UVI hos barn

Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000

Urinvägsinfektioner hos barn

Det som gäller för UVI hos vuxna är i stor utsträckning giltigt också för barn. Några viktiga skillnader berörs nedan.

Akut pyelonefrit

Akut pyelonefrit har en helt annan signifikans hos små barn under 4-5 år jämfört med större barn och vuxna. Även en enstaka infektion kan efterlämna bestående, ibland omfattande njurskada, med risk för utveckling av hypertension och njurinsufficiens i vuxen ålder. Den akuta pyelonefriten är en vanlig infektion (drygt 1 % av alla pojkar och 2-3 % av alla flickor drabbas) och har ett åldersmaximum under första levnadsåret, då också risken för njurskada är som störst.

Symtomatologin är sällan vägledande under småbarnsåren. Hög feber utan urinvägsrelaterade besvär är kardinalsymtom. När ingen uppenbar förklaring till febern föreligger, bör man urinodla generöst.

Andra för spädbarn karakteristiska, om än ovanliga manifestationsformer, är dålig viktökning och anorexi (differentialdiagnostik mot malabsorbtion), samt framför allt vid samtidig obstruktion av urinflödet, akuta vätske- och elektrolytrubbningar.

En avgörande faktor för uppkomst av bestående njurskada är intervallet mellan infektionsdebut och påbörjad behandling. Det är därför ett konstfel att hos barn uppskjuta behandlingen i avvaktan på odlingsresultatet. Blododling vid akut pyelonefrit kan vara motiverad under första levnadsmånaderna, men sällan hos äldre barn. Vid pyelonefrit hos flickor över 3 á 4 års ålder föreligger inte sällan en funktionell blåstömningsstörning, som kan avslöjas med en utförlig miktionsanamnes.

Diagnostik

Överdiagnostik av urinvägsinfektion hos barn är ett stort problem. Ställs diagnosen akut pyelonefrit innebär detta en omfattande uroradiologisk utredning, ibland långtidsbehandling med antibiotika och ett långvarigt uppföljningsprogram. Detta är smärtsamt för barnen, tidsödande för familjen och kostsamt för samhälllet. Kravet på diagnostisk stringens måste därför vara högt.

Med hänsyn till detta innebär de sänkta signifikansgränserna för bakteriuri en ökad risk för överdiagnostik hos småbarn, framför allt under blöjåldern. Pojkarna utgör i detta avseende ett speciellt problem, då preputiet är fäst till glans och utgör en nisch med stora mängder tarmbakterier. Dock finns dokumentation för att < $10^{8}$ CFU/L av en uropatogen i renkultur förekommer hos c:a 20 % av småbarn med symtomgivande UVI.

Blåspunktion är en ofarlig provtagningsmetod, som bör tillämpas frikostigt på barn under 1 års ålder. Pyuri, påvisad med sedimentundersökning eller granulocytesterastest, förekommer i mer än 90 % av fall med symtomgivande UVI (ABU förekommer oftare utan pyuri). Vid “signifikant” växt i påsurinprov utan pyuri bör UVI-diagnosen ifrågasättas.

Distala urinvägssymtom

Akut bakteriell cystit förekommer hos barn liksom hos vuxna och handläggs lika i båda grupperna.

Dessutom finns en stor grupp flickor med recidiverande eller permanenta urinvägssymtom - huvudsakligen i form av imperativa trängningar och inkontinens - ibland med men vanligen utan bakteriuri. Oftast är det fråga om urodynamiska avvikelser. Uroterapeutiska insatser med blåsträning är ofta av stort värde, ibland kompletterade med antikolinergisk behandling vid så kallad ostabil blåsa.

Eliminering av eventuell bakteriuri har ofta ingen betydelse för symtomatologin.

Etiologi

E. coli dominerar som etiologiskt agens hos barn i alla åldrar. Hos nyfödda är Klebsiella spp en vanlig orsak till UVI. Proteus spp förekommer hos pojkar äldre än ett år som primärpatogen art i 1/4 - 1/3 av fallen, utan att någon predisponerande faktor kan påvisas.

S. saprophyticus är en vanlig orsak till UVI hos flickor i puberteten liksom hos vuxna kvinnor, och kan också i ovanliga fall orsaka infektioner hos mindre barn. Vid vesikoureteral reflux liksom vid andra urologiska avvikelser är det en representation av andra bakterieslag än E. coli.

REFERENSER

Hansson S, Brandström P, Jodal U, Larsson P. Low bacterial counts in infants with urinary tract infection. J Pediatr 1998;l32:l80-2.

Marild S, Jodal U. Incidence rate of first time symptomatic urinary tract infection in children under 6 years of age. Acta Paediatrica 1998;87:549-52.

Pylkkänen J, Vilska J, Koskimies O. Diagnostic value of symptoms and urine specimen in childhood urinary tract infection. Acta Paediatr Scand l979;68:

Rushton HG. Urinary tract infections in children. Epidemiology, evaluation, and management. Pediatr Clin North Am l997;44: 1133-69.