Skillnad mellan versioner av "Opisthorchis spp."
| Rad 45: | Rad 45: | ||
Äggen liknar äggen från ''C. sinensis'', men är något smalare och mer tydligt ovala. De är gulbruna, och mäter 30 - 15 µm x 12 - 20 µm, samt har ett lock (operculum) i ena änden och en liten knopp i den andra. | Äggen liknar äggen från ''C. sinensis'', men är något smalare och mer tydligt ovala. De är gulbruna, och mäter 30 - 15 µm x 12 - 20 µm, samt har ett lock (operculum) i ena änden och en liten knopp i den andra. | ||
| + | |||
====Förväxlingsparasiter==== | ====Förväxlingsparasiter==== | ||
Andra intestinala- och leversmåflundror med samma geografiska utbredning. | Andra intestinala- och leversmåflundror med samma geografiska utbredning. | ||
Versionen från 31 januari 2012 kl. 09.43
Huvudartikel publicerad september 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande.
Till innehållförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.
Opisthorchis felineus (kattleverflundra), Opisthorchis viverrini
Smittämne
De adulta Opisthorchis felineus- och O. viverrini-maskarna är morfologiskt identiska. Hund, katt och människa är definitiva värdar för maskarna.
Livscykel
Se under Clonorchis sinensis.
Symtom och klinisk bild
De kliniska symtomen vid Opistorchis-infektion liknar de vid C. sinensis. Vid O. felineus-infektion uppstår symtomen vanligen under den akuta fasen (2–4 veckor efter infektion), med hög feber, buksmärta och hepatitliknande symtom åtföljda av eosinofili. Majoriteten av de personer som är infekterade med O. viverrini får inga symtom förutom eosinofili. Kraftiga infektioner kan leda till förstorad gallblåsa med nedsatt funktion. Kolangiokarcinom (tumörutveckling) är starkt korrelerad till O. viverrini-infektion medan sambandet mellan cancer och O. felineus-infektion inte är lika uppenbar.
Epidemiologi
O. felineus finns huvudsakligen i Ryssland (Sibirien), Vitryssland, Kazakstan och Ukraina. Enligt beräkningar förekommer ca 1,5 miljoner fall och 14 miljoner individer löper risk för infektion. I västra Sibiriens centrala del är prevalensen 40–95 %. O. viverrini återfinns huvudsakligen i Thailand, Kambodja, Vietnam och Laos med ca 9 miljoner fall. Ytterligare 50 miljoner människor löper risk för infektion. De flesta fallen påträffas i Thailand.
.
Provtagning och transport
Provmaterial
Fecesprov
Provtagningsföreskrifter
Förvaring/transport
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Parasitologisk diagnostik utförs genom mikroskopisk påvisning av maskägg i feces. Äggen från O. felineus och O. viverrini kan ej särskiljas morfologiskt. Flera prov kan behöva undersökas för att upptäcka milda infektioner med lågt antal maskar och ägg.
Referensmetod
Påvisning av ägg i preparat från feces efter formalin/etylacetatkoncentrering (metodbeskrivning PAR01).
Avläsningskriterier
Äggen liknar äggen från C. sinensis, men är något smalare och mer tydligt ovala. De är gulbruna, och mäter 30 - 15 µm x 12 - 20 µm, samt har ett lock (operculum) i ena änden och en liten knopp i den andra.
Förväxlingsparasiter
Andra intestinala- och leversmåflundror med samma geografiska utbredning. Deras ägg har liknande storlek och form. Att differentiera ägg från Opisthorchis och Clonorchis, Heterophyes, Metagonimus, Metorchis samt i sällsynta fall Dicrocoelium i mikroskop kan vara mycket svårt.
Kvalitetssäkring
Ingår i kvalitetsutskick för cystor och maskägg, t. ex UK NEQAS.
Svarsrutiner
Inga maskägg påvisade/Ägg av Opisthorchis/Clonorchis påvisade
Övriga diagnostiska metoder
- Kato-Katz utstryk från feces ?
- FLOTAC® metod för feces koncentration visar högre sensitivitet än sedimentationsmetoder för koncentration av ägg av intestinala flundror.
- Serologisk diagnostik genom att påvisa antikroppar är under utredning.
Labortorierapportering
Infektion med Opisthorchis felineus är inte anmälningspliktig.
Litteraturhänvisningar
- Sripa B., Kaewkes S., Intapan P.M., Maleewong W., Brindley P.J. 2010. Food-born trematodiasis in Southeast Asia: epidemiology, pathology, clinical manifestation and control. Advances in Parasitology, vol. 72:305-350.
- Vang Johansen M., Sithithaworn P., Berquist R., Utzingen J. 2010. Towards improved diagnosis of zoonotic trematode infections in Southeast Asia. Advances in Parasitology, vol. 73:171-195.