Folkhälsomyndighetens roll i det nationella smittskyddet

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

________________________________________________________________________________________________________________-

SMIs roll i det nationella smittskyddet

Smittskyddsinstitutet (SMI) har från 1 oktober 2010 omformats till en helt ny smittskyddsmyndighet i enlighet med regeringens smittskyddsutredning (SOU 2009:55) från 2009. För att markera förändringen har SMI också från 1 januari 2011 en ny grafisk profil ([1]). Förändringen har inneburit en genomgripande omorganisation av institutet där man nu bland annat vidtagit åtgärder för att integrera de förut separata verksamheterna mikrobiologi och epidemiologi.

Förordningen 2010:604

Paragraf 1 och 2

SMI fått betydligt bredare ansvarsområden än tidigare, nu också utanför det rent medicinska, vilket framgår av den nya instruktionen för SMI (SFS(2010:604)) som ersätter den föregående från 2007. Följande formuleringar finns i instruktionens två första paragrafer:

  • 1 § Smittskyddsinstitutet ska genom kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning främja befolkningens skydd mot smittsamma sjukdomar och bidra till att landets smittskydd fungerar effektivt.
  • 2 § Smittskyddsinstitutet ska inom smittskyddsområdet
    • 1. svara för uppföljning, utvärdering och metodutveckling,
    • 2. svara för kunskapsuppbyggnad som vilar på beteendevetenskaplig, samhällsvetenskaplig och medicinsk grund,
    • 3. förse regeringen, Socialstyrelsen och övriga myndigheter med kunskaps-och beslutsunderlag, och
    • 4. förmedla kunskap till berörda inom hälso- och sjukvård, kommunal vård och omsorg samt berörda inom andra samhällssektorer.

I instruktionen från 2010 fastslås att SMI skall bygga upp och sprida kunskap och att denna skall vila på tre likvärdiga grunder; beteende- och samhällsvetenskapliga grunder samt medicinsk grund. Den medicinska grunden stod i tidigare instruktion från 2007 mer fristående som bas för verksamheten. Som tidigare skall SMI förse regeringen, SoS och andra myndigheter med beslutsunderlag. SMIs arbete med kunskapsspridning ska enligt instruktionens paragraf 15 planeras och genomföras i samråd med Socialstyrelsen (SoS) och andra berörda myndigheter så att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården och informationen till allmänheten är samordnad.

Paragraf 3-19

Som tidigare skall SMI följa och analysera immunitetsläget och genomförandet av vaccinationsprogram, utvärdera effekterna av smittskyddsåtgärder inom hälso- och sjukvården och andra samhällssektorer, och ta initiativ till åtgärder som skyddar befolkningen mot smittsamma sjukdomar i kris och under höjd beredskap.

Vi tar nedan upp det som skiljer den nya instruktionen (2010) från den tidigare (2007).

  • 3 §. Smittskyddsinstitutet ska särskilt
    • 1. följa och analysera utvecklingen av smittsamma sjukdomar nationellt och internationellt samt analysera konsekvenserna av denna utveckling för samhället och den enskilde,
    • 3. följa och analysera beteende- och omvärldsförändringar av betydelse för smittskyddet samt hur sådana förändringar påverkar förutsättningarna för smittskyddet i landet,
    • 6. utföra mikrobiologiska laboratorieundersökningar som är av unik natur eller som av andra skäl inte utförs av andra laboratorier, och
    • 7. svara för stöd till kvalitets- och metodutveckling vid laboratorier som bedriver diagnostik av betydelse för landets smittskydd.

Det kan observeras att begreppet epidemiologiskt läge som användes i tidigare versioner av instruktionen nu omformulerats enligt ovan (punkt 1). Detta har utnyttjats vid omorganisationen av SMI.

Beträffande den mikrobiologiska laboratorieverksamheten (punkterna 6 och 7 ovan) bedrivs den i fortsättningen mer med inriktning på agens som faller under smittskyddslagen. Stödet till kvalitets-och metodutveckling innebär också framställning av kvalitetspaneler för externa laboratorier och författande av referensmetodik. SMI får också inom ramen för givna resurser

  • 5 §
    • 2. bedriva forskning som är nödvändig för att myndighetens uppdrag ska kunna fullgöras, och
    • 3. i samarbete med laboratorier utföra diagnostiska undersökningar som även kan utföras av andra laboratorier (rutindiagnostik), om undersökningarna är nödvändiga för myndighetens kompetensförsörjning.

Enligt instruktionenes paragraf 6 skall vid SMI finnas verksamhet med inriktning att begränsa spridning och konsekvenser för samhället och enskilda gällande hiv/aids och andra sexuellt överförbara och blodburna sjukdomar. I verksamheten skall också ett långsiktigt och tvärsektionellt förebyggande arbete med bidrag till metodologi för kommunikation riktad till allmänheten och riskutsatta grupper.

Som tidigare skall vid SMI finnas verksamhet avsedd att bevara möjligheten att effektivt använda antibiotika vid bakteriella infektioner hos människor och djur (paragraf 7). Detta sker inom ramen för Strama, som i den nya organisationen helt integrerats med SMI tillsammans med arbetet som rör antibiotikaresistens, vårdrelaterade sjukdomar och vårdhygien.

Nytt från 2010 är att den centrala fältepidemiologiska gruppen (CFG, paragraf 8 och 9) som tidigare utgick från SoS från 2010 faller under SMIs ansvarsområde. Gruppen skall i huvudsak bistå landets myndigheter, landsting och kommuner med expertstöd, men kan också verka internationellt.

Lägg till rader om insynsråd HIV, Strama. Betalning för labbtjänster. Internationellt samarbete och med ecdc. Stamförråd?

Länkar

<[references/]>

Hämtad från "http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Folkhälsomyndighetens_roll_i_det_nationella_smittskyddet&oldid=6841"