Anisakis spp.
Huvudartikel, publicerad april 2012.
Till innehållförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik
Anisakis simplex (spiralmask, torskmask)
Smittämne
Anisakis spp. är parasiter hos fiskätande marina däggdjur. Humana infektioner orsakas av A. simplex och relaterade släkten som Pseudoterranova, Contracaecum och Hysterothylacium.
Livscykel
De vuxna maskarna finns inbäddade i magens slemhinna hos den definitiva värden. Larver, från ägg utsöndrade via avföring, lever i havsvattnet tills de äts upp av små kräftdjur. Dessa blir sedan mat för fiskar som kummel, sill, torsk, makrill, lax och bläckfisk. Larverna invaderar muskler och olika bukorgan hos fiskar. Slutvärden blir infekterad genom intag av kontaminerat fiskkött. Larverna frigörs från fiskens muskulatur, utvecklas till vuxna maskar vilka fäster i magslemhinnan där de börjar producera ägg. Infektion av människa är parasitens ”dead-end” eftersom masken inte blir könsmogen. Larverna penetrerar vävnader och orsakar eosinofila granulom oftast i magsäcken och matstrupe.
Symtom och klinisk bild
En till flera timmar efter intag av infekterat fiskkött kan larverna orsaka illamående, kräkningar och akuta epigastriska smärtor som uppstår när de försöker penetrera magens slemhinna. Den kliniska bilden kan dock variera mellan rethosta och diffusa buksmärtor och/eller allergiska manifestationer. Även larver som dör några dagar efter intag kan orsaka symtom som varierar beroende på om de finns i halsen, magen, tarmen eller i bukhålan. Periferisk eosinofili och förhöjda total och specifik IgE-nivåer är kopplade till invasiv sjukdom samt till allergiska manifestationer.
Epidemiologi
Maskar har påträffats i flera arter av havsfisk och bläckfisk i alla världshav men humana infektionsfall har oftast beskrivits i länder där kost inkluderar rått eller otillräckligt tillagad fiskkött, t.ex. sushi och sashimi, inlagd fisk, kallrökt och gravad lax eller ceviche. Humana fall rapporteras från Japan (2 000 fall/år) och USA (50 fall/år). Sporadiska rapporter finns från europeiska länder (totalt 500 fall t.o.m. år 2002). Parasiter förekommer i fiskar i södra Östersjön och på Västkusten men data om humana fall i Sverige saknas.
Provtagning och transport
Provmaterial
Serum
Provtagning
Transport/förvaring
Inga speciella krav
Laboratoriediagnostik
Allmänt
Diagnosen ställs genom direkt identifiering av larver efter kräkning/upphostning eller i magsäcken vid endoskopisk undersökning. Larverna är cirka 2 – 3,5 cm långa och 1–2 mm breda, vita (Anisakis) eller brunrosa (Pseudoterranova). Serologiska metoder är bara tillgängliga i några referenslaboratorier. De vanligaste metoderna är ELISA- eller Western Blot-baserade där larvantigen används för detektion av parasit-specifika IgG- eller IgE-antikroppar (den sista i patienter med allergiska manifestationer). Sensitiviteten är cirka 92 %, specificitet 91 %. Korsreaktioner förekommer framförallt hos patienter med Toxocara -,Ascaris -, Taenia - eller hakmaskinfektion.
Referensmetod
Antikroppspåvisning med WB
Laboratorierapportering
Infektioner med Anisakis spp. är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.
Litteraturhänvisningar
1. Audicana MT, Ansotegui IJ, de Corres LF, Kennedy MW. Anisakis simplex: dangerous--dead and alive? Trends Parasitol. 2002; 18(1):20-5.