JC-virus (CNS)

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet


JC-virus

SmittÀmnet

JC-virus Àr ett humant polyomavirus tillhörande virusfamiljen Papovaviridae, vars medlemmar ger latent eller kronisk infektion i sin naturliga vÀrd, och som dessutom förmÄr inducera tumörer i Ätminstone nÄgot djurslag. JC-virus har fÄtt sitt namn efter initialerna pÄ den patient som virus först isolerades frÄn. JC-virus Àr nÀrbeslÀktet med BK-virus (humant) och SV4O (simian). Viruspartikeln, som saknar hölje, Àr 40-45 nm i diameter. Genomet utgörs av dubbelstrÀngat DNA och innehÄller ca 5 000 baspar. De regulatoriska virusproteinernas stora T- och lilla t-antigen produceras tidigt under replikationen. De tre virustyperna har antigen pÄ kapsidytan vilket möjliggör att de kan skiljas Ät. Huvudsakligen cirkulerar en serotyp av JC-virus, men varianter kan identifieras. Ingen animal reservoar för JC-virus Àr kÀnd. Viruspartikeln Àr resistent mot eter och mot vÀrmebehandling.


Sjukdomsbild

PrimĂ€mnfektion sker under skolĂ„ldern och Ă€r vanligen asymtomatisk. Efter infektion utvecklar virus latens - troligen i njurens epitelceller, i lymfocyter och möjligen ocksĂ„ i hjĂ€rnan. Hos friska mĂ€nniskor ses en med Ă„ldern ökande frekvens utsöndring av JC-virus i urinen, hos gamla personer i upp till 50-60 %. Reaktivering sker vid immunsuppression, framförallt vid sĂ€nkt T-cellsaktivitet och kan dĂ„ ge progressiv multifokal leukoencefalopati, PML. Det Ă€r en kronisk, demyeliniserande sjukdom med hög dödlighet. Virus ger en lytisk infektion i hjĂ€rnans oligodendrocyter och destruktion av dessa leder till demyelinisering. HĂ€rdar av demyelinisering ses i den vita hjĂ€rnsubstansen i storhjĂ€rnan, och ofta ocksĂ„ i lillhjĂ€rnan och hjĂ€rnstammen.

Sjukdomsstarten kan vara smygande. SvÄrigheter med tal och syn samt viss desorientering Àr vanliga debutsymtom. Sjukdomsförloppet Àr snabbt med utveckling av förlamningar. Döden intrÀffar i regel efter 2-4 mÄnader vid AIDS och efter nÄgot lÀngre tid vid andra immunsupprimerade tillstÄnd. I enstaka fall ses regress av symtomen.

Den kliniska diagnosen PML baserar sig pÄ fokala neurologiska symtom, kÀnnedom om uttalad cellulÀr immundefekt och magnetresonansundersökning (MRI) av hjÀrnan. Cirka 4 procent av AIDS-patienterna utvecklar PML, men andra opportunistiska infektioner i CNS kan ge en likartad symtombild. Verifiering av PML sker bÀst genom pÄvisning av JC-virus i likvor eller genom pÄvisning av karaktÀristiska histopatologiska förÀndringar i vit hjÀrnsubstans vid biopsi eller obduktion.

Enstaka fall av BK-virus i hjÀrnmaterial och likvor frÄn AIDS-patienter har rapporterats i litteraturen. Diagnostik kan ske med samma PCRmetod som för JC-virusdiagnostik. Restriktionsenzym anvÀnds för differentiering av BKV frÄn JCV.

Diagnostik

Referensmetodik

Ännu (1997) Ă€r det inte möjligt att definiera en referensmetod för JCvirusdiagnostik vid PML.

Övriga diagnostiska metoder

Virusisolering

Odling Àr Ànnu ej i allmÀnt bruk dÄ JC-virus endast vÀxer lÄngsamt och i mycket speciella celler (fetal human nervvÀvnad, makrogliaceller).


Direktmikroskopi

Polyomaviruspartiklar kan pĂ„visas med EM. Efter mortling av biopsi eller autopsimaterial frĂ„n hjĂ€rnans vita substans lĂ€ggs den klarifierade virussuspensionen pĂ„ koltĂ€ckta EM-griddar och negativ fĂ€rgning utförs pĂ„ sedvanligt sĂ€tt, vanligen med 2 % fosfowolframsyra.

NukleinsyrapÄvisning

En nestad PCR kan anvÀndas för amplifiering av ett 172 baspar lÄngt fragment av JC-virus-DNA, motsvarande det konserverade omrÄdet vid stora T- och lilla t-antigenet. DÄ omrÄdet har stor homologi med övriga polyomavirus identifieras JC-virus genom digestion med restriktionsenzymet BAM Hl, som klyver amplimeren i tvÄ fragment, 120 och 52 baspar lÄnga. Kluven och okluven amplimer pÄvisas med gelelektrofores och fÀrgning av DNA.

Likvorprov kan undersökas med PCR utan föregÄende extraktion. Undersökningens specificitet Àr 100% men sensitivitet nÄgot lÀgre dÄ tidigt tagna prov frÄn PML-patienter kan vara negativa.

HjÀrnmaterial, biopsi eller obduktionsmaterial tas frÄn vit hjÀrnsubstans, skÀrs i bitar, mortlas och suspenderas i digestionsbuffert innehÄllande EDTA, SDS och proteinas K. Efter inkubation vid 37 °C över natt görs extraktion av DNA med fenol och kloroform följt av precipitation med 99,5%-ig etanol. DNA-pelleten suspenderas dÀrefter i destillerat vatten och förvaras frusen vid -20 °C.


Serologi

SvÄrigheten att odla virus för framstÀllning av virala antigen har hittills försvÄrat serologisk undersökning. SÄdan undersökning kan dock ske med Hl och nÀr rekombinanta antigen blir allmÀnt tillgÀngliga ocksÄ med ELISA.


Neuropatologi

De makroskopiska förÀndringarna vid PML kan variera frÄn smÄ, ofta grÄfÀrgade subkortikala flÀckar till mycket omfattande uppmjukning och destruktion av vit substans. Histologiskt ses bilden av demyelinisering, dessa omrÄden har ofta en oskarp avgrÀnsning mot omgivande vÀvnad (till skillnad frÄn placken vid MS). DÀrutöver ses förstorade oligodendrocyter med intranukleÀra inklusioner och förstorade, bisarra astrocyter.


Laboratorierapportering

JCV rapporteras ej.


REFERENSER

  • Bogdanovic G, Grandien M, Brytting M, Fridell E. BK- och JC-virus - tvĂ„ polyomavirus som orsakar sjukdom hos immunsupprimerade. LĂ€kartidningen 1992; 89:3925-3926,
  • Bogdanovic G, Brytting M, Cinque P, Grandien M, Fridell E, Ljungman P, Lönnqvist B, Hammarin A-L. Nested PCR for detection of BK virus and JC virus DNA. Clin Diagn Virology 1994;2:21 1-220.
  • Cinque P, Vago L, Dahl II, Brytting M, Terreni MR, Fomara C. Racca S, Castagna A, D’Arminio Monforte A, Wahren B, Linde A. Polymerase chain reaction on cerebrospinal fluid for diagnosis of virus associated diseases of the central nervous system in HIV infected patients. AIDS 1996; 10:951-958
  • Hammarin A-L, Bogdanovic G, Svedhem V, Pirskanen R, Morfeldt L, Grandien M. Analysis of PCR as a tool for detection of JC virus DNA in cerebrospinal fluid for diagnosis of progressive multifocal leucoencephalopathy. J Clin Microbiol 1996; 34:2929-2932.