Epidemiologi och prevention-infektioner i mage och tarm

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002


Epidemiologi och prevention, infektioner i mage och tarm

Magsjuka har oftast inträffat under sommaren och har då även benämnts sommarsjuka. Under senare tid har även anhopningar av diarréfall förekommit under vintern. Idag har vi större möjlighet att närmare identifiera orsakerna till dessa olika utbrott av mag tarminfektion. Under sommaren ses oftast bakteriella infektioner medan virusinfektioner företrädesvis grasserar vintertid.

Varje år insjuknar ett okänt antal personer i landet med symtom från mag-tarmkanalen, många gånger på grund av bristande livsmedelshygien. Livsmedelsverket lät 1994 SIFO fråga ett urval vuxna personer om de varit sjuka med mag-tarmsymtom det senaste året och om de trodde att sjukdomen berodde på intag av mat eller vatten. Studien visade att cirka 750 000 personer förknippade sitt insjuknade med intag av mat eller vatten. Av dessa personer hade cirka 500 000 insjuknat i landet och 250 000 under utlandsvistelse. Av de personer som insjuknat i Sverige ansåg hälften att det berodde på restaurangmat eller mat från annat storkök. I den officiella matförgiftningsstatistiken registreras endast utbrott där minst två personer insjuknat efter intag av mat eller vatten. Enligt denna statistik insjuknar cirka 2 000 personer årligen vilket är en kraftig underrapportering mot bakgrund av SIFO-resultaten. Det framgår också att flera stora vattenburna utbrott i landet med tusentals insjuknade orsakats av Campylobacter species. Vid ett utbrott registrerades två dödsfall. Vad gäller livsmedelsburna utbrott står Salmonella för de flesta, vilket troligen beror på att Salmonella är anmälningspliktig enligt smittskyddslagen till skillnad från utbrott med Staphylococcus aureus, Clostridium perfringens eller Bacillus cereus. Sedan elektronmikroskopisk diagnostik introducerades har det visat sig att calicivirus är lika vanligt förekommande bland livsmedelsburna utbrott som Campylobacter species vid vattenburna utbrott.

Majoriteten av de tarminfektioner som anmäls till Folkhälsomyndigheten är förvärvade utomlands. Men underdiagnostiken av antalet infektionstillfällen är stor och det kan även vara så att de inhemskt smittade personerna står för en större del av underdiagnostiken än de utlandssmittade då benägenheten att ta prov är större om personen har varit utomlands. Detta förhållande grundar sig troligen på att man tror sig veta att de flesta infektionerna är förvärvade utomlands och sannolikheten att få ett positiv resultat är större om så varit fallet. Det är önskvärt att man i högre grad provtar de personer som har en infektion förvärvad i landet då det är av stor vikt att följa det epidemiologiska läget inom landets gränser och snabbt kunna vidtaga adekvata smittskyddsåtgärder för att förhindra en vidare smittspridning.

Under 1996 angavs 165 länder på de kliniska anmälningarna. Högst på listan ligger de populäraste turistmålen runt Medelhavet, men även Thailand visar sin popularitet som turistmål under vintern. Under november 1997 insjuknade många svenskar som varit på Kanarieöarna med en ovanlig salmonellatyp (Salmonella Enteritidis fagtyp 1). Då de flesta insjuknade efter hemkomsten och hade vistats på olika orter och öar riktades misstankar mot något de ätit under flygresan hem. Det visade sig att några flygbolag serverat en kaka med kräm som var den troliga orsaken till utbrottet. Drygt 480 personer rapporterades till SMI, men troligen var många fler personer smittade då det serverades 52 000 kakor till skandinaviska resenärer under denna tidsperiod. Insjuknanden upphörde i och med att kakan togs bort från flygplansmenyerna. Detta utbrott är det största som berört svenskar sedan utbrottet i Tenstaskolorna 1977, med cirka 3 000 fall. Exemplet visar hur viktig en snabb typning av patogena mikroorganismer är för att förhindra vidare smittspridning.

Generellt gäller för tarmsmittor att personer med diarrésymtom utgör störst smittrisk, dels på grund av att fler mikroorganismer utsöndras, dels för den uppenbart ökade risken att kontaminera omgivningen vid upprepade lösa avföringar. Det är därför angeläget att alla personer med diarrésjukdom oavsett typ av smittämne iakttar en mycket god hygien, särskilt handtvätt efter toalettbesök, och undviker att hantera oförpackade livsmedel. Vad gäller salmonellainfektion utgör symtomfria bärare med goda hygienvanor en obetydlig smittrisk. Patienter med akut diarrésjukdom behöver ofta sjukskrivas. Livsmedelsarbetare, restaurangpersonal m.fl. grupper måste ges sådana kunskaper och arbetsrutiner att risken för överföring och tillväxt av smittämnen generellt förhindras.