Diagnostik av vissa sällan förekommande krävande gramnegativa stavar

Text under utarbetande juli 2012. Texten är inte ännu granskad.

---

Diagnostik av vissa sällan förekommande gramnegativa stavar

Smittämnen

• Genus Capnocytophaga består av nio arter fakultativt anaeroba, orörliga gramnegativa stavar inom familjen Flavobacteriaceae. Bland arter som associerats med infektioner hos människa hör främst C. canimorsus (tidigare DF-2) och C. cynodegmi. Capnocytophaga ochracea förekommer i munhålan hos människa och har förknippats med periodontit.
• Cardiobacterium hominis är fakultativt anaeroba orörliga gramnegativa stavar i luftvägarnas normalflora.
• Genus Chromobacterium inom familjen Neisseriaceae förekommer med flera arter av fakultativt anaeroba, rörliga bakterier av vilka endast C. violaceum hittills med säkerhet associerats med infektioner hos människa.
• Genus Dysgonomonas med fyra beskrivna arter är fakultativt anaeroba, orörliga gramnegativa stavar inom familjen Porphyrimonadaceae.
• Eikenella corrodens är enda art inom genus Eikenella inom familjen Neisseriaceae. Bakterien är en fakultativt anaerob, orörlig gramnegativ stav i normalfloran i munhåla, tarm och urogenitalia.
• Genus Kingella inom familjen Neisseriaceae består av de fakultativt anaeroba, orörliga arterna K. kingae, K. denitrificans, K. oralis och K. potus.
• Genus Simonsiella tillhör familjen Neisseriaceae och består av flera arter obligat aeroba arter som kan varar rörliga. Endast S. muelleri har isolerats från människa.
• Genus Sutonella med en enda art (S. indologenes, tidigare Kingella indologenes) är fakultativt anaeroba, orörliga gramnegativa stavar inom familjen Cardiobacteriaceae.

Patogenes

De flesta bakterierna inom denna grupp förekommer i övre luftvägsflora hos människa och djur, vissa arter som exempelvis Eikenella också mag-tarmkanalen. Chromobacterium beskrivs som enda art bland de här presenterade som en omgivningsbakterie. Bakterierna i gruppen kan orsaka infektioner i flera organsystem hos människa, och riskfaktorer som immunsuppression eller leverscirrhos ökar risken för endogen infektion. Capnocytophaga species koloniserar munhålan hos cirka 25 -100 % av hundar, och humana infektioner associeras oftast med hund-eller kattbett. C. canimorsus motstår fagocytos och hindrar produktion av cytokiner. Chromobacterium förekommer i tropiska/subtropiska klimat runt hela jorden och orsakar infektioner vanligen via hud, även om oralt intag också har rapporterats. Bland beskrivna virulensfaktorer märks adhesin, invasin och cytolytiska proteiner. Riskfaktorer för infektioner med Eikenella är dentala manipulationer och intravenöst drogmissbruk. Virulensfaktorer hos Kingella kingae är så kallat RTX-toxin och pili. Invasiva infektioner orsakade av K. kingae börjar med asymtomatisk kolonisering av munhålan och studier har visat att mer än 70 % av småbarn är koloniserade periodvis.

Klinik

• Capnocytophaga spp är associerade med septikemi och endogena infektioner som endokardit, endometrit, osteomyelit, mjukdelsinfektioner. Särskilt Capnocytophaga canimorsus kan efter hundbett orsaka sårinfektion, sepsis, meningit och i enstaka fall endokardit. Hos spenlektomerade eller alkoholiserade individer kan sjukdomen ha att allvarligt förlopp med dålig prognos. C. cynodegmi isoleras mer sällan från lokala eller spridda infektioner.
• Cardiobacterium hominis, enda beskrivna sjukdomstillstånd är endokardit (med eller utan skada på hjärtklaffar, så kallad HACEK-endokardit).
• Chromobacterium violaceum är associerad med lokala sårinfektioner från vilka septikemi med multipla organabscesser kan utgå. Komplikationer med hög mortalitet är associerade till neutrofil dysfunktion (kronisk granulomatös sjukdom)
• Dysgonomonas har associerats med diarré och enstaka fall av septikemi.
• Eikenella corrodens kan isoleras vid peridontit, och förekommer som etiologiskt agens vid infektioner i nedre luftvägar, pleura, buk, leder, ben, sår (exempelvis efter bett från människa) och sällan gangrenös stomatit (noma). Endokardit av monomikrobiell HACEK-typ kan orsakas av Eikenella.
• Kingella-infektioner drabbar i första hand ben och leder hos barn under 4 års ålder och är i den åldrsgruppen vanligaste orsak till sådana infektioner. Infektionerna kan utgå från stomatiter eller ÖLI. Hos vuxna kan Kingella-infektion yttra sig som HACEK-endokardit. Såväl K. kingae som K. denitrificans har isolerats vid endokardit.
• Simonsiella har inte associerats med humana infektioner.
• Sutonella-infektioner hos människa tycks vara ovanliga, men bakterien har isolerats från patienter med endokardit och ögoninfektioner.

