Dipslide vid UVI-diagnostik
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000
Dipslide-odling för diagnostik av urinvägsinfektioner – rekommendation från referensgruppen för bakteriologi
Dipslide är en urinodlingsmetod avsedd för patientnära diagnostik. Den vanligaste typen består av en plastskiva vars båda ytor belagts med odlingsmedium för bakterier. Skivan doppas till tre fjärdedelar i urinprovet och inkuberas i 35 –37° C över natten. Nästa dag bedöms odlingsresultatet. För att standardisera avläsningen används bedömningsmallar, där odlingsresultatet på aktuell analys jämförs med bilder som beskriver olika svarsalternativ.
Dipslide började införas i Sverige för diagnostik av urinvägsinfektioner på 1960-talet. De kriterier som då användes för diagnostik av urinvägsinfektion med urinodling skiljer sig avsevärt från de kriterier som rekommenderas idag. Tidigare var bakteriekoncentration över CFU/L den gräns som ansågs viktig och bedömning med hänsyn till patientens symtom, typ av isolerad bakterieart och provtyp var inte så tydligt definierad som i nuvarande rekommendationer. Dessa skillnader kan förklara att resultatet av utvärderingen av dipslide-metoden då den infördes blev ett annat än om man gör samma utvärdering idag.
EQUALIS har under mer än tio år tillhandahållit ett externt kvalitetssäkringsprogram för laboratorier som använder dipslide.
Under 2001 infördes nya svarsalternativ för dipslide. Dessa var anpassade till de nya kriterierna för bedömning av urinodling.
En genomgång av resultaten från EQUALIS dipslide-program under dessa år visar på stora problem med metoden, se sammanställning nedan. Framför allt är det svårt att bedöma växt av blandflora och växt av blandflora med E. coli med metoden, men även felaktiga resultat då det gäller koncentration och art/grupp förekommer, se Tabell 1. Bristerna hos dipslidemetoden förklaras delvis av tekniska faktorer hos metoden: en stor volym inokulat per ytenhet gör det svårare att upptäcka blandflora eftersom enskilda bakteriekolonier växer ihop. En annan viktig faktor är att kvalitetssäkring av dipslide-metoden kräver stora och kontinuerliga utbildningsinsatser. Detta förutsätter bl a en tillräckligt stort antal analyser per laboratorium och ett samarbetsprogram med ett mikrobiologiskt laboratorium.
Mot denna bakgrund rekommenderar referensgruppen att dipslide ersätts av urinodling.
Ytterligare en faktor att ta hänsyn till är ökande antibiotikaresistens. Urinodling kompletteras alltid av resistensbestämning om fyndet bedöms relevant. Med hänsyn till urinodlingsfyndet kan dels behandlingen ändras om den är overksam, dels kan behandling som inte är indicerad avslutas tidigare.
Fler urinodlingar ger också en bättre kännedom om det lokala antibiotikaresistensläget.
Sammanställning av resultat från externt kvalitetskontrollpotgram för dipslide (EQUALIS) från 2001, vecka 19 till 2006, vecka 36.
Sedan 2001-19 (från vilket datum vi har alla resultaten från utskicken i den nya databasen) har vi skickat ut 51 olika Dipslide-material.
För 44 av omgångarna finns ett entydigt ’förväntat svar’ som vi kan jämföra deltagarnas resultat med. Men för 7 av de 51 omgångarna gäller att det inte finns något entydigt ’förväntat resultat’ angivits, dessa 7 har exkluderats i nedanstående sammanställning.
