Socialstyrelsens roll i det nationella smittskyddet

Hoppa till: navigering, sök

Artikeln publicerad augusti 2011, uppdaterad mars 2012


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar


Socialstyrelsens roll i det nationella smittskyddet

AllmÀnt

Socialstyrelsen[1] har det övergripande ansvaret för den svenska befolkningens skydd mot smittsamma sjukdomar och samordnar, följer och utvecklar smittskyddet pÄ nationell nivÄ. Samordningsarbetet sker bland annat genom att:

  • i dialog med andra aktörer utarbeta strategier för hur smittskyddet kan bedrivas och utvecklas,
  • utifrĂ„n de senaste vetenskapliga rönen pĂ„ omrĂ„det ta fram rekommendationer inom viktiga delomrĂ„den,
  • ta fram normer, bland annat föreskrifter,
  • utöva tillsyn över smittskyddet i landet,
  • delta i ett omfattande internationellt samarbete pĂ„ smittskyddsomrĂ„det, bl.a. genom EU och WHO.


PÄ Socialstyrelsens enhet för hÀlsoskydd och smittskydd arbetar drygt 20 personer med olika aspekter av smittskyddsarbete. Medarbetarna bestÄr dels av lÀkare med bred smittskyddserfarenhet, dels av jurister, utredare och informatörer med specialkompetens inom berörda omrÄden. Arbetet spÀnner över mÄnga delomrÄden och nedan presenteras ett urval.

Beredskapsplanering

Socialstyrelsen har en samordnande roll nÀr det gÀller samhÀllets beredskap inför och hantering av utbrott av smittsamma sjukdomar. Det operativa ansvaret ligger dÀremot hos smittskyddslÀkaren i varje landsting. I en krissituation har Socialstyrelsen Àven ett samordningsansvar för kommunikationen till bl.a. allmÀnhet och medier och har tagit initiativ till en plan för samordnad kriskommunikation. Socialstyrelsen ska dessutom samordna beredskapen mot allvarliga hÀlsohot enligt lagen (2006:1570) om internationella hot mot mÀnniskors hÀlsa.[2]I detta sammanhang Àr Socialstyrelsen av regeringen utsedd till kontaktpunkt i Sverige och ansvarar för kommunikationen med WHO.

Föreskrifter och rekommendationer

En viktig del i Socialstyrelsens arbete Àr att ta fram normer. I Socialstyrelsens författningssamling, SOSFS, publiceras föreskrifter och allmÀnna rÄd.[3] Den senaste föreskriften, SOSFS 2012:2, omfattar Àven ESBLCARBA som frÄn 15 mars 2012 blivit smittspÄrningspliktig.

NÄgra exempel pÄ omrÄden som Àr reglerade pÄ detta sÀtt Àr smittspÄrning, omfattningen av barnvaccinationsprogrammet, infektionsscreening av gravida, blodgivning, smittskydd vid transplantation etc.

Tillsyn

Socialstyrelsen har genom sin tillsynsavdelning ansvar för tillsynen över smittskyddet i landet. Avsikten Àr att kontrollera att lagar, förordningar och föreskrifter följs och att stödja en kontinuerlig förbÀttring av smittskyddet. Ett tillsynsÀrende kan uppkomma efter en anmÀlan frÄn en vÄrdgivare, patient eller nÀrstÄende. Myndigheten kan Àven pÄ eget initiativ göra en granskning. Tillsynen kan vara inriktad pÄ smittskyddet i ett helt landsting eller pÄ en specifik aspekt av smittskyddet i alla landsting. I andra fall kan granskningen vara inriktad pÄ hur en enskild lÀkare har handlagt en smittskyddsfrÄga.

Vaccinationer

Socialstyrelsen utfÀrdar föreskrifter och rekommendationer om vilka vaccinationer som ska erbjudas befolkningen. Detta görs i samrÄd med andra myndigheter och experter.

Barnvaccinationsprogrammet Àr uppdelat i en allmÀn del som erbjuds alla barn och en riktad del för barn som löper större risk att bli smittade eller svÄrt sjuka av vissa sjukdomar.

I övrigt rekommenderas vaccination mot vissa sjukdomar Àven för andra grupper i samhÀllet. Ett exempel Àr vaccination mot influensa för personer över 65 Är och för patienter med kronisk hjÀrt- eller lungsjukdom. Socialstyrelsen följer kontinuerligt upp effekterna av barnvaccinationsprogrammet och innehÄllet i programmet stÄr stÀndigt under prövning, eftersom det hela tiden framkommer nya vetenskapliga fakta och nya vacciner utvecklas. Inför varje förÀndring mÄste dock en mÀngd övervÀganden göras.

Antibiotikaresistens och vÄrdrelaterade infektioner

Socialstyrelsen har utarbetat ett förslag pÄ utveckling av Sveriges strategi inom detta omrÄde. En nationell samverkansfunktion med berörda aktörer Àr under uppbyggnad. UtifrÄn denna plattform kommer en nationell handlingsplan och kommunikationsstrategi att tas fram.

Zoonoser

Socialstyrelsen samarbetar med ett flertal andra myndigheter kring pÄgÄende eller hotande utbrott av zoonoser, bland annat har en nationell plan utarbetats för att minska skadeverkningarna i hÀndelse av ett allvarligt utbrott.

Objektburen smitta

Socialstyrelsen Àr involverad i frÄgor som rör smitta frÄn sÀllskapsdjur och miljö till mÀnniskor, t.ex. salmonella frÄn husdjur eller infektioner frÄn badanlÀggningar och gym. Myndigheten inriktar sig pÄ ett förebyggande hygienarbete genom att sammanstÀlla bland annat kunskapsunderlag och annan information inom omrÄdet. Dessa dokument tjÀnar som stöd för handlÀggningen av smittskyddsfrÄgor vid lÀnsstyrelser och kommuner.

Hiv/STI

Socialstyrelsen arbetar ocksÄ med frÄgor som rör hiv och andra sexuellt överförda infektioner (STI). Enheten för hÀlsoskydd och smittskydd tar till exempel fram kunskapsunderlag och handböcker samt medverkar vid framtagandet av föreskrifter och genomförandet av tillsyn inom omrÄdet, bland annat vad gÀller smittspÄrning och sprututbytesverksamhet för narkotikamissbrukare.

Internationellt samarbete

Socialstyrelsen deltar mycket aktivt i det smittskyddsarbete som Àger rum inom ramen för EU och WHO, och Àr svensk kontaktpunkt för den internationella samordningen av smittskyddsarbetet. En viktig del av arbetet vilar pÄ olika europeiska och globala system för övervakning och tidig varning. Det gÀller att hela tiden följa utvecklingen och slÄ larm vid utbrott av smittsamma sjukdomar sÄ att ÄtgÀrder för att begrÀnsa smittspridningen snabbt kan sÀttas in.


Augusti 2011


Anders Burholm, Socialstyrelsen, Stockholm

LĂ€nkar

  1. ↑ Socialstyrelsens hemsida
  2. ↑ Lag 2006:1570
  3. ↑ SOSFS