Babesia spp.

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
(Omdirigerad från Babesia divergens)
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.


Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Babesia spp.

Smittämne

Babesia är en vektorburen protozo som i likhet med malaria invaderar röda blodkroppar. Sju av de drygt 100 Babesia-arter, som finns beskrivna, kan infektera människa. De flesta humana fall orsakas av B. microti (parasit hos gnagare) eller B. divergens (parasit hos boskap). Parasiten sprids med fästingar.

Livscykel

Livscykeln för Babesia kräver två värdar: en fästing (definitiv värd) och ett ryggradsdjur (mellanvärd). Fästingar får i sig parasiter via blodmål från infekterade djur. Den sexuella delen av livscykeln sker i fästingens tarmkanal. I salivkörtlarna omvandlas parasiter till sporoblaster och övergår därefter till ett vilostadium. I samband med nästa blodmål aktiveras utvecklingen till sporozoiter – det invasiva stadiet för mellanvärden. Sporozoiterna deponeras inne i huden vid nästa bett. Den asexuella utvecklingen sker i mellanvärdens röda blodkroppar.[1]

Symtomoch klinisk bild

Babesios (eller piroplasmos) är en sjukdom med influensaliknande symtom som debuterar 1 till 6 veckor efter smittotillfället. Symtomen omfattar feber, frossa, muskelvärk och gulsot. Personer som saknar fungerande mjälte kan utveckla allvarlig sjukdom, med hög feber och njursvikt, som ibland kan få dödligt förlopp. I svåra fall kan upp till 10 % av erytrocyterna innehålla parasiter medan lägre halter ses i lindrigare fall. Patienter med kraftigt nedsatt immunförsvar kan få en mycket allvarlig infektion med parasitemi upp till 85 %.

Epidemiologi

Babesios är vanligt över hela världen bland boskap och vilda djur. Human babesios är en sällsynt, men ökande zoonos. Idag finns det ca 1000 fall rapporterade, varav de flesta från USA och betydligt färre från Europa inklusive Sverige. Det är oklart hur många Babesia-fall som förekommer i tropikerna, särskilt i länder med hög förekomst av malaria, då dessa två parasiter kan uppvisa liknande symtom- och mikroskopibild. I Europa orsakas infektioner av B. divergens och det är i stort sett bara personer som saknar fungerande mjälte som drabbas, medan de flesta sjukdomsfall i USA orsakas av B. microti, oberoende av mjältstatus. I USA är framför allt smågnagare reservoarer, till skillnad från Europa där reservoarerna är hjortdjur och tamboskap. I Europa sprids sjukdomen via den vanliga fästingen (Ixodes ricinus). Sjukdomen kan också överföras via blodtransfusion eftersom parasiterna kan överleva i röda blodkroppar upp till 35 dagar. De flesta fall av transfusionsöverförd smitta har rapporterats från USA. Enstaka fall av kongenital babesios finns också beskrivna.

Provtagning och transport

Provmaterial

  • Kapillärblod eller nytaget EDTA-blod. Preparat för mikroskopi bör göras inom 6 timmar
  • Serum

Provtagning

se provtagningsanvisningar

Laboratoriediagnostik

Allmänt

Diagnosen ställs genom mikroskopisk undersökning av blodutstryk eller påvisning av antikroppar. Mikroskopi bör upprepas under flera dagar eftersom parasitemin kan vara låg (ca 1 %). Negativt fynd utesluter inte Babesia-infektion.

Referensmetodik

Påvisning av parasiter i röda blodkroppar i tjock droppe och tunt utstryk efter Giemsa-färgning (PAR 09 ).

För bildmaterial se: [2]

Avläsningskriterier

Små, runda, ovala eller päronformade ringformer (1–5 µm) intracellulärt i röda blodkroppar. Cytoplasman färgas blå och kan innehålla vakuoler; medan kromatinet färgas rött. Flera ringar kan finnas i en enda röd blodkropp. Intracellulära parasit-tetrader (malteserkors) är karakteristiska men förekommer sällan. Extracellulära parasiter kan påträffas. Artbestämning av Babesia i humana prov med mikroskopi är svår på grund av polymorfism hos vissa arter.

Förväxlingsorganism

Intracellulära former av Babesia kan likna Plasmodium falciparum-ringar men Babesia-infekterade erytrocyter innehåller inte pigment (hemozoin). Blodutstryk från patienter med hematologiska sjukdomar (t.ex. sickelcellsanemi) kan innehålla kärnrester från omogna röda blodkroppar vilka kan misstolkas som Babesia-parasiter.

Kvalitetssäkring

Babesia spp. i blodutstryk ingår sporadiskt i UK-NEQAS utskick

Svarsrutiner

Inga Babesia-organismer påvisade

Babesia-organismer påvisade

Övriga diagnostiska metoder

  • Påvisning av Babesia-antikroppar med serologiska metoder (t.ex. immunfluorescenstest) används vid misstänkta fall med upprepad negativ mikroskopi (t.ex. mycket låga parasitemier hos icke immunnedsatta patienter). Serologi kan också användas för screening av blodgivare eller vid epidemiologiska studier. Antikroppsutvecklingen sker vanligtvis under den akuta fasen men hos patienter med B. divergens kan höga titrar påvisas någon vecka efter den första hemolytiska episoden. Korsreaktion observeras mellan vissa Babesia-arter. Serologiska metoder finns endast tillgängliga i några referenslaboratorier.
  • PCR-baserade metoder kan användas till artbestämning eller till differentialdiagnostik (vid malaria och svårtolkade artefakter) men är inte allmäntillgängliga.

Laboratorierapportering

Sjukdomen är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Inträffade fall bör meddelas smittskyddsläkaren och länsveterinären, eftersom de är av epidemiologiskt intresse.

Litteraturhänvisningar

  • Gubernot D.M., Nakhasi H.L., Mied P.A., Asher D.M., Epstein J.S., Kumar S. Transfusion-transmitted babesiosis in the United States: summary of a workshop. Transfusion 2009;49: 2759-2771.
  • Hunfeld K.P., Hildebrandt A., Gray J.S. Babesiosis: recent insights into an ancient disease. Int. J. Parasitol. 2008;38: 1219-1237.
  • Krause P.J. Babesiosis. Sem. Pediatr. Inf. Dis. 2000;11(3): 182-188.
  • Vannier E., Gewurz B.E., Krause P.J. Human babesiosis. Infect. Dis. Clin. N. Am. 2008;22: 469-488.