Anatomi och sjukdomsbegrepp, mag-tarmkanalen

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002

Anatomi

Mag-tarmkanalens anatomi visas schematiskt i Figur 1. Den består av munhåla (cavum oris), svalg (pharynx), matstrupe (esophagus), magsäck (ventriculus), tolvfingertarm (duodenum), tunntarm (ileum och jejunum), tjocktarm (colon) samt ändtarm (rectum). Normalfloran i de olika delarna beskrivs närmare i följande kapitel. I munhålan tuggas maten och blandas med saliv som innehåller enzymer, varefter födan transporteras genom esofagus till ventrikeln. Där utsöndras saltsyra som tillsammans med ytterligare enzym påbörjar nedbrytningen. I ventrikeln sker även en mekanisk bearbetning av födan. Magsaft och mat transporteras via nedre magmunnen (pylorus) till duodenum där det blandas med galla, tarmsafter och pankreassaft innehållande ett flertal nedbrytande enzymer. Under den vidare transporten i tunntarmen digereras födan och näringsämnen tas upp. När tarminnehållet kommer till tjocktarmen har merparten digererbar näring i födan extraherats. Tarminnehållet är då lättflytande. Tjocktarmens huvudsakliga funktion är att extrahera vatten ur tarminnehållet.

Mag-tarmkanalen har andra viktiga funktioner än att ta upp näringsämnen ur födan. Tarmen utgör en viktig barriär mot kolonisering med inkräktande mikrober. En stor del av kroppens immunförsvar regleras genom funktioner i tarmen och dess grannskap. En beskrivning av tarmens funktion för immunitet är ett område som faller utanför avsikten med denna bok.

Infektioner i magtarmkanalen

Gastrit

Histologiskt påvisbar inflammation i magslemhinnan. Orsakas bl.a. av Helicobacter pylori, som huvudsakligen påvisas i antrum ventriculi.

Enterit, akut infektiös

Kliniskt begrepp för tillstånd som karakteriseras av kräkningar, diarré, illamående, buksmärtor och ibland feber. Sjukdomen är som regel självbegränsande med en duration av 4-8 dagar.

Icke inflammatorisk enterit domineras av frekventa, vattentunna ofta voluminösa avföringar utan blod eller slemtillblandning. Initialt förekommer kräkningar, mer sällan feber eller buksmärtor. Orsaken är en infektion med virus eller enterotoxinbildande bakterier som framkallar en ökad sekretion av vätska och elektrolyter från tunntarmen (sekretorisk diarré). Exempel på smittämnen är Vibrio cholerae och rotavirus.

Inflammatorisk enterit

ger ofta slemmig och blodig diarré, i regel förenad med feber och buksmärtor. Infektionen orsakas av smittämnen med förmåga att invadera och skada mukosan i kolon (kolit), t.ex. Campylobacter, Salmonella, Shigella, EHEC, Clostridium difficile och Entamoeba histolytica.

Gastroenterit

Kliniskt begrepp som uppträder inom ett dygn efter förtäring av kontaminerade livsmedel eller genom annan smitta och initialt karakteriseras av illamående och kräkningar som oftast försvinner efter ett antal timmar och följs av buksmärtor och diarré. Begreppet gastroenterit är också specifikt kopplat till salmonella-infektion för att skilja ”vanlig” salmonellainfektion från tyfus/paratyfus

Dysenteri

(rödsot) symtomgivande shigellainfektion. Används också i sammansättningar med annan etiologi såsom amöbadysenteri.

REFERENSER

Uhnoo, I., Wiström, J. Infektioner i magtarmkanalen. Läkemedelsboken 2001/2002. Apoteket AB.