Balamuthia mandrillaris

Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Innehållet är preliminärt i avvaktan på konsensusbeslut

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik-----

Balamuthia mandrillaris

Smittämnet

Balamuthia är en framväxande opportunistisk patogen tillhörande gruppen frilevande amöbor. Parasiten är besläktad med Acanthamoeba spp. och ger upphov till hjärninfektioner (Balamuthia-granulomatous encephalitis, BGE) som påminner om granulomatös amöbaencefalit (GAE) orsakad av Acanthamoeba.

Livscykel

Balamuthia livscykel består av två stadier: en cyst- och en trofozoitform. Cystorna varierar i storlek från 13 till 30 µm, är runda, omgivna med väggar bestående av tre lager. Trofozoiter är 15 till 60 µm, har oregelbundna pseudopodier och en stor kärna som kan innehålla flera nukleoler.

Symtom och klinisk bild

Balamuthia kan orsaka hudinfektioner och en sällsynt hjärninfektion med hög dödlighet (mer än 98 % av de diagnosticerade patienterna dör). BGE är en kronisk sjukdom som kan utvecklas under 3 månader till 2 år. Både cystor och trofozoiter betraktas som infektiösa. Smittan överförs genom inandning av invasiva stadier eller genom att skadad hud kommer i direkt kontakt med kontaminerat jord. Till skillnad från GAE, beskrivs BGE också hos immunkompetenta individer. Det är mest unga (under 15 år) och gamla personer (över 60 år) som drabbats. Kroniskt sjuka med diabetes, cancer, hiv, steroid-behandlade och transplantationspatienter är mer mottagliga för Balamuthia-infektion än andra. Förändringar i hjärnan består av granulomatös infiltration, nekros, blödningar och ödem. Ansamlingar av amöbor ses rund hjärnans blodkärl. Både trofozoiter och cystor finns i vävnaden.

Epidemiologi

B. mandrillaris förekommer i jord, damm och möjligen i vatten. Patogeniska egenskaper hos Balamuthia upptäcktes relativt sent; 1986 upptäcktes parasiten i en aphjärna. Beskrivning av det första humana fallet av hjärninfektion, (BGE), kom 1991 och det finns drygt hundra fall beskrivna i världen. BGE diagnostiseras också hos djur: hundar, får, hästar och framförallt hos apor. Det finns inget bevis att BGE är en zoonos och att djur fungerar som reservoar för humana infektioner. Kända riskfaktorer är skadad hud och arbete med jord eller kompost. Det finns inget bevisat samband mellan kontakt med kontaminerat vatten och infektion. Enstaka fall av transplantation-överförd infektion finns beskrivna hos patienter som har fått organ från en infekterad donator.

Provtagning och transport

Provmaterial

Formalinfixerad hjärnbiopsi

Provtagningsföreskrifter

Analysen görs inte i Sverige. Provtagning bör föregås av telefonsamtal med SMI för förmedling av kontakt med ett annan laboratorium.

Förvaring/transport

Provmaterialet kan förvaras i kylskåpstemperatur.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Laboratoriediagnostik av Balamuthia-infektion görs bara vid specialiserade laboratorier som CDC, Atlanta, USA ([1], gsv1@cdc.gov )

Postmortem diagnostik görs oftast genom att påvisa parasiter i hjärnvävnad tagen vid obduktion.

Referensmetod

Vävnadssnitt färgat med hematoxilin-eosin för påvisning av trofozoiter och cystor. Immunohistologisk färgning av vävnaden med art-specifika antikroppar.

Avläsningskriterier

Morfologisk identifiering av parasiter i vävnader kräver en mycket erfaren mikroskopist. Både cystor och trofozoiter av Balamuthia liknar Acanthamoeba och det är inte möjligt att skilja de två arterna i ljusmikroskop. Reaktion med Balamuthia-specifik antikropp i immunhistologisk färgning möjliggör artbestämning.

Kvalitetssäkring

Identifering av Balamuthia ingår inte i NEQAS-utskick.

Svarsrutiner

Ej relevant

Övriga metoder

PCR-baserade metoder för påvisning av Balamuthia DNA finns men är inte utvärderade som diagnostiska metoder.

Laboratorierapportering

B. mandrillaris-infektion är inte anmälningspliktig.

Litteraturhänvisningar

• 1. Schuster FL., Visvesvara GS. 2004. Free-living amoebae as opportunistic and non-opportunistic pathogens of humans and animals. Int. J. Parasitol. 34:1001-1027.
• 2. Matin A., Siddiqui R., Jayasekera S., Khan NA. 2008. Increasing importance of Balamuthia mandrillaris. Clin. Microbiol. Rev. 21(3): 435-448.
• 3. Balamuthia mandrillaris transmitted through organ transplantation-Mississippi 2009.2010. Morb. Mort. Weekly 59(36):1165-1170.