Skillnad mellan versioner av "Vibrio cholerae och övriga anmälningspliktiga Vibrio spp"

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rad 7: Rad 7:
 
Bakterier tillhörande genus ''Vibrio'' är oxidaspositiva, svagt böjda gramnegativa stavar. De är oftast rörliga med hjälp av en flagell i ena änden. De jäser glukos. Bakterierna är cirka 1 μm breda och 2-3 μm långa. De flesta är uteslutande marina, men vissa arter lever vid låga salthalter eller i sötvatten t.ex ''Vibrio cholerae'', med ett salthaltsoptimum på 0,4–1,7 %. Humanpatogena ''Vibrio''-arter växer dåligt vid temperaturer under 17 °C och dör vid temperaturer över 45 °C.         
 
Bakterier tillhörande genus ''Vibrio'' är oxidaspositiva, svagt böjda gramnegativa stavar. De är oftast rörliga med hjälp av en flagell i ena änden. De jäser glukos. Bakterierna är cirka 1 μm breda och 2-3 μm långa. De flesta är uteslutande marina, men vissa arter lever vid låga salthalter eller i sötvatten t.ex ''Vibrio cholerae'', med ett salthaltsoptimum på 0,4–1,7 %. Humanpatogena ''Vibrio''-arter växer dåligt vid temperaturer under 17 °C och dör vid temperaturer över 45 °C.         
  
−
''V. cholerae'' är den mest studerade arten då vissa toxinproducerande stammar kan orsaka kolera. Diarrén orsakas av ett enterotoxin, koleratoxin (CTX), som består av två komponenter CTX A och CTX B och kodas av ''ctxAB''-operonet, som finns i en profag i bakteriegenomet. ''V. cholerae'' kan med avseende på sin lipopolysackarid (O-antigen) indelas i ett 200-tal serotyper. Koleratoxinet produceras framför allt hos serogrupp O1 och O139, och det är endast dessa som ikopplats till koleraepidemier och pandemer. ''V. cholerae'' serotyp O1 kan indelas i två biotyper, ''klassisk'' respektive ''El Tor''. Den senare producerar till skillnad från den klassiska biotypen även hemolysiner. ''V. cholerae'' O1 och O139 koloniserar tunntarmen med hjälp av ''pili'', TCP, vars produktion är synkroniserad med koleratoxinets. Genen för TCP (''tcpA''), som skiljer sig något mellan de två biotyperna är också lokaliserad till en profag. Kopplingen av virulensgener till fager möjliggör spridning till andra serotyper av ''V. cholerae'' och därmed ge dem potentiell förmåga att orsaka koleraliknande symtom.
+
''V. cholerae'' är den mest studerade arten då vissa toxinproducerande stammar kan orsaka kolera. Diarrén orsakas av ett enterotoxin, koleratoxin (CTX), som består av två komponenter CTX A och CTX B och kodas av ''ctxAB''-operonet, som finns i en profag i bakteriegenomet. ''V. cholerae'' kan med avseende på sin lipopolysackarid (O-antigen) indelas i ett 200-tal serotyper. Koleratoxinet produceras framför allt hos serogrupp O1 och O139, och det är endast dessa som ikopplats till koleraepidemier och pandemer. ''V. cholerae'' serotyp O1 kan indelas i två biotyper, ''klassisk'' respektive ''El Tor''. Den senare producerar till skillnad från den klassiska biotypen även hemolysiner. ''V. cholerae'' O1 och O139 koloniserar tunntarmen med hjälp av ''pili'', TCP, vars produktion är synkroniserad med koleratoxinets. Genen för TCP (''tcpA''), som skiljer sig något mellan de två biotyperna är också lokaliserad till en profag. Kopplingen av virulensgener till fager möjliggör spridning till andra serotyper av ''V. cholerae''.  
−
 
 
  
 
Andra serogrupper av ''V. cholerae'' och ''Vibrio'' spp kan ge diarré eller annan sjukdom hos människa. Till de senare räknas ''Vibrio alginolyticus, Vibrio fluvialis, Vibrio furnissii, Vibrio hollisae, Vibrio mimicus, Vibrio parahaemolyticus'' och ''Vibrio vulnificus''. Av dessa är ''V. vulnificus'' och ''V. parahaemolyticus'' ur ett internationellt perspektiv de viktigaste humanpatogenerna och kan orsaka varierande grad av infektion hos människa efter exponering via vatten eller föda. Vissa arter har associerats med ''badsårsfeber'' som är ett begrepp som myntades den fina badsommaren 2006. ''V parahaemolyticus'' är den vanligaste arten som isolerats från akvatiska områden världen över. Enligt litteraturen kan även vissa isolat av ''V. cholerae'' non-O1/O139 producera CTX. Sådana isolat kan sannolikt förklara patientsymtom men är inte att räkna som kolera då de (hittills) inte gett upphov till epidemisk spridning.   
 
