Trichinella spp. (trikiner)

(Omdirigerad frÄn Trichinella spp (trikiner))
Hoppa till: navigering, sök

Huvudartikel, publicerad april 2011.


Till innehÄllsförtecknigen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

och

innehÄllsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

LÀnk till FolkhÀlsomyndighetens lista med falldefinitioner för sjukdomar listade i smittskyddslagen, uppdaterad 2016


Trichinella spp. (trikiner)

SmittÀmne

Trichinella-larver. Foto: Johan Lindh, Smittskyddsinstitutet
Trichinella-larver. Foto: Silvia Botero Kleiven, Smittskyddsinstitutet

Trichinella Àr en rundmask som förekommer i alla vÀrldsdelar. Den kan infektera de flesta varmblodiga djur och Àr en av ett fÄtal maskar vars hela utveckling sker i samma vÀrd. Maskarna Àr trÄdlika och formar sig ofta som en spiral. De vuxna honmaskarna Àr cirka 3 mm x 0,06 mm och de vuxna hanmaskarna cirka 1,5 mm x 0,03 mm. Idag finns minst 9 arter, som bildar vÀvnadscystor i tvÀrstrimmig muskulatur, beskrivna: T. spiralis, T. nativa, T. britovi, T. nelsoni, T. murrelli, Trichinella T6, T8, T9 och T12 och tre arter som inte Àr cystbildare: T. pseudospiralis, T. papuae, och T. zimbabwensis (1, 2).

Livscykel

MÀnniskan blir infekterad genom att Àta kött (muskel) som innehÄller cystor med det första larvstadiet. CystvÀggen löses upp i magsÀcken och de frislÀppta larverna invaderar slemhinnan i tolvfingertarmen och tunntarmen och utvecklas dÀr till vuxna maskar. Det tar cirka tvÄ dygn för maskarna att bli könsmogna efter infektionstillfÀllet. Efter ytterligare cirka tre till fyra dygn klÀcks Àggen i parasitens uterus och det första av fyra larvstadier utsöndras. En honmask producerar mellan 200-2000 larver under sin livstid (2 mÄnader). Larverna migrerar till lymf- och blodsystemet och penetrerar muskelcellerna. Inne i muskelcellen sker en strukturell reorganisation och en cysta (nurse cell) bildas. Larverna rullar ihop sig i cystan och ungefÀr 25 dagar efter smittan Àr de cirka 1 mm lÄnga och infektiösa. Cystan mÀter ca 0,4 mm x 0,26 mm och innehÄller i regel endast en larv. Trikinlarven kan leva i cystan i mÄnga Är och cystvÀggen förkalkas vanligtvis efter nÄgra mÄnader. Cystor i kött Àr mycket resistenta och kan vara infektiösa flera mÄnader i kadaver (1, 2, 3, 4).

Symtom och klinisk bild

Gastrointestinala symtom kan förekomma nÄgra dagar efter intag av smittat kött. Under de första tvÄ veckorna efter infektion har tarmslemhinnan ökat blodflöde och inflammation orsakad av eosinofiler, mastocyter och lymfocyter samt smÄ blödningar dÀr masken penetrerat slemhinnan. Den viktigaste patogenesen orsakas dock av de migrerande systemiska muskellarverna som ger feber, ansiktssvullnader och muskelinflammation. Mest utsatta Àr aktiva muskler, t.ex. ögonmuskler och diafragma. Svullnaden avtar successivt efter femte veckan. Vid hög infektionsdos ses Àven symtom frÄn hjÀrta, njurar och centrala nervsystemet. Eosinofili Àr det första kliniska tecknet och kan pÄvisas ca 10 dagar efter infektion; den nÄr sin högsta nivÄ efter ca 3-4 veckor och börjar avta efter 9 veckor. Vid lÄg infektionsdos saknar den infekterade oftast symtom (2, 5).

