Listeria monocytogenes-hud och mjukdelar/CNS

Huvudartikel

---

Till innehållsförteckningen Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

och

förgreningssidan Listeria monocytogenes som listar artiklar om Listerios.

---

Listeria monocytogenes

Smittämnet

Listeria monocytogenes ger som enda species i genus Listeria infektion hos människa. Den beskrevs sannolikt första gången 1911 av veterinären professor Gustav Hülphers i Stockholm som isolerade den från kanin. Dessa uppvisar vid infektion en kraftig ökning av antalet monocyter, varav namnet.

Listeria är grampositiva, icke sporbildande, icke förgrenade, fakultativt anaeroba små stavar. Typiska egenskaper är rörlighet vid 20-25 °C och tillväxt i kylskåpstemperatur.

Patogenes och patofysiologi

Trots att risken för listeriasmitta är stor inträffar invasiv listerios sällan. L. monocytogenes är en invasiv intracellulär patogen. Överföring via livsmedel kräver penetration av tarmslemhinnan. Bakterien kan replikeras i fagocyter och i Peyer´s plaque. Resistens mot listeriainfektion är mycket beroende av cellmedierad immunitet. Detta förklarar också varför risken är störst hos immunsupprimerade och under graviditet. AIDS-patienter utgör en substantiell riskgrupp. Intrauterin infektion sker sannolikt genom placentär transmission. Även immunkompetenta personer kan insjukna i listerios.

Symtom och klinisk bild

Listerios är en allvarlig sjukdom som kan ge septikemi eller meningit främst hos nyfödda och immunsupprimerade vuxna. Begränsade hudinfektioner har iakttagits hos veterinärer och bönder som hanterat aborterade kalvar och fjäderfä. Nyligen har L. monocytogenes identifierats som orsak till livsmedelsburen febril gastroenterit. Inkubationstiden kan variera från 1 till 90 dygn.

En genomgång av listerios på Island under en 23-årsperiod visade en incidens på 6,9 per million. Mortaliteten var 33 % vid invasiv sjukdom.

En analys av 144 fall anmälda till SMI under perioden 1992-1996 gav vid handen att 57 personer hade kroniska underliggande sjukdomar såsom malignitet, genomgången njurtransplantation, diabetes eller hjärt- kärlsjukdomar. Etylmissbruk upp-gavs för 8. Trettioåtta patienter anmäldes avlidna i samband med sin listeriainfektion samtliga med någon underliggande grundsjukdom. Tjugotvå tillfällen av infektion under graviditet och/eller neonatal listerios anmäldes under perioden. Det framgick att 4 infektioner hade lett till intrauterin fosterdöd. Många gravidae erfar sannolikt endast en övergående influensaliknande bild som tidsmässigt hänger samman med bakteriemin. Vid neonatal listerios brukar man skilja på tidig infektion där infektionen ofta skett intauterint och sen neonatal listerios som debuterar flera dagar upp till veckor efter förlossningen ofta som meningit och kan orsakas av smitta vid passagen genom förlossningskanalen. Även nosokomial smitta finns beskriven.

Diarrésymtom har förekommit. Den långa inkubationstiden upp till 30 dagar tillsammans med förekomst av Listeria hos asymtomatiska bärare komplicerar tolkningen av ev. fecesdiagnostik. I en studie från 1972 återfanns Listeria i odling från feces hos 4,8 % friska slakteriarbetare, 1,2 % vuxna sjukhuspatienter, 1 % av patienter med diarre´ och hos 26 % av kontakter till listeriospatienter.

Penicillin och ampicillin ev. i kombination med gentamicin ger god sjukdomsläkning. Full utläkning kan också ske vid intrauterin infektion.

Epidemiologi

L. monocytogenes kan betraktas som en zoonos och har isolerats från jord, vatten och även ur feces från många djurslag. Under femårsperioden 1992-1996 anmäldes 187 personer och under följande femårsperiod 226 fall till SMI.

