Streptobacillus moniliformis

Huvudartikel

---

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ

---

Streptobacillus moniliformis

Smittämnet

Streptobacillus moniliformis är ett av två smittämnen som orsakar råttbettsfeber. Det är en icke rörlig, aerob eller fakultativt anaerob, mycket pleomorf, gramnegativ stav som vanligen växer i långa filament med jästliknande uppdrivningar – ”string of pearls”, varav namnet. Ibland beskrivs den som mykoplasmaliknande.

Den förekommer normalt i orofarynx hos råttor, möss och andra gnagare.

Den andra organismen som förknippas med råttbettsfeber, Spirillum minus, har inte odlats fram. Den ger en liknande klinisk bild och behandlas inte ytterligare i denna bok.

Patogenes och patofysiologi

Råttbettsfeber utvecklas 1-4 upp till 10 dagar efter bett eller förtäring av infekterad föda, vanligen rå mjölk. Ofta har såret då läkt utan tecken på varbildning eller lymfkörtelförstoring.

Symtom och klinisk bild

Symtomen varierar från lokal infektion till sepsis. Förutom vanliga sjukdomstecken förekommer ofta komplikationer i form av artriter och petekiala eller mässlingsliknande utslag.

Epidemiologi

Råttbettsfeber är ovanlig. Den orsakas i västvärlden oftast av S. moniliformis medan infektioner med Spirillum minus är vanligare i Asien. De flesta fallen inträffar hos barn i städer med mycket råttor och dåliga sanitära förhållanden. Laboratorieinfektioner relaterade till försöksdjursarbete med möss och råttor finns också beskrivna. Den variant som inträffat efter förtäring av rå mjölk går under beteckningen Haverhill fever ellet erythema arthriticum epidemicum.

Prevention

Kontroll av råttstammen torde vara den bästa preventiva åtgärden.

Provtagning och transport

Störst chans att isolera organismen erbjuder prov från blod, ledexsudat och abscesser.

Laboratoriediagnostik

Odling är gängse metod för diagnostik.

Referensmetodik

Referenssubstrat

är vanliga blododlingsmedier med tillsats av blod och 10 - 20 % serum.

Isolering

sker ofta primärt under anaeroba förhållanden trots att bakterierna är fakultativt anaeroba. Optimala odlingsförhållanden består av mikroaerofil miljö med tillsats av CO₂ och fuktighet vid 37 °C. Avläsning sker efter 1 och 2 dygn.

Identifiering och minimikriterier

Efter två dygn ses genomskinliga ej hemolyserande kolonier.

Vid mikroskopi ses gramnegativa filamentösa böjda stavar med bulbösa uppsvällningar i centrum – string of beads.

Slutlig verifiering sker med biokemiska tester. S. moniliformis är eskulinpositiv och fermenterar flera sockerarter. Den är oxidasnegativ, katalasnegativ, indol- och ureasnegativ.

Biokemisk verifiering kan dock vara svår att genomföra eftersom bakterierna är svårodlade. Till hjälp har varit kromatogram av fettsyror. Idag torde sekvenering vara en framkomligare väg.

Alternativ diagnostik

Serologi

Falskt positiv reaktion i VDRL har beskrivits i 25 % av verifierade fall.

Resistensbestämning

utförs inte rutinmässigt. Penicillin och alternativt tetracyklin har erfarenhetsmässigt god effekt på det kliniska förloppet.

Epidemiologisk typning

Epidemiologisk typning har inte varit aktuell.

Kvalitetskontroll

• Referensstam
  • Streptobacillus moniliformis ATCC 14647.

Svarsrutiner

Växt av/Ingen växt av Streptobacillus moniliformis.

Laboratorierapportering

Råttbettsfeber är inte anmälningspliktig.

REFERENSER

• Jenkins S.G. Rat-bite fever. Clin Microbiol Newslett. 1988;10:57-59.