Skillnad mellan versioner av "Clostridium tetani (diagnostik)"
| Rad 65: | Rad 65: | ||
I direktpreparat karakteriseras ''Cl. tetani'' av terminala runda sporer (drumstick). Slutlig verifiering kan ske med 16S-rRNA-teknik. | I direktpreparat karakteriseras ''Cl. tetani'' av terminala runda sporer (drumstick). Slutlig verifiering kan ske med 16S-rRNA-teknik. | ||
| − | Toxinbildningen kan behöva verifieras. Referensmetod är musneutralisationstest | + | Toxinbildningen kan behöva verifieras. Referensmetod är musneutralisationstest. |
=== Alternativ diagnostik === | === Alternativ diagnostik === | ||
| − | ELISA-teknik | + | ELISA-teknik (IgG mot tetanustoxoid) finns etablerad för påvisande av tetanusantitoxin. Denna används företrädesvis i seroepidemiologiska studier och vid vaccinprövningar. Bedömning av immunitet mot tetanustoxin tidigast 20 dagar efter vaccinering mot tetanus. |
=== Resistensutveckling och resistensbestämning === | === Resistensutveckling och resistensbestämning === | ||
Nuvarande version från 1 maj 2012 kl. 06.59
Artikel sammanslagen april 2012 av artiklar från CNS-och hud och mjukdelsböckerna
Till falldefinitionen Stelkramp
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet
och
Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ
och
Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar
Clostridium tetani[redigera]
Smittämnet[redigera]
Clostridium tetani är strikt anaeroba, grampositiva, sporbildande stavar. Stelkrampsbakterierna producerar efter autolys ett neurotoxiskt protein (tetanospasmin) som i sin struktur liknar botulinustoxinet. Det syntetiseras som en enkelpeptid (150000 Da). Genom proteolytisk aktivitet övergår denna i en dubbelkedja (A+B-struktur). Endast en antigen typ är beskriven.
Patogenes och patofysiologi[redigera]
Toxinets B-enhet binder till gangliosider på de motoriska nervcellernas neuron och A-enheten transporteras via axonet till ryggmärgen. Det blockerar liksom botulinumtoxinet utsöndringen av acetylkolin men binder till synapser i CNS till skillnad från botlinustoxinet som binder perifert. Tetaustoxinet ger genom att binda till andra typer av synapser varvid de inhibitoriska impulserna till de motoriska neuronerna ger upphov till spastiska pareser och kramper som kan pågå i veckor.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Stelkramp är ofta associerad med sticksår som initialt kan te sig oskyldiga. Sjukdomen uppträder framför allt hos ovaccinerade. Patognomont är överkänslighet för ljus och ljud. Tetanospasmin påverkar i första hand ryggmärgen och den den kliniska sjukdomsbilden är dramatisk med spastiska pareser och muskelkramper. Detta skiljer tetanus från botulism där pareserna är slappa.
Epidemiologi[redigera]
Bakterien och dess sporer kan isoleras från jord och tarminnehåll hos ett stort antal djurarter. Under 5-årsperioden 1997 - 2001 rapporterades åtta fall till SMI enligt smittskyddslagen. Den senaste 10-årsperioden (2002-2011) rapporterades totalt 8 fall av tetanus till SMI.
Prevention[redigera]
Vaccination med tetanustoxoid ingår i det allmänna vaccinationsprogrammet. Boosterdoser ges i samband med djupa förorenade sårskador. Vaccinet består av inaktiverat toxin (toxoid). Antikroppar mot tetanustoxoid kan användas som mått på förmågan att bilda antikroppar vid immunbristutredning.
Provtagning och transport[redigera]
Provtagning är sällan motiverad då den kliniska bilden är typisk. Infektionsfokus kan också vara svårt att identifiera. I övrigt gäller samma rekommendationer som för annan anaerob odling.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Stelkramp är i huvudsak en klinisk diagnos varför frågeställningen är ovanlig på det kliniskt mikrobiologiska laboratoriet. Odling är referensmetodik. Mikroskopi är oftast för okänslig för att påvisa det vanligen låga antalet bakterier.
Referensmetodik[redigera]
Referenssubstrat[redigera]
Stelkrampsbakterierna växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat vilka anses vara referenssubstrat (se bilaga 1).
Isolering[redigera]
Cl. tetani är strikt anaerob. Bakterien växer på blodagar och vanliga anaerobsubstrat. Provmaterialet, oftast från sår, inokuleras på en begränsad del av substratet. Härigenom utnyttjas den kraftiga svärmningen. Redan efter övernattsinkubering kan Cl. tetani renspridas från svärmningskanten. 1 direktpreparat karaktäriseras Cl. tetani av terminala runda sporer (drumstick).
Identifiering och minimikriterier[redigera]
I direktpreparat karakteriseras Cl. tetani av terminala runda sporer (drumstick). Slutlig verifiering kan ske med 16S-rRNA-teknik.
Toxinbildningen kan behöva verifieras. Referensmetod är musneutralisationstest.
Alternativ diagnostik[redigera]
ELISA-teknik (IgG mot tetanustoxoid) finns etablerad för påvisande av tetanusantitoxin. Denna används företrädesvis i seroepidemiologiska studier och vid vaccinprövningar. Bedömning av immunitet mot tetanustoxin tidigast 20 dagar efter vaccinering mot tetanus.
Resistensutveckling och resistensbestämning[redigera]
Resistensbestämning är sällan aktuell.
Epidemiologisk typning[redigera]
Epidemiologisk typning utförs ej.
Kvalitetskontroll[redigera]
- Referensstammar:
- Cl. tetani, toxinpositiv: ATCC 19406, NCTC 279, CCUG 4220,
- Cl. tetani, toxinnegativ: NCTC 6336.
Svarsrutiner[redigera]
Växt av/Ingen växt av Clostridium tetani.
Laboratorierapportering[redigera]
Stelkramp är anmälningspliktig enligt smittskyddsförordningen (2004:255).