Filaria

Huvudartikel, publicerad februari 2012.

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

---

Filaria

Smittämne

Filarioser orsakas av rundmaskar i lymfkärl och i subkutana vävnader. Minst 10 arter orsakar sjukdom hos människa. Vissa filarier har människa som enda värd (antroponotiska), medan andra har djur och människor som värdar och vissa infekterar människa accidentellt. Tre arter, Wuchereria bancrofti och Brugia malayi (egentliga filarioser) och Onchocerca volvulus (flodblindhet) står för den huvudskaliga sjukdomsbördan hos människa. Övriga arter, Brugia timori, Loa loa, Mansonella perstans, Mansonella ozzardi, Mansonella streptocerca, Dirofilaria spp. (inklusive hundens hjärtmask D. immitis) och Dracunculus medinensis står för en mindre del av sjukdomsbördan.

Livscykel

Larvstadiet överförs till människa via insekter (mygg- och flugarter), med undantag av Dracunculus där små kräftdjur tjänar som vektor. Larverna migrerar till olika platser i kroppen, till exempel hud eller lymfkärl, där de utvecklas till hon- och hanmaskar. Befruktade honmaskar producerar mikrofilarier. När vektorn biter människan tas mikrofilarier upp av insekten som kan föra infektionen vidare till nästa värd. Mikrofilarier återfinns i blodet företrädesvis under den tiden på dygnet som vektorn är aktiv. Då vektorer är natt- eller dagaktiva har denna periodicitet relevans för diagnostiken. Filarioser kännetecknas av lång infektionstid, oftast åratal, och utvecklingen till adulta maskar tar ibland månader. För olika filarioser orsakas patologin antingen av mikrofilarier eller av adulta maskar men en kombination av båda förekommer.

Symtom och klinisk bild

För en och samma art kan den kliniska bilden variera från symtomlös infektion till svår patologi. Vid lymfatiska filarioser (W. bancrofti, B. malayi, B. timori) förekommer adulta maskar i lymfkörtlar och lymfkärl. Obstruktiva och inflammatoriska förändringar kan leda till lymfangit, ödem och förändringar i subkutana vävnader företrädesvis i extremiteter och scrotum, till exempel slutstadiet elefantiasis vid W. bancrofti-infektion. Vid Onchocerca-infektion förekommer adulta maskar i subkutana noduli i anslutning till benstrukturer. Vandring av mikrofilarier i vävnader ger varierande hudsymtom och ögonsymtom med blindhet i slutskedet. Loa loa-infektion är oftast asymtomatisk men vandring av mikrofilaria i huden kan ge upphov till angiödem (Calabar) och vandring av adulta maskar i ögat kan förekomma. Vid infektioner med Mansonella spp. kan hudsymtom uppträda och även generella och organspecifika symtom, till exempel ledvärk, förekommer. Vid infektion med Dirofilaria-arter kan hudmanifestationer samt hjärt- och lungpåverkan uppträda. Vid Dracunculus-infektion uppträder en hudblåsa och sår.

Epidemiologi

Lymfatiska filarioser förekommer på tropiska breddgrader: W. bancrofti globalt, B. malayi i Asien och B. timori i Indonesien. Onchocerca volvulus förekommer i Afrika och fokalt i Centralamerika. Loa loa och Mansonella streptocerca förekommer i Afrika. Mansonella perstans förekommer i Afrika och Sydamerika och Mansonella ozzardi förekommer enbart på den amerikanska kontinenten. Dirofilaria spp. har global utbredning och förekommer hos bl.a. hund i Sydeuropa. Dracunculus medinensis förekommer fokalt i enstaka afrikanska länder.

Provtagning och transport

• Nytaget venöst blod i heparin- eller EDTA-rör (2 st, 5 ml rör). För vissa filarioser är tidpunkt för provtagning under dygnet avgörande.

Tidpunkt för provtagning: Vid misstanke om W. bancrofti eller B. malayi rekommenderas provtagning nattetid. Vid misstanke om Loa loa rekommenderas provtagning dagtid. För Mansonella spp. anses tidpunkt vara mindre avgörande. Upprepad provtagning och alternerande provtagning dagtid och nattetid kan vara fördelaktigt vid låga parasitemier.

Kapillärt blod versus venöst blod: Om det inte är möjligt att erhålla venöst blodprov (till exempel från småbarn) kan kapillärt blod med fördel användas för tjock droppe då mikrofilarier koncentreras i kapillärt blod.