Provtagning

Provtagningen görs enligt angivna principer för respektive provtyp. Pinnprov transporteras i angivet transportmedium.

Laboratoriediagnostik

Referensmetodik

Särskild referensmetodik för isolering och identifiering av gruppens bakterier kan inte anges.

Isolering

• Capnocytophaga isoleras vanligen från blododlingar. På fasta medier krävs inkubering i 5-10 % CO₂. Bakterierna växer långsamt på vanlig blodagar, varför förlängd inkubering upp till 4 dygn rekommenderas. Med dubbel mängd hästblod (anrikad blodagar 10 %) kan växt av bakterierna gynnas. Thayer-Martin-agar kan användas för selektiv isolering av Capnocytophaga. Det rekommenderas att subkultivera även negativa blododlingsflaskor på anrikad blodagar om särskild misstanke om Capnocytophaga föreligger. På blodagar blir kolonierna kupiga eller platta, något gulaktiga, upp till 4 mm i diameter. De tenderar att sitta fast i agarn.
• Cardiobacterium hominis växer på vanlig blodagar i 5-10 % CO₂ med millimeterstora opaka glansiga kolonier som äter sig ner i agarn.
• Chromobacterium violaceum växer på de flesta medier i aerob inkubering. Kolonierna är någon till några få millimeter i diameter, har en karakteristisk mandeldoft och är beta-hemolyserande. De har oftast ett violett pigment (violacein) som gör bakterierna lättidentifierade.
• Dysgonomonas har isolerats från feces på selektivt medium med cefoperazon, vankomycin och amfotericin B. Kolonierna, 1-2 mm i diameter, avger en jordgubbslik arom.
• Eikenella corrodens växer på fasta rutinmedier i 5-10 % CO₂. Växer bäst i närvaro av hemin (X-faktor) på exempelvis hematinagar. Klindamycin har med framgång använts som selektiv tillsats. Kolonierna är 1-2 mm i diameter som kan adherera till agarn och få en gulaktig färgton efter några dagars inkubering.
• Kingella växer på blodagar i 5-10 % CO₂. Kingella kingae uppvisar en zon av hemolys kring kolonierna som är 1-2 mm i diameter, glansiga med en central papill. K. denitrificans kan misstas för gonokocker på Thayer-Martin-agar.
• Simonsiella är betahemolytisk och växer enligt ASM-manualen med blekgula kolonier.
• Sutonella växer på blodagar och kan äta sig ned i agarn.

Identifiering och minimikriterier

Se Nonfermentativa-, långsamväxande-, och övriga gramnegativa stavar-diagnostiska minimikriterier

och

Maldi-Tof-artikeln

Kvalitetskontroll

• Referensstammar
  • Capnocytophaga canimorsus CCUG 125 69
  • Kingella kingae CCUG 352
  • Cardiobacterium hominis CCUG 61336
  • Eikenella corrodens CCUG 44550
  • Chromobacterium violaceum CCUG 37577

Svarsrutiner

I relevanta situationer, framförallt vid renkultur från normalt sterila områden, men också vid fynd i blandflora från sår, svaras fynd ut med speciesbeteckning.

Laboratorierapportering

Bakterierna inom gruppen är inte anmälningspliktiga.

REFERENSER

• Zbinden, R. , Graevenitz, A. v. Actinobacillus, Capnocytophaga, Eikenella, Kingella, Pasteurella, and other fastidious or rarely encountered gram-negative rods. In Manual Clin Microbiol, ASM. 10th edition 2011. Chapter 33.
• Blanche, P., et al. Capnocytophaga canimorsus in the oral flora of dogs and cats. J Infect 1998;36:134
• Sirinavin, S., et al. Invasive Chromobacterium violaceum infection in children: case report and review. Pediatr Infect Dis J 2005;24:559-561
• Chometon, S., et al. Specific real-time polymerase reaction places Kingella kingae as the most common cause of osteoarticular infections in young children. Pediatr Infect Dis J 2007;26:377-381
• Dusch, H., et al. Growth differences of Capnocytophaga canimorsus strains and some other fastidious organisms on various Columbia-based blood agar media. Zentralbl Bakteriol 1995;282:362-366.