kompetensprofiler, av vilka ett antal har kompetens att delta som stöd vid olika typer av infektionsutbrott. |
==LÄNKAR== | ==LÄNKAR== | ||
<references/> | <references/> | ||
[[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]] | [[Kategori:Smittskyddslagens sjukdomar]] | ||
Nuvarande version från 15 januari 2014 kl. 14.54
Artikel publicerad april 2012. Innehållet är preliminärt i väntan på konsensusförfarande
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar
Myndighetssamverkan kring utbrott av smitta[redigera]
Flera myndigheter, förutom smittskyddsläkare, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen (se respektive artikel), förväntas samarbeta kring smittskyddsfrågor med stöd av ett antal lagar som (förutom smittskyddslagen) beskriver hur smitta ska förebyggas och förhindras bland befolkning, i mat, mellan djur (Epizootilagen)[1] och mellan djur och människor (Zoonoslagen)[2]. Samarbetet avser både planering för optimalt utnyttjande av kompetens och resurser exempelvis i utbrottssituationer och praktiskt samarbete i händelse av utbrott.
Mycket ofta kommer flera myndigheter att engageras i hanteringen av enskilda utbrott eftersom cirka 70 % av utbrotten i samhället anses ha zoonotiskt ursprung. I vissa fall vid särskilt stora eller svårbemästrade utbrott kan extra resurser behövas för att genomföra planerade insatser. Det kan gälla omfattande provtagning, intervjuer och information till allmänheten. Ett antal särskilda utbrottsgrupper avsedda att sättas in som extraresurser vid behov har därför inrättats vid olika myndigheter, däribland Vattenkatastrofgruppen (VAKA) vid Livsmedelsverket[3] och EPI-team vid Jordbruksverket[4].
För att klara mycket stora provinflöden i samband med utbrott, framförallt om det rör sig om P3-organismer, organiseras samordning av laboratorieresurser inom ramen för Forum för beredskapsdiagnostik (FBD) där Folkhälsomyndigheten, SLV[3], FOI[5] och SVA[6] ingår. En omfattande myndighetssamverkan föreligger också inom ramen för Zoonosrådet (kallas via Socialstyrelsen) som arbetar för ömsesidig förståelse och en gemensam bas för myndighetsutövande inom zoonosområdet. Varken Zoonoscenter[7] (skapat 1997 enligt EU:s zoonosdirektiv som ett samarbete mellan SVA, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SoS, SMI, Smläk, länsveterinär med flera) eller Zoonosrådet har operativa uppgifter i samband med utbrott.
Myndighetsövergripande samarbete sker även inom sex olika samverkansområden, inklusive [1] vilket inbegriper arbete med farliga ämnen inom CBRN-området (kemiskt, biologiskt, radionukleärt). Arbetet inom B-området handlar till stor del om att förebygga risker och hot inom smittskyddsområdet samt hantera inträffade händelser, i synnerhet i samband med avsiktlig eller olycksrelaterad spridning av mikroorganismer.
- Länsstyrelserna har ett regionalt ansvar för smittskyddet rörande objektburen smitta (djur, livsmedel, ventilation och vatten) och under en kris samordnar länsstyrelsen verksamheten mellan berörda kommuner, landsting och myndigheter, samt företag och organisationer. Vid ett epizootiutbrott samverkar länsstyrelserna med många myndigheter, bland annat Jordbruksverket. I händelse av utbrott av zoonos (exempelvis Salmonella, mjältbrand, Campylobacter, Listeria, rabies) ombesörjer länsstyrelser via länsveterinärerna ett flertal myndighetskontakter (Smläk, SVA, Livsmedelsverket, Folkhälsomyndigheten och kommunala nämnder och förvaltningar) enligt zoonoslagstiftningen.
- Länsveterinärerna är i ständig beredskap genom sin TiB-funktion som är ansluten till SOS Alarm och i frågor av gemensamt intresse samarbetar länsveterinären med länets övriga veterinärer, polisen, kommunerna, lantbruksnäringens organisationer, smittskyddsläkaren, Folkhälsomyndigheten med flera.
- I kommunerna finns också Miljö och Hälsoskyddsförvaltningar som ansvarar för åtgärder vid utbrott i samband med livsmedel, dricksvatten, badvatten, avlopp, ventilation eller djur. Samarbetar med Smittskyddsläkarna (alla områden) och länsveterinär (djur, livsmedel).
- Statens veterinärmedicinska anstalt SVA[6] är en expertmyndighet med uppgift att bistå andra myndigheter, organisationer och veterinärer rörande epizootiska sjukdomar och zoonoser. SVA har liksom övriga beredskapsmyndigheter dygnet-runt-beredskap via TiB och kan då erbjuda expertråd och snabb diagnostik. Praktiska insatser kan erbjudas bland annat i form av provtagningsmaterial och skyddsutrustning i samband med provtagningar.
- Jordbruksverket[4] deltar i arbetet med att begränsa och förebygga spridning av smittsamma zoonotiska sjukdomar. Vid omfattande utbrott av smitta ska verkets krisberedskap leda och samordna förebyggande åtgärder. I krissituationer ska samarbete i första hand ske med Livsmedelsverket, SVA och länsstyrelser.
- Jordbruksverkets distriktsveterinärorganisation med riks- och dygnstäckande jourberedskap utgör basen för smittskyddsarbetet i fält. Vid utbrott av allvarliga epizootiska/zoonotiska sjukdomar kan Jordbruksverket upprätta en nationell ledningscentral.
- Livsmedelsverket[3] har expertkompetens när det gäller riskanalys (riskvärdering, riskhantering och riskkommunikation) inom livsmedel- och dricksvattenområdet. Livsmedelsverket åläggs i livsmedelslagstiftningen ett omfattande ansvar för ledning, samordning, övervakning och rapportering och ska bland annat övervaka att de livsmedel som produceras är säkra. Livsmedelsverket ansvarar för en nationell vattenkatastrofgrupp (VAKA)[8] som bildades år 2004 för att ge kostnadsfritt stöd till kommuner och regioner som drabbats av akuta problem eller löper överhängande risk att drabbas av problem med dricksvattenförsörjningen.
- Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap (MSB)[9] har en personalpool om cirka 1800 personer med varierande kompetensprofiler, av vilka ett antal har kompetens att delta som stöd vid olika typer av infektionsutbrott.