Andra serogrupper av ''V. cholerae'' och ''Vibrio'' spp kan ge diarré eller annan sjukdom hos människa. Till de senare räknas ''Vibrio alginolyticus, Vibrio fluvialis, Vibrio furnissii, Vibrio hollisae, Vibrio mimicus, Vibrio parahaemolyticus'' och ''Vibrio vulnificus''. Av dessa är ''V. vulnificus'' och ''V. parahaemolyticus'' ur ett internationellt perspektiv de viktigaste humanpatogenerna och kan orsaka varierande grad av infektion hos människa efter exponering via vatten eller föda. Vissa arter har associerats med ''badsårsfeber'' som är ett begrepp som myntades den fina badsommaren 2006. ''V parahaemolyticus'' är den vanligaste arten som isolerats från akvatiska områden världen över. Enligt litteraturen kan även vissa isolat av ''V. cholerae'' non-O1/O139 producera CTX. Sådana isolat kan sannolikt förklara patientsymtom men är inte att räkna som kolera då de (hittills) inte gett upphov till epidemisk spridning.   

Versionen från 23 augusti 2012 kl. 14.35

Artikeln publicerad maj 2012

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

Vibrio cholerae och övriga anmälningspliktiga Vibrio spp

Smittämnen

Bakterier tillhörande genus Vibrio är oxidaspositiva, svagt böjda gramnegativa stavar. De är oftast rörliga med hjälp av en flagell i ena änden. De jäser glukos. Bakterierna är cirka 1 μm breda och 2-3 μm långa. De flesta är uteslutande marina, men vissa arter lever vid låga salthalter eller i sötvatten t.ex Vibrio cholerae, med ett salthaltsoptimum på 0,4–1,7 %. Humanpatogena Vibrio-arter växer dåligt vid temperaturer under 17 °C och dör vid temperaturer över 45 °C.

V. cholerae är den mest studerade arten då vissa toxinproducerande stammar kan orsaka kolera. Diarrén orsakas av ett enterotoxin, koleratoxin (CTX), som består av två komponenter CTX A och CTX B och kodas av ctxAB-operonet, som finns i en profag i bakteriegenomet. V. cholerae kan med avseende på sin lipopolysackarid (O-antigen) indelas i ett 200-tal serotyper. Koleratoxinet produceras framför allt hos serogrupp O1 och O139, och det är endast dessa som ikopplats till koleraepidemier och pandemer. V. cholerae serotyp O1 kan indelas i två biotyper, klassisk respektive El Tor. Den senare producerar till skillnad från den klassiska biotypen även hemolysiner. V. cholerae O1 och O139 koloniserar tunntarmen med hjälp av pili, TCP, vars produktion är synkroniserad med koleratoxinets. Genen för TCP (tcpA), som skiljer sig något mellan de två biotyperna är också lokaliserad till en profag. Kopplingen av virulensgener till fager möjliggör spridning till andra serotyper av V. cholerae.

Andra serogrupper av V. cholerae och Vibrio spp kan ge diarré eller annan sjukdom hos människa. Till de senare räknas Vibrio alginolyticus, Vibrio fluvialis, Vibrio furnissii, Vibrio hollisae, Vibrio mimicus, Vibrio parahaemolyticus och Vibrio vulnificus. Av dessa är V. vulnificus och V. parahaemolyticus ur ett internationellt perspektiv de viktigaste humanpatogenerna och kan orsaka varierande grad av infektion hos människa efter exponering via vatten eller föda. Vissa arter har associerats med badsårsfeber som är ett begrepp som myntades den fina badsommaren 2006. V parahaemolyticus är den vanligaste arten som isolerats från akvatiska områden världen över. Enligt litteraturen kan även vissa isolat av V. cholerae non-O1/O139 producera CTX. Sådana isolat kan sannolikt förklara patientsymtom men är inte att räkna som kolera då de (hittills) inte gett upphov till epidemisk spridning.

Sannolikt har vi i Sverige generellt en underdiagnostik av Vibrio, både vid inhemska infektioner och bland utlandssmittade. Många laboratorer saknar rutinmetoder för detektion av Vibrio spp vid fecesdiagnostik eller sårodlingar.

Patogenes och patofysiologi

Kolera är en huvudsakligen vattenburen smitta. Kolerabakterien koloniserar med hjälp av sina pili (TCP) tunntarmen och producerar CXT. Toxinet består av fem molekyler av subenhet B som binder till tarmväggen samt en molekyl av subenhet A som efter bindning passerar in i epitelcellerna. Subenhet A påverkar enzymet adenylcyklas och leder till utflöde av elektrolyter och vatten in i tunntarmslumen. CT är likt det värmelabila toxinet hos ETEC.

De virulensmekanismer som är nödvändiga för att ge symtomatiska tarminfektioner med övriga Vibrio species är ofullständigt kartlagda. Virulenta kloner av V. parahaemolyticus har förknippats med förmåga att hemolysera humana röda blodkroppar – Kanagawa fenomenet.

