Adenovirus (CNS)

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet


Adenovirus

SmittÀmnet

Adenovirus Àr ett litet, icke höljeförsett DNA-virus som innehÄller minst 10 proteiner varav vissa Àr typgemensamma (hexon) och andra typspecifika. Adenovirus Àr hemagglutinerande. Denna egenskap medieras av 12 utskott (typspecifik fiber) frÄn viruspartikelns hörn. Utskottets - fiberns - yttre del bÀr typspecifika epitoper. Femtioen serotyper av humana adenovirus har identifierats. Dessa indelas i sex subgrupper, A till F. Medlemmarna i respektive subgrupp karaktÀriseras av distinkt skilda tropismer. Knappt hÀlften av kÀnda serotyper har visats ha sjukdomsframkallande förmÄga.

Smittspridning sker via luftburen droppinfektion, som vattenburen smitta eller genom kontaktsmitta frÄn öga till öga, förmedlad av hÀnder eller instrument. Olika adenovirustyper infekterar öga, svalg, luftvÀgar, urinvÀgar, tarm och genitalslemhinna. PrimÀrinfektion sker vid intrÀdesporten samt Àven i lymfatisk vÀvnad i svalget. Infektionen kan avgrÀnsas lokalt eller ge upphov till viremi och generaliserad infektion med symtom Àven frÄn CNS. Adenovirustyper tillhörande subgrupp B: 1 (typ 3, 7, 16 och 21) och E (typ 4) kan upptrÀda epidemiskt. Adenovirustyperna 1, 2 och 5 tillhör subgrupp C och Àr endemiska virustyper som infekterar de allra flesta barn med luftvÀgsinfektion som följd. HÀlften av alla adenovirustyper förs till subgrupp D. Vissa av dessa orsakar keratokonjunktivit och kan Àven ge genital infektion. Enteriska adenovirus (40 och 41) tillhörande subgrupp F Àr de nÀst efter rotavirus vanligaste orsakerna till diarré hos smÄ barn.


Sjukdomsbild

Symtom ses efter en genomsnittlig inkubationstid av 8 dagar. En karaktÀristisk adenovirusinfektion orsakar hög feber med pÄtaglig faryngit, ofta med inslag av konjunktivit.

NÀr adenovirusinfektionerna engagerar CNS ses encefalit snarare Àn meningit. Denna orsakas av epidemiskt upptrÀdande adenovirustyper, i synnerhet adenovirus 7, som kan ge svÄra encefaliter hos smÄ barn. Encefalit kan Àven orsakas av de persiterande adenovirustyper som hö till subgrupp A och C bÄde vid primÀr immundefekt och vid AIDS.

Förekomsten av virusorsakad encefalit hos i övrigt friska barn belyses vÀl i den 20-Äriga studien av 462 barn som genomförts i Helsingfors. Barnen hade en medianÄlder av 6 Är. Herpes simplex virus och Mycoplasma pneumoniae dominerade bland de infektioner som orsakade svÄra följdtillstÄnd eller dödsfall. DÀrefter följde adenovirus och picornavirus som orsak till enstaka av dessa svÄra fall.

Diagnostik

Referensmetodik

Virusisolering

Odling frĂ„n likvor eller feces Ă€r referensmetod. Rollerkultur med företrĂ€desvis A549-celler anvĂ€nds. Dessa celler Ă€r mottagliga för samtliga adenovirustyper utom Ad40 och Ad4 1, som med svĂ„righet kan odlas pĂ„ dem. Ad40 och AD41 har heller aldrig associerats med CNS-symtom. Åtskilliga adenovirustyper utvecklar en cytopatogen effekt först efter mĂ„nga dagars kultur, varför blindpassage alltid bör genomföras. Den cytopatogena effekten vid infektion med adenovirustyper tillhörande subgrupperna A och D karaktĂ€riseras av kraftigt upprundade celler. Druvklaseformation av infekterade celler karaktĂ€riserar typer tillhörande subgruppema B, C och E. Adenovirusförekomst bör bekrĂ€ftas med immunfluorescens eller latexagglutination. HĂ€rvid drar man nytta av att samtliga humana adenovirus delar ett gruppantigen som tidigare ofta pĂ„visades via komplementbindning.

Traditionell serotypning av adenovirus genomförs med neutralisationstest, som pga det stora antalet serotyper har kommit att anvÀndas i begrÀnsad omfattning. Det Àr Àven möjligt att typa adenovirus med hemagglutinationsinhibitionstest. Hemagglutinerande egenskaper kan ge information om subgruppstillhörighet.


Övriga diagnostiska metoder

Antigendetektion

Adenovirus kan detekteras i nasofarynxsekret med immunfluorescens (se Referensmetodik 1 2, Nedre luftvÀgsinfektioner). Flera kit med monoklonala antikroppar som riktar sig mot typgemensamma epitoper finns kommersiellt tillgÀngliga.


NukleinsyrapÄvisning

Samtliga humana adenovirus kan effektivt detekteras med PCR-teknik genom förekomsten av en konserverad region inom hexongenen. Metoden Àr uppbyggd som en tvÄstegs PCR-metod, sÄ kallad nestad teknik. Extraktionsprotokoll finns tillgÀngliga. Information om subgruppstillhörighet kan erhÄllas genom ett PCR-förfarande som bygger pÄ amplifiering av VA-RNA-genema. Dessa uppvisar en storlek som Àr karaktÀristisk för varje subgrupp.

Typning kan genomföras med PCR och RFLP (restriction fragment length polymorphism). Metoden bygger pÄ sekvensbestÀmning av amplimerer som erhÄllits frÄn samtliga humana adenovirustyper och ett antal genomvarianter. Med ledning av denna information har ett system för spjÀlkning med olika restriktionsenzymer utvecklats, varigenom samtliga adenovirustyper utom de tillhörande subgrupp D kan sÀrskiljas.

Serologi

Komplementbindningstest respektive ELISA-metodik som baseras pÄ gruppreaktiva epitoper finns tillgÀngligt.


Laboratorierapportering

Adenovirus rapporteras ej.

REFERENSER

  • Allard A, Wadell G. Polymerase chain reaction for the detection of adenovjruses In: Frontiers of Virology, ed. Becker Y, Darai G. Diagnosis of human viruses by polymerase chain reaction technology 1992; 297-315.
  • Allard A, Albinsson B, Wadell G. Detection of adenoviruses in stools from healthy persons and patients by two-step polymerase chain reaction. J Med Virol 1992;37: 149-157.
  • Allard A. Polymerase chain reaction for the detection of adenoviruses. In: Frontiers of Virology. Ed: Becker Y, Darai G, 2nd ed. 1996.
  • Hierhoizer JC. Adenoviruses in the immunocompromised host. Clin Microbiol Rev 1992;5:262-274.
  • Kidd AH, Jönsson M, Garwicz D, Kajon AE, Wermenbol AG, Verweij MW, de Jong JC. Rapid subgenus identification of human adenovirus isolates by a general PCR. J Clin Microbiol. 1996;34:622-627.
  • Rautonen J, Koskiniemi M, Vaheri A. Prognostic factors in childhood acute encephalitis. Pediatr Infect Dis 1991;i0:44l-446.