Mycoplasma genitalium

Huvudartikel

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

---

Mycoplasma genitalium (tilläggskod B96.8)

Etiologi

Mycoplasma genitalium, elementkod QU66494 i NPU-kodsystemet

Smittämnet

Mycoplasma genitalium tillhör genus Mycoplasma med idag mer än 100 kända species. Mykoplasmor är de minsta självreplikerande prokaryota organismer som identifierats. De saknar cellvägg och har ett trelagrat cellmembran innehållande steroler. Genomet hos M. genitalium på endast 580 kb begränsar förmågan att syntetisera näringsämnen. M. genitalium är genetiskt mycket närbesläktad med Mycoplasma pneumoniae.

Patogenes

Mycoplasma genitalium uttrycker ett adhesionsprotein. Det har visats att den adhererar till epitelceller, erytrocyter, celler från äggledare samt spermier. Adhesionsproteinet är immunogent men samtidigt variabelt, vilket hjälper bakterierna att undkomma immunförsvaret. Vävnadsskada vid infektion med M. genitalium orsakas huvudsakligen av immunförsvaret och i endast mindre omfattning av bakteriemetaboliter, i första hand väteperoxid. M. genitalium är fakultativt intracellulär.

Klinik

M. genitalium orsakar uretrit hos båda könen och hos kvinnor dessutom cervicit. Hittills genomförda epidemiologiska studier talar för att genitala infektioner med M. genitalium är drygt hälften så vanliga som Chlamydia trachomatis i STI-population. Studier i ”allmän population” visar prevalens av 1-2 %.

Vanliga symtom vid infektion med M. genitalium är sveda och klåda i urinröret, flytning och blödningsrubbning. Förekomst av flytning är en stark markör för M. genitalium. Direktmikroskopi på prover från uretra hos män med M. genitalium visar så gott som alltid uretritbild. Hos kvinnor ses ofta motsvarande inflammation i utstryk från uretra, cervix och vagina. Infektion med M. genitalium kan, åtminstone hos män, oftare vara symtomgivande än klamydia.

Sambanden mellan M. genitalium och tänkbara komplikationer är ej helt säkerställda. Studier talar för att M. genitalium kan orsaka endometrit, salpingit och tubarfaktorinfertilitet. M. genitalium har påvisats i samband med epididymit, i prostata vid prostatit, i ledvätska från patienter med artrit och vid konjunktivit. Provtagning av partner till patienter infekterade med M. genitalium har tillsammans med DNA-studier säkerställt att M. genitalium kan överföras sexuellt.

Behandling

Hittills har få studier publicerade avseende optimal behandling av Mycoplasma genitalium. Tetracyklin i klamydiados är inte effektiv behandling av M. genitalium, endast cirka 30 % läker ut. Azitromycin har hittills visat bästa behandlingsresultat. Optimal dos är sannolikt azitromycin 500 mg × 1 dag 1 följt av 250 mg × 1 dag 2-5. Azitromycin 1000 mg som engångsdos har något lägre eradikeringsgrad och medför risk för resistensutveckling. Mutationer som ger azitromycinresistens har identifierats. Vid behandlingssvikt med azitromycin kan moxifloxacin 400 mg x 1 i 7-10 dagar vara ett alternativ. Erfarenhet av denna behandling är dock relativt begränsad och ett fall av resistens har rapporterats.

Prevention

Som andra STI-agens.

Provtagning och provtransport

Följ länken.

Laboratoriediagnostik

För en detaljerad information, följ länken.

M. genitalium isolerades via odling första gången 1980 från två män med icke gonorroisk uretrit. Växt framträdde dock först efter cirka två månader. Initial odling på Veroceller har senare visat sig användbar vilket är till stor tillgång i forskningen även om denne metod inte kan användas för rutindiagnostik. Det var inte förrän efter 1991, då den första PCR-metoden för detektion av M. genitalium publicerats som det blev möjligt att göra kliniska studier. Organismerna påvisas i dag rutinmässigt i första hand med PCR i urinprov från män och urinprov kompletterat med cervix/vaginalprov från kvinnor.

REFERENSER

• 1. Taylor-Robinson D. Mycoplasma genitalium – an up-date. Int J STD AIDS. 2002;13:145-151. Review

• 2. Jensen JS. Mycoplasma genitalium infections. Diagnosis, clinical aspects and pathogenesis. Dan Med Bul. 2006 Feb; 53(1):1-27. Review

• 3. Björnelius E, Anagrius C, Bojs G, Carlberg H, Johannisson G, Johansson E, Moi H, Jensen JS, Lidbrink P. Antibiotic treatment of symptomatic Mycoplasma genitalium infection in Scandinavia. Sex Transm Inf 2008;84:72-76

• 4. Falk L, Fredlund H, Jensen JS. Tetracycline treatment does not eradicate Mycoplasma genitalium. Sex Transm Inf 2003;79:318-319