Symtom och klinisk bild

Kolera

Kolera karakteriseras av våldsamma diarréer som kan uppgå till 10 - 15 L/dag. Avföringen brukar i litteraturen karakteriseras som "risvattenliknande". En adekvat rehydrering av patienten, antingen oralt eller vid behov parenteralt, sänker dödligheten från ca 50 % vid obehandlade fall till i det närmaste noll.

Övriga Vibrio-infektioner

Förutom kolera förekommer tre huvudtyper av vibrioinfektioner; externa otiter, tarminfektioner (utom kolera) och sårinfektioner, de senare kan utvecklas till badsårsfeber.

Risken att utveckla badsårsfeber ökar vid djupa och vätskande sår. Infektionen gynnas om personen har ett svagt immunförsvar, t.ex. vid hög ålder. Sjukdomsförloppet kan vara mycket snabbt. Symtom på infektion i sår uppträder redan inom 3-24 timmar med svullnad, rodnad och värk. Obehandlad infektion kan leda till septisk spridning av bakterier med dödligt förlopp om den inte behandlas i tid. Infektionen behandlas vanligen med doxycyklin eller ceftazidim. I Sverige orsakas badsårsfeber vanligen av V.cholerae och V. parahaemolyticus.

Symtombilden vid tarminfektion med Vibrio parahaemolyticus varierar från blodiga dysenterilika avföringar till vattnig diarré och symtomlösa infektioner.

Epidemiologi

Kolera

I smittskyddslagen regleras sjukdomen kolera. WHO's definition av kolera är tarminfektioner orsakade av Vibrio cholerae som tillhör två serotyper, O-1 eller O-139. Både ECDC:s och Smittskyddslagens begrepp kolera tolkas i enlighet med WHO’s definitioner men inkluderar även påvisande av koleratoxinet eller dess gener.

Följ länken för för detaljerad information

Övriga Vibrio-infektioner

Vibrioinfektion är vanligast hos badare i framförallt sydsvenska vatten. I Östersjöns bräckta vatten från Stockholms skärgård och söderut samt på sydkusten trivs framför allt V. cholerae. Bakterien har ett saltoptimum på 0,4 till 1,7 %, men förekommer också i insjöar med sötvatten i mindre omfattning. På västkusten, som har högre salthalt, förekommer framför allt V. parahaemolyticus och V. alginolyticus. Vanligaste typen av infektion är extern otit, som dominerar helt bland barn med vibrioinfektion. Endast ett fåtal inhemska fall med V. vulnificus har rapports i Sverige.

Badsårsfeber omfattar sårinfektioner orsakade av bakterier som tillhör släktet Vibrio och drabbar badare i framförallt sydsvenska vatten. Efter bad i Östersjöns bräckta vatten, från Stockholms skärgård och söderut samt på sydkusten, orsakas badsårsfeber framför allt av ej toxinbildande V. cholerae, medan framförallt V parahaemolyticus är orsaken på västkusten där salthalten är högre.

Vibrioinfektion exklusive kolera blev anmälningspliktig 2004. Det året rapporterades ett fall av badsårsfeber, en person som badat utomhus i en s.k. badtunna av trä fylld med vatten från Östersjön, insjuknade. Somrarna 2005 och 2006 var betydligt varmare än 2004. Sommaren 2005 inträffade tre fall av badsårsfeber och 2006 insjuknade åtta personer varav tre avled. De flesta av de infekterade personer var äldre med bakomliggande sjukdom. Hos sju av dessa personer konstaterades V. cholerae non-O1 eller non-O139 samt en person infekterad på Västkusten med V. vulnificus. Dödsfall i badsårsfeber rapporterades också 2010 då en patient avled efter att ha infekterats med V. cholerae vid bad i Östersjön. Totalt rapporterades det året 11 inhemska fall med sårinfektion varav 3 med badsårsfeber orsakade av infektion med V. cholerae' efter bad i Östersjön.

Prevention

Kolera kan förebyggas med vaccination och framför allt rening av dricksvatten. Genom att undvika dåligt tillredda fisk-och skaldjursprodukter minskar också risken för infektion Man kan utgå från att vibriobakterier kan finns i de flesta badvatten om vattentemperaturen varit mer än 20 ºC i en vecka. Genom att inte bada med sår eller med heltäckande tätt förband kan risken att bli infekterad reduceras.

Provtagning

Följ länken för detaljerad information

Laboratoriediagnostik

Följ länken för detaljerad information

Laboratorierapportering

Alla fynd av toxinproducerande Vibrio cholerae O1 och O139 liksom infektion med övriga Vibrio spp skall rapporteras.

Anmälan sker enligt gällande falldefinitioner för kolera respektive Vibrioinfektion (exkl. kolera)

Referensfunktioner

Ej beslutade

REFERENSER

Hämtad från "http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Vibrio_cholerae_och_övriga_anmälningspliktiga_Vibrio_spp&oldid=12385"