Obstetriska infektioner

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ



Obstetriska infektioner

Intrauterina infektioner (O41.1)

Bakteriella infektioner i placenta, navelstrÀng och fosterhinnor kan Àga rum under hela graviditeten (virus- och parasitorsakade intrauterina infektioner berörs ej hÀr). Ruptur av hinnor med för tidig vattenavgÄng föregÄs oftast av infektion. Intrauterina infektioner anses numera ofta vara förknippade med bakteriell vaginos. SekundÀr komplikation till bakteriell vaginos Àr prematuritet (för tidigt vÀrkarbete medförande födsel av ett omoget foster med lÄg födelsevikt).

Feber och ömhet i nedre delen av buken Àr ospecifika men vanliga symtom. Monitorering av foster-EKG visar takykardi, i svÄra fall bradykardi. AvgÄng av illaluktande fostervatten har hög diagnostisk valör.

I regel Àr det en uppÄtstigande infektion med de mikrober som ses vid bakteriell vaginos (se ovan) i kombination med GBS och E. coli. Hematogen spridning förekommer dock t.ex. vid listeriainfektion och eventuellt vid periodontit.


Postpartuminfektioner (O85, O86.-)

Risken för postpartuminfektioner Àr förhöjd efter akut kejsarsnitt. Risken ökar ocksÄ vid vaginalförlossningar med lÄngdraget eller svagt vÀrkarbete, upprepade gynundersökningar och monitorering av barnets status. Patienter med bakteriell vaginos löper större risk.

Symtomen pÄ postpartumendometrit Àr temperaturstegring, ibland mÄttlig men svÄra septiska tillstÄnd med hög feber, frysningar och takykardi förekommer, speciellt i fall med sekundÀr ovarialvenstrombos. Andra symtom Àr ömhet i nedre delen av buken med uttalad palpationsömhet över uterus. Illaluktande avslag Àr vanligt, dock ej vid endometrit orsakad av S. pyogenes (GAS) (klassisk barnsÀngsfeber). I det senare fallet förekommer ofta miktionssveda.

Prov frÄn barnets hörselgÄng, nÀsa och navel tas ibland vid misstanke om infektion (korioamnionit) hos mamman, men dessa prov Àr ospecifika dÄ kontamination med mammans vaginalflora sker under förlossningen. BarnlÀkare tar vanligen prov frÄn navelvensblod för odling vid misstanke om neonatal sepsis. Vid misstanke om postpartumendometrit tas ofta odlingsprov frÄn cervixsekret, men odlingen har lÄg specificitet för vad som vÀxer i endometriet. VÀxt av S. pyogenes (GAS), dÀremot, har hög klinisk signifikans.

Bakterieflora: Infektioner med S. pyogenes (GAS) och GGS Àr allvarligast. Nosokomial smitta frÄn duschhuvuden finns belagd. Oftast Àr det dock smitta frÄn familjemedlemmar som drabbar den nyförlösta mamman. Endogen anaerob blandflora i kombination med GBS och enterokocker samt E. coli förekommer framförallt efter lÄngvarig vattenavgÄng eller andra komplikationer vid förlossningen.

Endometrit efter abort (O08.0)

Infektionen beror i regel pÄ kvarvarande organiskt material (hinnrester) eller vÀvnadstrauma i samband med ingreppet. Symtomen och bakteriefloran skiljer sig inte dramatiskt frÄn den vid postpartumendometrit. Efter aborter under primitiva förhÄllanden Àr svÄra septiska komplikationer vanliga. Illavarslande tecken pÄ abort orsakad av Clostridium perfringens Àr anemi, gulsot och mahognyfÀrgad urin p.g.a. massiv hemolys.


Infektion efter ”klipp” (O86.0)

De sÄrinfektioner som upptrÀder efter obstetriska klipp Àr i regel ytliga men krÀver noggrann undersökning för att utesluta djupt liggande infektionsfoci. Om infektionen sprids till den ytliga fascian, kan allvarlig nekrotiserande fasciit upptrÀda. Diabetes Àr en viktig predisponerande faktor. Patienten Àr i regel högfebril, har svÄr smÀrta och Àr allmÀnpÄverkad. Initialt mÀrks utÄt inte sÄ mycket. Tidig kirurgisk exploration Àr livrÀddande.

VÀvnadssönderfallet kan underminera viktiga stödstrukturer och alla nekroser mÄste excideras.

Ofta föreligger en polymikrobiell flora med S. pyogenes (GAS) eller GBS och stafylokocker i kombination med anaerober frÄn vaginal- och fecesflora samt E. coli, andra Enterobacteriaceae spp samt enterokocker. Speciellt maligna muskelnekroser har associerats med Clostridium perfringens och Clostridium sordelli.


Infektioner efter gynekologisk kirurgi (O86.0, N73.-)

Trots antibiotikaprofylax förekommer postoperativa infektioner efter kejsarsnitt och planerade hysterektomier. Ytliga sÄrinfektioner, som i regel ger sig tillkÀnna ca en vecka efter operationen, krÀver endast mindre debridering. SÄ kallade cuff-abscesser efter hysterektomi debuterar med tyngdkÀnsla i det rektovaginala omrÄdet, ofta accentuerad som djupsmÀrta eller kramp vid defekation. Patienten har feber. I operationsomrÄdet förekommer dÄ ofta ett hematom med illaluktande innehÄll.

BÀckenbottenabscesser kan förutom efter hysterektomi upptrÀda som komplikation till salpingit, appendicit och divertikulit. I regel debuterar dessa infektioner först ett par veckor efter ingreppet eller den initiala infektionen. Lokalisationen, i endera fossan eller i cul-de-sac (i recessen mellan vagina och rektum), avgör delvis symtombilden. Feber och buksmÀrtor förekommer alltid. Med palpation och ultraljud kan abscessen lokaliseras. Val av drÀnage via huden, vagina eller rektum bestÀms av lokalisationen.

Bakteriefloran Àr i regel polymikrobiell av endogent ursprung. Bland anaerober mÀrks Prevotella bivius och disiens, Bacteroides fragilis, Peptostreptococcus spp och bland aeroberna E. coli och andra Enterobacteriaceae spp, enterokocker samt Staphylococcus aureus.