• hudbiopsi (för provtagning se PAR 07)

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Mikroskopisk påvisning inklusive artbestämning av mikrofilarier i blod utgör basen för diagnostik. Även påvisning av mikrofilarier i hud och påvisning av adulta maskar i vävnad kan vara diagnostiskt. Indirekta metoder kan också fastställa diagnos.

Referensmetodik

Blod

Wuchereria bancrofti. Giemsa-färgat mikrofilaria i blod. Foto: Silvia Botero Kleiven, Smittskyddsinstitutet.

Mikroskopisk påvisning av mikrofilaria efter membranfiltrering av venöst blod beskrivs i PAR 08 . Morfologisk artbestämning utförs bäst på tjock droppe eller tunt utstryk (många parasiter) eller efter koncentration av venöst blod med Knotts teknik (få parasiter) (PAR 08 ).

Hud

Vid misstanke om Onchocerca-infektion eller påtagliga hudsymptom rekommenderas undersökning av hudbiopsi, så kallad ”skin snip”-test. Beskrivning finns i PAR 07. Vid fynd av mikrofilarier görs Giemsa-färgning (PAR 09 ) för artbestämning. Analysen utförs inte rutinmässigt vid Folkhälsomyndigheten. Kontakta därför laboratoriet för anvisningar före provtagning.

Kvalitetssäkring

Mikrofilarier ingår i UK-NEQAS utskick.

Svarsrutiner mikroskopi:

Negativt prov: inga mikrofilarier påvisade i x mL blod.

Positivt prov: mikrofilarier påvisade. Antal/x mL blod. Speciesidentifikation (om möjligt)

Svarsrutiner hud

Negativt prov: inga mikrofilarier påvisade.

Positivt prov: mikrofilarier påvisade. Speciesidentifikation (om möjligt).

Övriga diagnostiska metoder

• Antigendetektion

Filariaantigen-tester detekterar cirkulerande antigen från adulta W. bancrofti-maskar i blod. Kommersiella antigentester är baserade på immunkromatografi (ICT card, Binax Inc) eller ELISA (TropBio, PTY) och erbjuder hög känslighet och specificitet. Detektionen är obunden till filariosens periodicitet. En nackdel kan vara att B. malayi inte detekteras och att testen blir negativa när adulta maskar dör. Tester för antigendetektion vid Onchocerca-infektion är under utveckling.

• Antikroppsdetektion

Tester för antikroppsdetektion använder antigenextrakt från olika filaria-arter (oftast djurfilarior) och baseras således på korsreaktioner mellan filarior. Testerna har varierande känslighet beroende på filaria-art och uppvisar korsreaktivitet även med andra nematoder. Nya tester baserade på rekombinanta antigener (Bm14, BmR1) erbjuder högre specificitet och differentierar mellan W. bancrofti och B. malayi. Artspecifika kommersiella metoder för antikroppsdiagnostik av andra filaria-infektioner saknas dock för närvarande.

• Molekylära analyser

PCR-baserade analyser erbjuder hög känslighet och specificitet och kan differentiera mellan W. bancrofti- och B. malayi-infektion men etablerade kommersiella test saknas.

• Identifikation av adulta maskar

Makroskopisk och mikroskopisk identifiering av adulta maskar kan vara diagnostiskt till exempel vid onchocerciasis (kirurgisk extraktion från subkutana noduli), Loa loa (extraktion från vävnad) eller vid biopsi av lymfkörtlar (lymfatiska filarioser).

• Avbildningstekniker

I kombination med ovan nämnda laborativa tekniker används diverse avbildningstekniker för klinisk diagnostik av filarioser. Dessa inkluderar ultraljudsteknik, scintigrafi, röntgen, datortomografi och magnetresonans.

Laboratorierapportering

Filaria-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Referenser

• Bench aids for the diagnosis of filarial infections. World Health Organization 1997, Geneva, Switzerland.
• Mendoza N, Li A, Gill A, Tyring S. Filariasis: diagnosis and treatment. Dermatol Ther. 2009 Nov-Dec;22(6):475-90.
• Taylor MJ, Hoerauf A, Bockarie M. Lymphatic filariasis and onchocerciasis. Lancet. 2010 Oct 2;376(9747):1175-85.
• Udall DN. Recent updates on onchocerciasis: diagnosis and treatment. Clin Infect Dis. 2007 Jan 1;44(1):53-60.
• Weil GJ, Ramzy RM. Diagnostic tools for filariasis elimination programs. Trends Parasitol. 2007 Feb;23(2):78-82.