Vulvovaginit

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 9 juni 2009 kl. 16.09 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Vulvovaginit (kolpit; N76.0) Etiologi: Candida albicans, elementkod MSHD002176 och Trichomonas vaginalis är vanligaste orsaker. Mindre vanligt är vulvovaginit orsakad av STI-ag...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Vulvovaginit (kolpit; N76.0) Etiologi: Candida albicans, elementkod MSHD002176 och Trichomonas vaginalis är vanligaste orsaker. Mindre vanligt är vulvovaginit orsakad av STI-agens som gonokocker, klamydia och herpes simplex. Streptokocker, stafylokocker och E. coli förekommer framförallt hos barn.

Patogenes: Graviditet, dåligt kontrollerad diabetes och antibiotikaterapi är pre¬disponerande faktorer, men merparten av alla infektioner är att finna utanför dessa grupper.

Klinik: Det har beräknats att 3/4 av alla kvin¬nor någon gång under livet drabbas av vulvovaginit, varvid C. albicans är etiologiskt agens i 80-90 % av fallen. Klåda är kardinalsymtom. Slemhinnan är rodnad och på huden finns ofta ett eksem sekundärt till klådrivningen. Papler eller papulopustler utanför det rodnade området är typiskt. Flytning, om den före¬kommer, är vit och tjock med normalt pH, oftast under 4.

Provtagning: Se P 1 speciell del.

Laboratoriediagnostik: Se D 1 speciell del. Diagnosen ställs på anamnes, klinisk undersökning, mikroskopi av våtpreparat (svamp ses i drygt hälften av alla fall), negativt amintest och normalt pH. Svampodling är indikerad i oklara fall och vid recidiverande besvär, om insatt långtidsbehandling inte hjälper, för att upptäcka eventuell resistens mot antimykotika. Se också Genital candidiasis och Trichomonas.

Behandling: Se under respektive agens

Prevention: Se under respektive agens