Övervakningsodlingar
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ
Övervakningsodlingar[redigera]
Infektionskänsliga patienter: Många patienter har nedsatt infektionsförsvar på grund av sjukdom eller behandling. Detta gäller t.ex. vid intensivvård, vård av brännskadade och cancervård. Det var tidigare vanligt att regelbundet, ofta flera gånger per vecka utföra så kallade övervakningsodlingar enligt särskilda scheman. Numera görs detta i allt mindre omfattning eftersom vetenskapliga bevis oftast saknas för korrelation mellan fynd vid preinfektiös övervakningsodling och etiologi till senare uppkommen sepsis. Studier har visat att generella övervakningsodlingar är kopplade till hög antibiotikaförbrukning. Risker har också påtalats att återkommande perifera odlingsfynd i stället för att förutsäga etiologi till senare febril infektion snarare kan missleda behandlande läkare till ett felaktigt initialt antibiotikaval. Det är därför vanskligt att ange riktlinjer för hur svarsrutiner vid eventuella övervakningsodlingar rörande den enskilda infektionskänsliga patienten bör utformas och tolkas. En nyare studie har visserligen visat korrelation mellan perifera screeningsfynd av jästsvamp och risk för senare utveckling av svampsepsis. Det har dock ej bedömts kostnadseffektivt att rekommendera generella övervakningsodlingar ens på sådana patienter som befinner sig i riskzonen för utvecklandet av djupa svampinfektioner. I stället rekommenderas idag för denna patientgrupp och övriga patienter med nedsatt infektionsförsvar utförlig genomodling enligt fastställt program vid uppkommen infektion eller misstanke om sådan i omedelbar anslutning till initiering av empirisk antibiotikaterapi. Härvid ökar möjligheten att erhålla ett stabilt beslutsunderlag till att styra behandlingen under den febrila perioden. Andra fall där genomodlingar kan vara motiverade är hos svårt sjuka patienter med flertal drän, särskilt CVK, sår etc., där lokala infektionstecken, om än ringa föreligger.
Klinisk misstanke på infektion: Provtagning vid misstanke på infektion bör ske enligt i förväg fastställt program, vari ingår blododling, urinodling, ev. odling från sår, infarter och vid misstanke på pneumoni odling från bronksekret med bronkiallavage eller skyddad borste.
Odling från svalg med frågeställning betastreptokocker och från nasofarynx med frågeställning sedvanliga luftvägspatogener görs vid symtom på övre luftvägsinfektion och vid oklar feber.
Odling från lokaler med riklig förekomst av normalflora såsom sputum, trakealsekret, hud eller feces ger ingen vägledning för behandlingsval.
Neonatalvård: Vid prematur vattenavgång före vecka 37 föreligger ökad risk för intrauterin kolonisering av fostret eller infektion vilken kan leda till fosterdöd. Odling från introitus vaginae (ibland kompletterad med urin/fecesprov) på blivande mödrar görs därför på flera håll rutinmässigt i sådana fall. Varje avvikelse från normalfloran bör rapporteras. Övervakningsodlingar är också aktuella vid ny graviditet hos mödrar till barn som drabbats av neonatal sepsis. Det råder ingen fullständig konsensus avseende behandling av koloniserade mödrar, men antibiotikaparaply med bensyl-pc eller makrolid vid förlossningen är vanligt.
Övervakningsodlingar tas också från prematurer, andra nyfödda med riskfaktorer för infektion eller i de fall där infektionsscreening ingivit misstanke om infektion. Inför empirisk antibiotikaterapi tas därvid odlingsprov från nasofarynx, öra, navel och blod.
Epidemiologisk övervakning: Riktade övervakningsodlingar utan konstaterad infektion kan ordineras av epidemiologiska skäl. Exempel på detta är misstanke om eller konstaterad smittspridning med MRSA, VRE eller multiresistenta gramnegativa stavar. Provtagningsanvisningar finns tillgängliga på www.srga.org/MRB. Inom IVA-STRAMA har man identifierat fyra resistensproblem som också utgör skäl för epidemiologisk provtagning: E. cloacae resistenta mot tredje generationens cefalosporiner, ökad förekomst av E. faecium, multiresistenta isolat av P. aeruginosa och meticillinresistenta KNS.
Resistensbestämning av isolat från lokaler med riklig förekomst av normalflora kan ha epidemiologiskt värde om den görs enligt i förväg fastställda kriterier. Resistenta isolat bör då också frysas för senare epidemiologisk typning i syfte att utreda smittvägar. Följande bakterier resistensbestäms alltid: betastreptokocker, pneumokocker, enterokocker och S. aureus. Vid förekomst av vankomycinresistenta enterokocker kan kartläggning av förekomst från feces vara av värde.
Enterobacteriacae och övriga gramnegativer resistensbestäms som vid sedvanlig odling från sluten vård. I feces kartläggs inte förekomst av gramnegativer eller anaerober annat än vid riktad studie, exempelvis i samband med utbrott. Svamp typas och resistensbestäms på begäran.
REFERENSER[redigera]
- Guidelines from CDC: Prevention of perinatal group B streptococcal disease. MMWR Recommendations and Reports. 2002; 51:1-22.