Appendix 1. Funktionskontroll

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Bakteriemi-diagnostik

---

Funktionskontroll

En jämförelse mellan olika blododlingssystem bör helst göras som en klinisk jämförelse, men en sådan blir tidskrävande och kostsam om man vill uppmäta statistiskt säkerställda skillnader mellan olika alternativ. En laboratoriejämförelse kan ge en fingervisning om vad olika system förmår detektera.

Att reproducerbart åstadkomma de mycket sparsamma inokulat som avslöjar skillnader mellan fabrikat är tekniskt svårt. Neisseria-stammar är utslagsgivande, men man misslyckas ofta med att nå önskat bakterietal. Blodtillsats gör testet mindre rigoröst och ger en viss ökad kontaminationsrisk. Här har valts bakteriearter som är relativt svårodlade samt har låg tendens att adherera under utspädning. Ett exempel på ett arbetssätt ges nedan.

• Odla upp 6 stammar av H.influenzae och 4 stammar av pneumokocker i BHI-buljong i högst 20 timmar.

• Fördela 0,9 ml SPG-BSA till 50 st 1 ml kryorör och tillsätt 0,1 ml av bakteriekulturerna så att 5 rör av varje stam fås.
• Frys rören i -70 °C.
• Tina upp ett rör av varje stam och gör tiofaldiga spädningar i PBS. Odla spädningarna på agarplattor och bestäm bakterietalet.

Vid prövning av blododlingsflaskor tinas ett nytt rör av varje stam upp och suspensionen späds ut så att flaskorna kan tillsättas 10 - 100 bakterier, Samtidigt utodlas på agarplattor för efterkontroll av bakterietalet. Flaskorna odlas och avläses enligt fabrikantens rekommendation, och detektionstiden kan jämföras mellan olika system, batcher etc.

SPG-BSA

• Sackaros----- 82,00 g/L
• KH₂PO₄----- 0,52 g/L
• K₂HPO₄----- 1,25 g/L
• Na-glutamat----- 0,7 g/L
• Bovint serumalbumin----- 25,00 g/L

Filtersteriliseras.