Grampositiva bakterier vid UVI-diagnostik

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000


Bakgrund Referensgruppen har sammanställt ett förslag till artbestämning av urinisolat i rutindiagnostik. Det bygger på att utodling sker på CLED- och blodagar. Förslaget utgår från arbeten utgivna av Referensgrupperna för Enterobacteriaceae, stafylokockdiagnostik och till viss del Referensgruppen för glukosnonfermentativa gramnegativa stavar.

Syftet är att ange minimikriterier för positiva fynd och användbara tilläggskriterier vid UVI-diagnostik.


Metoder använda vid identifiering

För utförlig beskrivning av diagnostiska hjälpmetoder för den laborativa urindiagnostiken hänvisas till befintlig upplaga av ASM Manual of Clinical Microbiology. Där beskrivs exempelvis CAMP-test, DNas-test, Galla-eskulin, Gramfärgning, KIA, NaCl-buljong, TSI, Indoltest, Spottest indol, Katalastest, Koagulastest, Optochintest, Oxidastest, Kovacs, Serumtest, VogesProskauertest.

1)För spottest indol krävs tillsats av L-tryptofan i blodagarn (lämplig mängd är 10 mL 1 % L-tryptofanlösning till en liter blodagarbas). Spotest indol bör utföras med DMACA-reagens (p-dimetylaminocinnamaldehyd) eftersom detta är den känsligaste metoden. Se även Barrow GI, Feitham RKA, Manual for identification of medical bacteria. Cambridge: Cambridge university press 1990, sid. 36 för diskussion ang. indoltest, rör.

Grampositiva bakterier

Stafylokocker

  • grampositiva, katalaspositiva kocker i klasar. Behöver rutinmässigt endast indelas i tre grupper:
  • S. saprophyticus
  • S. aureus
  • övriga koagulasnegativa stafylokocker (KNS).


1. S. saprophyticus

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, DNas-negativ, novobiocinresistent, zon< 16 mm med 5μg lapp.

Andra egenskaper:

  • typisk kolonimorfologi: porslinsvita till benvita kolonier på blodagar, gulaktiga på CLED-agar.
  • koagulasnegativ.
  • vanligen känslig för ampicillin, cefalosporiner och trimetoprim; in vitro resistent mot mecillinam.
  • stammar med avvikande resistensmönster bör typas ytterligare innan de identifieras som S. saprophyticus.

2. S. aureus

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, DNas-positiv eller positiv i agglutinationstest för S. aureus.

Andra egenskaper:

  • kolonimorfologi: större och mer jämnstora kolonier än koagulasnegativa stafylokocker, oftast gult pigment på CLED- och blodagar.
  • koagulaspositiv (referensmetod).

3. Övriga koagulasnegativa stafylokocker (KNS)

Minimikriterier: stafylokocker, ej S. aureus, novobiocinkänsliga.

Rörkoagulas med kaninplasma är referensmetod och bör användas om DNas eller agglutinationstest ger svårtolkade resultat.

DNas-test rekommenderas för screening av urinisolat, latexagglutinationstest är mindre lämpliga eftersom även S. saprophyticus ofta ger agglutination. Vissa koagulasnegativa stafylokocker bildar DNas. I praktiken renstryks en koloni till blodagar med novobiocinlapp och till DNA-agar.

Enterococcus spp och Streptokocker

Grampositiva kocker i kedjor, katalasnegativa.

1. Enterococcus spp

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, galla-eskulin positiv eller positiv i agglutinationstest för grupp D.

Andra egenskaper:

  • gråvita kolonier på blodagar, kan ha ingen hemolys, alfa- eller betahemolys, oftast gula kolonier på CLED-agar.
  • växer i buljong med 6,5% NaCl.
  • arabinosfermentation kan användas för att skilja Enterococcus faecium (positiv) från Enterococcus faecalis (negativ).
  • Nedsatt känslighet för cefalosporin.

2. Grupp B streptokocker (GBS)

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, positiva i agglutinationstest för grupp B eller positivt CAMP-test.

Andra egenskaper:

  • små ofärgade kolonier på CLED-agar, syns ibland först efter 2 dygns inkubering. På blod blå/gråvita kolonier med smal zon betahemolys, ibland alfahemolys eller ingen hemolys.
  • Känsliga för cefalosporin.

3. Övriga betahemolytiska streptokocker

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, betahemolyserande, positiva i agglutinationstest för respektive grupp.

Andra egenskaper:

  • växer oftast dåligt på CLED-agar, betahemolys på blod.


4. Alfastreptokocker

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, alfahemolyserande eller utan hemolys, grampositiva kocker i kedjor.

Andra egenskaper:

  • små eller inga kolonier på CLED-agar, alfahemolys eller ingen hemolys på blod.
  • optochin 14 mm.


Lactobacillus spp

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, grampositiva stavar med typiskt utseende, katalasnegativ.

Andra egenskaper:

  • små eller inga kolonier på CLED-agar, ibland laktospositiv.
  • ofta alfahemolys på blod.
  • mikroskopi: grampositiva (ibland gramlabila) långa eller korta, ofta regelbundet formade stavar.


Bacillus spp

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, grampositiva stavar.

Andra egenskaper:

  • oftast stora torra kolonier med hemolys på blod, kan ibland förväxlas med Enterobacteriaceae eller Pseudomonas.
  • katalaspositiv, oxidas positiv/negativ.
  • mikroskopi: regelbundna, stora, grampositiva eller gramlabila stavar ibland med synliga sporer.

Corynebacterium urealyticum

Minimikriterier: typiskt koloniutseende, grampositiv, kort stav, katalaspositiv, snabbt ureaspositiv. Diagnosen kan vid tveksamhet verifieras med API Coryne.

Andra egenskaper:

  • långsamväxande, små glansiga kolonier på blodagar.
  • oftast mycket antibiotikaresistent.

"Difteroida" stavar

Minimikriterier: typisk kolonimorfologi, grampositiva stavar med typiskt utseende.

Andra egenskaper:

  • ofta svag växt på CLED-agar.
  • mikroskopi: grampositiva stavar, ofta kägelformade, ligger i V-formationer och palissader.
  • katalaspositiv.

Corynebacterium urealyticum kan vara kliniskt relevant. Gör ureastest. OBS! Ovanstående kriterier utesluter ej Listeria.