Syfilis

Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel


Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)

eller

Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Syfilis (Treponema pallidum)


Figur 8. Elektronmikroskopisk bild av Treponema pallidum (Wikimedia Commons, CDC, public domain)

Syfilis (A50-53)

Etiologi

Treponema pallidum subsp. pallidum, elementkod MSHD014210

SmittÀmnet

Genus Treponema hÀnförs till gruppen spiroketer, som Àr en heterogen grupp bakterier med spiralformat utseende. Till humanpatogena Treponema rÀknas förutom T. pallidum subsp. pallidum som orsakar venerisk syfilis ocksÄ T. pallidum subsp. endemicum (orsakar bejel som definieras som endemisk icke venerisk syfilis), T. pallidum subsp. pertenue (orsakar yaws) och T. carateum (orsakar pinta).

De olika bakterierna Ă€r mycket nĂ€ra slĂ€kt och uppvisar >95 % total DNA-homologi med stor sekvensöverensstĂ€mmelse i identifierade individuella gener. Vissa skillnader har pĂ„visats i tpr och arp-generna, vilket kan utnyttjas vid epidemiologisk kartlĂ€ggning. Bakterierna hĂ€nförs i praktiken till sin respektive art beroende pĂ„ klinisk diagnos, eftersom de uppvisar samma serologiska reaktivitet. De gĂ„r inte morfologiskt eller antigenmĂ€ssigt att skilja frĂ„n varandra.

CellvÀggen hos spiroketer Àr flexibel med ett flertal fibriller virade i lÀngdriktningen. Bakterierna Àr rörliga genom rotation kring lÀngdaxeln.

T. pallidum Ă€r 5-20 ÎŒm lĂ„nga och Ă€r pĂ„fallande slanka (0,15 ÎŒm). De har 4-14 spiraler. Bakterien kan odlas pĂ„ speciallaboratorier, men har Ă€nnu inte kunnat odlas pĂ„ konstgjorda medier i rutinlaboratorier. Genomet hos Treponema pallidum (Nichols stam) bestĂ„r av en cirkulĂ€r kromosom innehĂ„llande cirka 1,14 miljoner baspar (1).

Nedan avses med T. pallidum enbart den veneriska formen.

Patogenes

T. pallidum Àr specifikt humanpatogen och sprids vanligen sexuellt via sÄr pÄ hud och slemhinnor. Generationstiden Àr lÄng, ofta lÀngre Àn ett dygn. Detta medför lÄng inkubationstid. Mekanismerna bakom den sjukdomsframkallande förmÄgan hos T. pallidum Àr föga kÀnda. Ingen enskild virulensfaktor har Ànnu identifierats.

Klinik

Syfilis

Syfilis (Ă€ldre benĂ€mning Lues) manifesterar sig i regel efter en inkubationstid pĂ„ cirka tre veckor (10-90 dagar), i sitt primĂ€rstadium med sĂ„r (ibland benĂ€mnda schanker) och svullnad av regionala lymfkörtlar och eventuellt huduslag t.ex. i handflatorna. Infektionen gĂ„r sedan över i det sekundĂ€ra stadiet med mukokutana lesioner och lymfadenopati och eventuellt med engagemang av andra organsystem. Dessa symtom försvinner inom ett Ă„r och sjukdomen gĂ„r dĂ€refter över i ett latent stadium utan kliniska symtom. Latenta stadiet brukar indelas i tidigt latent stadium (mindre Ă€n tvĂ„ Ă„r efter smittotillfĂ€llet), dĂ„ den sjuke fortfarande Ă€r smittsam, och sent latent stadium (mer Ă€n tvĂ„ Ă„r efter smittotillfĂ€llet). Om patienten inte behandlas utvecklas hos 40 % tertiĂ€rsyfilis vilken kan yttra sig som kardiovaskulĂ€r syfilis, cerebral syfilis eller benign tertiĂ€r syfilis (gummata). Syfilis kan spontanlĂ€ka med eller utan bestĂ„ende skador.

