Angiostrongylus spp.

Huvudartikel, publicerad september 2011.

---

Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik.

---

Angiostrongylus cantonensis, A. costaricensis

Smittämne

Angiostrongylus är en nematod hos råttor. Sporadiska infektioner hos människa resulterar i eosinofil meningit (A. cantonensis) eller tarminfektion (A. costaricensis).

Livscykel

Ägg från vuxna maskar hos råttan kläcks och larver utsöndras med feces. Larverna tas upp av sniglar/snäckor och utvecklas till ett infektiöst larvstadium. Människan blir infekterad efter intag av smittade, otillräckligt kokta sniglar/snäckor (både land- och sötvattenlevande) eller krabbor och sötvattenräkor (transportvärdar). Möjligen kan infektion också ske via frukt, grönsaker eller vatten som är kontaminerade med larver. Hos människa penetrerar A. cantonensis-larverna tarmväggen och vandrar via lever, lungor till hjärnan och/eller ögon. A. costaricensis-larver stannar i tarmen och mognar där till vuxna maskar.

Symtom och klinisk bild

Symtomen är oftast milda och prognosen för de flesta patienter med Angiostrongylus-infektion är god. Inkubationstid och symtom varierar beroende på parasitbörda. Magont, nekrotiska förändringar och eosinofila infiltrat runt äggen och larverna i tarmen ses vid infektion med A. costaricensis. Eosinofilin är hög. Enterit, illamående och feber kan uppstå i samband med att A. cantonensis invaderar tarmväggen. Hosta kan förekomma vid maskens passage genom luftvägar. Huvudvärk är det vanligaste symtomet när hjärnan angrips. Blödningar och infiltration av lymfocyter och eosinofila blodkroppar ses i hjärnhinnor. Synrubbningar kan förekomma vid ögoninfektion.

Epidemiologi

A. cantonensis förekommer i tropiska och subtropiska regioner i Asien, Australien, Karibien samt Stillahavsöarna. A. costaricensis finns i Central- och Sydamerika och Mexiko. Angistrongyloidos är en sällsynt infektion. Ca 3 000 fall finns rapporterade, de flesta från Fjärran Östern, där mindre utbrott av A. cantonensis-infektioner förekommer. Humana infektioner är förknippade med matkulturer där intag av rått kött från skaldjur och sniglar är vanlig. Expansion av gnagare och ökande geografisk spridning av sniglar, som fungerar som mellanvärd för maskar, har medfört att humana fall av eosinofil meningit rapporteras också från Afrika och USA.

Provtagning och transport

Provmaterial

Serum, cerebrospinalvätska för A. cantonensis

Histologiska snitt från tarmvävnad för A. costaricensis

Provtagning

Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Serum och cerebrospinalvätska kan förvaras i kylskåpstemperatur.

Laboratoriediagnostik

Allmänt

A. cantonensis

Trots att påvisning av larver eller omogna maskar i cerebrospinalvätska kallas för ”gold standard” för laboratoriediagnostik av eosinofil meningit, har metoden låg känslighet och utförs sällan. Larver och unga maskar kan påträffas i cerebrospinalvätska i cirka 10 % av fallen. Laboratoriediagnostik för A. cantonensis är baserad på antikroppspåvisning. Metoden utförs endast vid specialiserade laboratorier. Sensitivitet och specificitet av serologiska tester är högre för serum än för cerebrospinalvätska. Analys av sputum eller feces avseende förekomst av larver saknar diagnostisk betydelse.

A. costaricensis

Laboratoriediagnostik av A. costaricensis-infektioner görs mikroskopiskt genom att påvisa ägg och larver i histologiska snitt från tarmvävnad. Feces mikroskopi saknar diagnostisk betydelse eftersom A. costaricensis-ägg inte utsöndras i feces.

Referensmetod

A. cantonensis: Påvisning av antikroppar med WB

A. costaricensis: Påvisning av ägg och larver - i histologiska snitt från tarmvävnad.

Övriga diagnostiska metoder

• ELISA med renade A. cantonensis-antigener eller utsöndrade maskprodukter (E-S produkter) har testats med lovande resultat.
• Utvärderade serologiska tester för A. costaricensis-infektioner saknas för närvarande. ELISA baserad på korsreaktioner med A. cantonensis (med känslighet på 88 % och specificitet på 79 %) samt immunfluorescenstest med A. costaricensis-ägg som antigen (med känslighet på 94 % och sensitivitet på 85 %) har testats.
• Molekylära metoder för diagnostik av infektioner med båda Angiostrongylus-arter är under utveckling.

Laboratorierapportering

Infektioner med Angiostrongylus spp. är inte anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.

Litteraturhänvisningar

• Eamsobhana P, Yong HS. Immunological diagnosis of human angiostrongyliasis due to Angiostrongylus cantonensis (Nematoda: Angiostrongylidae). Int J Infect Dis. 2009;13(4):425-31.
• Ramirez-Avila L, Slome S, Schuster FL, Gavali S, Schantz PM, Sejvar J, Glaser CA. Eosinophilic meningitis due to Angiostrongylus and Gnathostoma species. Clin Infect Dis. 2009; 48(3):322-7.
• Wang QP, Wu ZD, Wei J, Owen RL, Lun ZR. Human Angiostrongylus cantonensis: an update. Eur J Clin Microbiol Infect Dis. 2012 Apr;31(4):389-95.
• Morassutti AL, Levert K, Pinto PM, da Silva AJ, Wilkins P, Graeff-Teixeira C. Characterization of Angiostrongylus cantonensis excretory-secretory proteins aspotential diagnostic targets. Exp Parasitol. 2012 Jan;130(1):26-31.
• Abrahams-Sandi E, Mesén-Ramírez P, Suarez-Chacón D, Fernández-Quesada K. An indirect immunofluorescence antibody test employing whole eggs as the antigen for the diagnosis of abdominal angiostrongyliasis. Mem Inst Oswaldo Cruz. 2011 Jun;106(4):390-3.
• Ben R, Rodrigues R, Agostini AA, Graeff-Teixeira C. Use of heterologous antigens for the immunodiagnosis of abdominal angiostrongyliasis by an enzyme-linked immunosorbent assay. Mem Inst Oswaldo Cruz. 2010 Nov;105(7):914-7.