Epidemiologi

Trikininfektionen Àr kosmopolitisk och trikiner kan förekomma i kött framförallt frÄn gris, rovdjur eller asÀtande djur. Infekterat hÀstkött har ocksÄ orsakat trikinutbrott. I Sverige har T. spiralis, T. britovi, T. nativa och T. pseudospiralis pÄvisats.

Provtagning och transport

Provmaterial

Blod

Provtagning

Prov i rör utan tillsats (serum) eller i EDTA-blodrör (plasma). Se provtagningsföreskrifter

Förvaring/transport

Provet förvaras i rumstemperatur. För förvaring lÀngre Àn 4 timmar placeras provet i kylskÄp. Inga speciella krav för transporten.

Laboratoriediagnostik

AllmÀnt

Den serologiska diagnostiken (antikroppspÄvisning i serum) Àr mest förekommande och tillförlitlig och anges referensmetodik. Trots att mikroskopisk pÄvisning av cystor med larver i muskulatur Àr den mest specifika metoden (och tillÄter artbestÀmning av trikinen med PCR) rekommenderas den inte för primÀr humandiagnostik (2). Direkt pÄvisning av parasiten i muskelbiopsi Àr en invasiv och okÀnslig metod om inte en mycket hög infektionsdos föreligger. Cystor kan pÄvisas tidigast 4 veckor efter infektion.

Referensmetodik

AntikroppsbestÀmning

Oftast Àr metoderna inriktade mot detektion av IgG-antikroppar. ELISA utförs med antigen frÄn muskelextraherade larver. Antikroppar kan pÄvisas mellan 2-5 veckor efter infektion: tiden för serokonversion Àr beroende pÄ smittdos, trikinart och patientens immunsvar. Antikroppar kan pÄvisas hos de flesta patienter 2 Är efter infektion (2). Vid IFL (indirekt immunfluorescens) anvÀnds tunna snitt av muskellarver som antigen varvid specifika fÀrgningsmönster kan urskiljas. Immunoblot Àr en annan serologisk metod som anvÀnds för konfirmering vid fall av svÄrtolkat resultat i de andra metoderna (6).

Epidemiologisk typning

Görs ej vid human diagnostik.

KvalitetssÀkring

Det finns inget externt kvalitetskontrollprogram för trikin-serologi eller morfologi. I Italien finns ett internationellt referenslaboratorium för trikin-diagnostik i mÀnniskor och djur (International Trichinella Reference Centre, Istituto Superiore di Sanità, Rom, Italien).

Svarsrutiner

  • Antikroppar pĂ„visade (ev. ett vĂ€rde/titer).

Kommentar: Antikroppssvaret talar för Trichinella-infektion.

  • Inga antikroppar pĂ„visade (ev. ett vĂ€rde/titer).

Kommentar: Inga serologiska hÄllpunkter för Trichinella-infektion.

Laboratorierapportering

Trikinos Àr klassad som en sjukdom utöver allmÀnfarliga sjukdomar enligt Smittskyddslagen 2004-168 och Àr bÄde anmÀlningspliktig och smittspÄrningspliktig.

Referenser

1. Muller R. Chapter 5: The Nematodes. Worms and Human Disease. Second edition (2002). CABI Publishing; 176-183.

2. Gottstein B, Pozio E, Nöckler K. Epidemiology, Diagnosis, Treatment, and Control of Trichinellosis. Clin. Microbiol. Reviews 2009;22(1):127-145.

3. Despommier DD. How does Trichinella make itself a home? Parasitol Today 1998;14:318-323.

4. Modha J. Roberts MC. et al. The surface coat of infective larvae of Trichinella spiralis. Parasitol.1999; 118:509-22.

5. Pozio E. Gomez Morales MA. Dupouy-Camet J. Clinical aspects, diagnosis and treatment of trichinellosis. Expert Rev Anti Infect Ther. 2003;1:471- 82.

6. Gamble HR, Pozio E, Bruschi F, Nöckler K, Kapel CMO, Gajadhar AA. International Commission on Trichinellosis: Recommendations on the use of Serological Tests for the Detection of Trichinella. Infections in Animals and Man. Parasite 2004;11(3):3-13.