Herpes simplex virus-NLI
Till förgreningssidan Herpes simplex virus för fler artiklar om detta virus.
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Herpes simplex virus vid NLI[redigera]
Symtom och klinisk bild[redigera]
Herpes simplex virus förekommer i två serotyper, herpes simplex virus typ1 (HSV-1) som främst orsakar orala blåsor och herpes simplex virus typ 2 (HSV-2) som vanligtvis orsakar genitala lesioner. HSV-1 ger ibland upphov till fokal encefalit som utan behandling har en hög dödlighet. HSV-2 orsakar meningit som kan recidivera. Neonatal HSV-infektion uppkommer genom att fostret vid födelsen smittas med HSV som finns i förlossningskanalen hos en infekterad moder. Neonatal HSV-infektion är utan behandling ett livshotande tillstånd och där prognosen är sämre om smittan utgörs av HSV-2. Hos immunsupprimerade patienter kan HSV-1 orsaka pneumoni.
Laboratoriediagnostik av HSV[redigera]
Allmänt[redigera]
Samma metoder (virusodling, antigendetektion, PCR och serologi) och samma provtagningsmaterial (bronksköljvätska (BAL) eller borstprov och blod) som används för att påvisa CMV används även för att påvisa HSV i sekret från luftvägarna.
Virusodling[redigera]
HSV växer snabbt i cellkultur och virusodling kan därför användas för diagnostik. Typning av isolat utförs med IF och typspecifika monoklonala antikroppar eller med PCR.
PCR[redigera]
Realtids-PCR är en känsligare och snabbare metod än virusodling för att påvisa HSV-1 och HSV-2 i sekret och flera laboratorier ersätter nu virusodling med realtids-PCR. PCR på likvorprov är en optimal metod för diagnostik av herpes simplex orsakad encefalit och meningit.
Antigendetektion[redigera]
HSV-1 och 2 antigen kan påvisas i infekterade celler från BAL på samma sätt som finns beskrivet för CMV. Metoden är snabb men känsligheten är låg. Krav ställs på representativt prov för säker bedömning. Omkring 15 % av utstryk från blåsor innehåller otillräckligt med celler.
Serologi[redigera]
Serologi utmärks av att serokonversion tar lång tid och att IgM-antikroppssvaret är svårt att mäta då de flesta patienter genomgått en HSV-infektion tidigare i livet.