Brucella-laboratoriediagnostik

Till huvudartikel Brucella

---

Laboratoriediagnostik av Brucella spp

Diagnosen brucellos kan verifieras med odling och serologi. Odling är referensmetod. Serologi i sin nuvarande utformning har bedömts inte fylla kraven på standardisering.

För att odla ut prov med Brucella-misstanke krävs tillstånd från Arbetsmiljöverket, vilket i praktiken innebär att arbetet måste utföras i ett BSL3-laboratorium. Vid misstanke på växt av Brucella i en blododlingsflaska skall denna därför sändas till ett laboratorium som uppfyller dessa krav, t.ex. SMI. Om utfallet blir negativt för Brucella sp bör laboratoriet efter enskild bedömning kunna ge alternativt taxonomiskt besked och göra ev. resistensbestämning.

Referensmetodik

• Referenssubstrat: Brucellabakterier växer på de flesta rutindiagnostiska substrat som blodagar, hematinagar och brucellaagar vid 37 C i en miljö av 5 - 10 % CO2.

De flesta moderna blododlingssystem indikerar växt av Brucella efter 5 dygn. Vid särskild brucellamisstanke är förlängd odling upp till 28 dagar tillrådlig i negativa fall. Fynd av Brucella först efter 21 dygn har gjorts vid SMI på en patient under antibiotikaterapi.

• Isolering sker enligt rutiner som anges i referenslaboratoriets kvalitetsmanual. Plattorna avläses efter 2 - 3 dygn och efter en vecka då de kastas.

• Identifiering och minimikriterier: Brucellakolonier på blod- och/eller hematinagar är små, olika stora och stafylo-kockliknande, ej hemolyserande. De är katalas- och oxidaspositiva, gram¬negativa små kockoida stavar.

Misstänkta kolonier sänds till SMI för verifiering med biokemi, PCR och agglutination med monospecifika brucellaantisera. Artidentifiering utförs ej regelbundet vid SMI p.g.a. hög kostnad och begränsat värde för behandlingen av patienten. Vid fynd av annan bakterie gör SMI artidentifiering med API eller motsvarande metod.

Övrig diagnostik

• Serologi: Den klassiska röragglutinationstesten-Widal- har ersatts av ELISA-me-todik som är känsligare men mindre väl standardiserad och ej kommersiellt till-gänglig.

Resistensutveckling och resistensbestämning

Vid behandling av brucellos måste hänsyn tas till bakteriens intracellulära överlevnad. I allmänhet väljs kombinationsterapi under lång tid. Tetracykliner, aminoglykosi-der, rifampicin och trimsulfa har alla använts med framgång.

Resistensbestämning rekommenderas ej.

Epidemiologisk typning

Att särskilja de olika biotyperna av Brucella kräver speciella antisera och substrat. Vid importfall eller vid konstaterad laboratorieinfektion ger denna information mycket lite epidemiologisk hjälp samtidigt som den är mycket kostsam. ”Artidentifiering” görs därför inte rutinmässigt.

Kvalitetskontroll

• Referensstammar
  • B. abortus, ATCC 23448,
  • B. melitensis, ATCC 23456,
  • B. suis, ATCC 23444.

Växt på använda substrat kontrolleras regelbundet.

Vid identifiering med PCR används positiv och negativ DNA-templat.

Antisera kontrolleras mot referensstammar vid utebliven agglutination med misstänkt isolat.

Svarsrutiner

Växt av/Ingen växt av Brucella.