Varicella-zoster virus-NLI
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Herpesgruppens virus[redigera]
Herpesgruppens virus tillhör familjen Herpesviridae och består av herpes simplex virus typ1 (HSV-1) och typ 2 (HSV-2), cytomegalovirus (CMV), varicella-zoster virus (VZV), Epstein-Barr virus (EBV) och humant herpes virus typ 6 (HHV-6), typ 7 (HHV-7) och typ 8 (HHV-8). Herpesgruppens virus har stora genom (125-248 kbp) som består av dubbelsträngat DNA. Genomet innesluts i en ikosahedral kapsid omgiven av ett hölje.
Karakteristiskt för herpesgruppens virus är deras förmåga att efter genomgången primär infektion etablera latens och därmed senare reaktiveras.
Av herpesgruppens virus är det framförallt CMV som kan ge upphov till allvarlig pneumoni men även HSV-1, HSV-2 och VZV kan orsaka allvarliga infektioner i de nedre luftvägarna.
Varicella-zoster virus vid NLI[redigera]
Symptom och klinisk bild[redigera]
Varicella-zoster virus (VZV ) liknar herpes simplex virus och klassificeras p.g.a. sin neurotropism tillsammans med HSV-1 och HSV-2 i en gemensam subgrupp; alfaherpesvirus.
Varicellae (vattkoppor) är primärinfektionen som är mycket smittsam och överförs som luftburen smitta. Kliniska symptom karakteriseras av feber, ÖLI, makulopapulöst exantem som snart övergår i blåsbildningar. Komplikationer förekommer i form av pneumonit och meningoencefalit. Pneumoni är sällsynt men kan ses hos vuxna i samband med en VZV-infektion. Bältros (herpes zoster) orsakas av reaktivering av VZV. VZV-infektioner hos immunsupprimerade är ofta allvarliga. Obehandlad herpes-zoster hos immunsupprimerade kan generaliseras och då vara förknippad med hög dödlighet vilket även gäller för en primär VZV-infektion hos dessa patienter.
Laboratoriediagnostik av VZV[redigera]
Diagnostiken av VZV är ofta klinisk. VZV kan påvisas i utstryk från blåsor med IF eller i blåssekret med PCR. Med serologi kan VZV IgM-antikroppar och serokonversion bekräfta diagnosen.