Neisseria gonorrhoeae (ögon)

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till huvudartikeln Gonorré


Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Ögoninfektioner


Neisseria gonorrhoeae

Gonokocker är den mest fruktade patogenen vid konjunktivit. Den ger en typisk klinik med kraftig purulent sekretion. Bakterien har förmåga att penetrera intakt korneaepitel. Risken att gonokock-konjunktivit kompliceras med keratit är ca 10 %.

En snabb diagnos är ett oeftergivligt krav och odling skall alltid kompletteras med direktmikroskopi. Andra Gramnegativa kocker (Moraxella catarrhalis, Neisseria meningitidis, Acinetobacter calcoaceticus) kan förväxlas med gonokocker i direktmikroskopi varför säker diagnos endast kan ställas genom odling.

Gonokocker kan orsaka neonatal konjunktivit. Kontakt med infekterat genitalt sekret är en förutsättning för infektion. Symtomen uppträder tidigt efter födelsen men i enstaka fall senare under första levnadsmånaden.

Gonokocker kan också ge konjunktivit hos vuxna i samband med genital smitta. I Sverige har antalet rapporterade fall av gonorré minskat till 665 fall under 1991, att jämföra med 15340 fall 10 år tidigare. Under tiden 1986-91 rapporterades i genomsnitt 4 fall av gonokock-konjunktivit per år. Den gynsamma epidemiologiska utvecklingen har lett till avskaffandet av profylaktisk lapisering av nyföddas konjunktiva.

Gonokockinfektioner är anmälningspliktiga enligt smittskyddslagen.


Provtagning och transport

Prov för odling av gonokocker tas efter prov för klamydia. Prov tas med kolad bomullsarmerad träpinne i transportmedium (Stuartmedium).

Provet insänds snarast till laboratoriet. Transporttiden får ej överstiga 24 timmar.


Odling och antigenpåvisning

Se Rapport från Referensgruppen för sexuellt överförbara infektioner, SMI, 1994.