Listeria är en betydelsefull livsmedelsburen patogen. Överföring via livsmedel beskrevs första gången 1981 i Kanada med cole slaw (hackad vitkålsallad), sannolikt smittad genom fekalt förorenat vatten. Den mesta smittan sker via produkter gjorda på opasteuriserad mjölk. Färskost har beskrivits som källa i många epidemier: Kalifornien 1985 (142 fall med 48 döda varav 30 foster/nyfödda), Vaud i Schweiz 1983-87 (ca 100 fall). I Finland 1998-99 spreds smittan med smör (18 fall varav 4 döda). Även köttprodukter som paté (Storbritannien 1989-1990 med ca 300 fall) och gristunga i gelé (1992 Frankrike och 279 fall) har beskrivits liksom vacuumförpackad regnbågslax från Värmland med 9 insjuknade. Gemensamt för dessa födoämnen är att de förtärs utan vidare värmebehandling.

Provtagning och transport

Provtagning sker enligt tidigare beskrivna rutiner. Vid septisk sjukdomsbild tas prov från blod och likvor.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

L. monocytogenes isoleras vanligen från blod, likvor och amnionvätska. Provtagning kan också övervägas från obduktionsmaterial och cervix. Vanlig fecesodling är suboptimal för isolering av L. monocytogenes.

Referensmetodik

Referensubstrat

• Vanlig blodagar.

Isolering från livsmedel och icke sterila lokaler kräver selektiva substrat och ev. anrikning vid kylskåpstemperatur. Detta förfarande behandlas inte i denna bok.

Isolering

L. monocytogenes växer ut vid 37 °C i luft inom 2 dagar.

Identifiering och minimikriterier

L. monocytogenes ger betahemolys på blodagar. CAMP-test är positiv på fårblod.

Misstänkta isolat identifieras enligt de kriterier som ges under avsnittet om identifiering av grampositiva stavar i rutindiagnostik.

Listeria är eskulinpositiva vilket tillsammans med den mikroskopiska likheten kan förorsaka förväxling med enterokocker.

Alternativ diagnostik

saknas.

Resistensbestämning och resistensutveckling

Penicillin-binding protein 3 är måltavla för betalaktamantibiotika hos Listeria vilket förklarar att penicilliner och imipenem är särskilt verksamma vid listerios medan monobaktamer och cefalosporiner binder dåligt och följaktligen är mindre aktiva.

Epidemiologisk typning

För att fastställa samband mellan livsmedel och sjukdom är det av vikt att isolerade stammar kommer till typning. Karakterisering omfattar molekylärbiologisk typning och serotypning. Under 1970- och 80-talen dominerade serogrupp 4 medan serogrupp ½ och 4 fördelade sig ungefär lika under 90-talet. Elva serotyper har beskrivits. Endast ett fåtal har dock beskrivits vid epidemier varför serotypning har begränsat värde.

Kvalitetskontroll

• Referensstam: Listeria monocytogenes, ATCC 15313.

Svarsrutiner

Växt av/Ingen växt av Listeria monocytogenes.

Laboratorierapportering

Listerios är anmälningspliktig under Övriga anmälningspliktiga sjukdomar, Grupp A.2.

REFERENSER

• Arneborn Malin. Listerios i Sverige 1992-1996. Smittskydd. 1997;3:91-92.

• Ekelund H., Laurell G., Melander S., Olding L., and Vahlquist B. Listeria infection in the foetus and the newborn. A clinical, pathological and epidemiological study. Acta Ped. 1962; 51:698-711.

• Hjaltested E.KR., Gudmundsdottir S., Jonsdottir K., et al. Listeriosis in Iceland, 1978-2000: A description of cases and molecular epidemiology. Scand J Infect Dis. 2002;34:735-741.
• Schuchat A., Swaminathan B., et Broome C.V. Epidemiology of human listeriosis. Clin Microbiol Rev. 1991; 4:169-183.