Laboratoriediagnostik av Vibrio cholerae och övriga anmälningspliktiga Vibrio spp

Huvudartikel: Vibrio cholerae

---

Laboratoriediagnostik av Vibrio cholerae

Arbete med Vibrio cholerae vid ett bakteriologiskt laboratorium är förenat med liten smittrisk.

Referensmetodik

Referenssubstrat

Följande substrat utgör referenssubstrat vid primär isolering av Vibrio cholerae

• Alkaliskt peptonvatten
• Blodagar
• Thiosulfate-citrate-bile-sucrose (TCBS) agar

För beskrivning av substraten se Bilaga 1. Bakteriologiska referenssubstrat

Utvärdering av vilka fabrikat och vilka batcher av dessa substrat som är mest optimala för koleradiagnostik saknas. Något speciellt substrat kan därför inte rekommenderas.

Vid ett korrekt taget och korrekt transporterat fecesprov från akut sjukdomsfas då ca 10e7 till 10e8 bakterier utsöndras per mL torde dock samtliga fabrikat kunna användas.

Isolering

• Primär utodling: Provmaterialet på provtagningspinne stryks på TCBS-agar och blodagar och sekundärstryk utförs som beskrivs i anvisningarna under utodling. Plattor inkuberas i 37 °C över natt.

• Anrikning: Provtagningspinnen stoppas ned i röret innehållande alkaliskt peptonvatten. Röret inkuberas i 4 - 6 timmar eller över natt varefter pinnen stryks ut på en TCBS-platta och en blodplatta vilka inkuberas över natt. Tid kan sparas om peptonvattnet inkuberas med feces bedside.

Identifiering och minimikriterier

Vibrio cholerae växer med karakteristiskt stora, släta, gula kolonier på TCBS. Misstänkta kolonier plockas och identifieras med biokemiska tester enligt Tabell 19 samt renstryks på blodagar. Testbatteri och plattor inkuberas i 35 °C - 37 °C över natt och avläses. Oxidastest kan inte göras på bakterier som vuxit på TCBS utan görs istället med kolonier som vuxit på blodagar.

Stammar som är gula på TCBS-agarn (=sackarosjäsare), som är oxidaspositiva och som "jäser" enligt Tabell 19 kan med stor sannolikhet identifieras som Vibrio cholerae. Testerna är samma som används vid diagnostik av övriga tarmpatogena enterobakterier. Konfirmerande identifiering kan erhållas med en kommersiell testbricka, t.ex. API 20E.

Tabell 19. Utfall av referenstester för diagnostik av Vibrio cholerae

Mannit	LD	OD	H2S	ONPG	Indol	Urea	Oxidas	Sackaros
M +/0 gas	+	+	-	+	+	-	+	+

För att ställa diagnosen kolera krävs i första hand att stammen agglutinerar i Vibrio cholerae O1 eller O139 antiserum men inte i koksalt. Vidare krävs att toxinproduktion påvisas. Referensmetod för toxin är PCR för påvisande av ct-genen.

I detta förslag har inte metodik för att skilja klassisk kolera från El Tor medtagits, inte heller rekommendationer för att skilja mellan olika serovarianter inom O-1. Sådan information anses ur svenskt perspektiv och i nuvarande läge sakna värde för handläggningen, såväl för patienten som för eventuell epidemiologisk övervakning.

Alternativ diagnostik

Mörkfältsmikroskopi på feces kan inte i ett svenskt laboratorium anses tillförlitlig. Påvisande av toxinproduktion med immunologisk metodik eller med GM1 ELISA kan ersätta PCR förutsatt att metoden är validerad.

Epidemiologisk typning

Behov av epidemiologisk typning föreligger för närvarande inte i Sverige. Det är trots detta av stort värde för den epidemiologiska övervakningen att stammen skickas till SMI med angivande av smittort, om denna är känd.

Kvalitetskontroll

• Referensstammar
  • Vibrio cholerae O-1 CCUG 9119
  • Vibrio cholerae O-139 CCUG 34708

• Referensserum
  • Polyvalent O-1 Denka Seiken
  • O-139 Denka Seiken

Svarsrutiner

• Då minimikriterierna är uppfyllda svaras: "Växt av toxinproducerande Vibrio cholerae O-1 alt. O-139."

• Icke toxinbildande varianter besvaras: "Växt av Vibrio cholerae O-1 alt. O-139, ej toxinbildande. Stammen orsakar inte kolera"

• Fynd av Vibrio cholerae vilka inte agglutinerar svaras: "Växt av Vibrio cholerae non-O-1. Stammen orsakar inte kolera "

• Har toxintesten på en non-O-1 utfallit positiv svaras: "Växt av koleratoxinproducerande Vibrio cholerae non-O-1.

Stammen orsakar inte kolera "

Laboratorierapportering

Alla fynd av toxinproducerande Vibrio cholerae O-1 och O-139 skall rapporteras enligt smittskyddslagens samhällsfarliga sjukdomar, på därför avsedd blankett, eller via SmiNet.