Neurosyfilis

Centrala nervsystemet kan engageras tidigt i sjukdomsförloppet av syfilis. Vid primĂ€r och sekundĂ€r syfilis har cirka 30 % likvorförĂ€ndringar som vid en meningit. En viss andel av patienter med tidigt CNS-engagemang utvecklar, om behandling inte ges, senare neurosyfilis. Olika typer av neurosyfilis brukar sĂ€rskiljas: asymtomatisk, meningeal, vaskulĂ€r, parenkymatös och gummatös. Neurosyfilis Ă€r ovanlig i Sverige. TyvĂ€rr saknas strikta laboratoriemĂ€ssiga kriterier för diagnosen. Neurologiska symtom som upptrĂ€der hos en person med positiv syfilisserologi ska inte tolkas som neurosyfilis, om man inte i likvor har förĂ€ndringar som styrker diagnosen.

Kongenital syfilis

Under graviditet kan spiroketer överföras frĂ„n modern och infektera fostret. Infektionsrisken Ă€r störst under primĂ€r- och sekundĂ€rstadiet, medan vid sen latent syfilis hos modern förblir 70 % av barnen friska. Fostret anses inte smittas före femte graviditetsmĂ„naden. Praktisk erfarenhet visar att om behandling insĂ€tts före femte graviditetsmĂ„naden fĂ„r fostret inga syfilisskador.

Kliniskt indelas kongenital syfilis i tidig, med symtom inom tre mÄnader, och sen kongenital syfilis dÀr det tidiga stadiet passerat oupptÀckt. Sen kongenital syfilis motsvarar tertiÀrstadiet vid förvÀrvad lues. Kongenital syfilis var under mÄnga Är en raritet i Sverige, men under senare Är har enstaka fall rapporterats, huvudsakligen hos adoptivbarn frÄn u-lÀnder.

Behandling

PrimÀr syfilis behandlas med intramuskulÀr injektion av bensylpenicillin. Trots mÄnga Är av behandlingar syns ingen tendens till resistensutveckling. Vid överkÀnslighet kan alternativa antibiotika som doxycyklin och ceftriaxon prövas (5).

Epidemiologi

Klicka pÄ lÀnken Epidemiologi

Prevention

Information om sjukdomens smittvÀgar Àr bra prevention. Kondom ger ett bra skydd mot syfilis sÄvÀl som mot andra könssjukdomar. Trots flera försök finns Ànnu inget fungerande, kommersiellt vaccin.

Provtagning och transport

Klicka pÄ lÀnken Provtagning

Laboratoriediagnostik

Klicka pÄ lÀnken Laboratoriediagnostik

Bilagor

Syfilis-bilaga 5

REFERENSER

  • 1. Fraser, CM, et al Complete genome sequence of Treponema pallidum, the syphilis spirochete. Science 1998; 281 (5375): 324-5.
  • 2. G. Koek, S. M. Bruisten, M. Dierdorp, A. P. van Dam and K. Templeton. Specific and sensitive diagnosis of syphilis using a real-time PCR for Treponema pallidum. Clin Microbiol Infect 2006; 12: 1233-1236
  • 3. S. M. Bruisten, I. Cairo, H. Fennema, A. Pijl, M. Buimer, P. G. H. Peerbooms, E. Van Dyck, A. Meijer, J. M. Ossewaarde, and G. J. J. van Doornum. Diagnosing Genital Ulcer Disease in a Clinic for Sexually Transmitted Diseases in Amsterdam, The Netherlands. J. Clin. Microbiol. 2001 39: 601-605.
  • 4. KA Orle, CA Gates, DH Martin, BA Body, and JB Weiss. Simultaneous PCR detection of Haemophilus ducreyi, Treponema pallidum, and herpes simplex virus types 1 and 2 from genital ulcers J. Clin. Microbiol. 1996 34: 49-54.
  • 5. Sexually transmitted diseases treatment guidelines 2002. Centers for Disease Control and Prevention. MMWR Morb Mortal Wkly Rep 2002:51(RR-6):18-25,28-30.