Övriga parasiter (CNS)

Hoppa till: navigering, sök

Till innehÄllsförteckningen för Referensmetodik: Infektioner i centrala nervsystemet

och Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik


Andra parasiter som kan orsaka meningit

  • Acanthamoeba spp
  • Entamoeba histolytica
  • Microsporidia
  • Naegleria fowieri
  • Angiostrongylus cantonensis
  • Gnathostoma spinigerum
  • Loa loa
  • Strongyloides stercoralis
  • Trichinella spiralis
  • Paragonimus spp
  • Schistosoma spp


Acanthamoeba spp.

Ă€r frilevande amöbor, som kan pĂ„trĂ€ffas i vatten, fuktig jord, damm etc. Övre luftvĂ€garna och ögonen tycks vara ingĂ„ngen för Acanthamoeba som troligen dĂ€refter sprids med blodet. I Sverige Ă€r Acanthamoeba spp. mest kĂ€nda för att orsaka keratit hos bĂ€rare av linser. Friska asymtomatiska personer kan vara bĂ€rare av amöban i de övre luftvĂ€garna. Vid immunsuppression eller annan underliggande sjukdom kan Acanthamoeba spp. orsaka granulomatös amöbaencefalit.

Vid CNS-infektion kn bÄde trofozoiter och cystor pÄtrÀffas i hjÀrnan tillsammans med bl monocyter och plasmaceller. De första symtomen Àr feber, illamÄende, huvudvÀrk. Ett akut förlopp liknar det vid akut bakteriell meningit, medan det mer kroniska förloppet talar för bildandet av multifokala hjÀrnabcesser. Patienten drabbas av kramper, förlamnningar etc. Infektionen fortskrider över veckor eller mÄnader och leder till koma och slutligen död. Vid mycket svÄr immunsuppression kan infektionen ge en fulminant, snabbt fatal meningoencefalit.

Diagnos stÀlls vanligen pÄ histologiska preparat post mortem.

Laboratorierapportering

Acanthamoeba Àr inte anmÀlningspliktig.

Entamoeba histolytica

Cerebrala komplikationer vid E. histolytica-infektion har sedan det första fallet beskrevs Är 1849 rapporterats dÄ och dÄ, vanligtvis med dÄlig prognos. Patienterna fÄr en akut meningoencefalit med bl.a feber, huvudvÀrk och Àndrat mentalt beteende. Patienten har ofta samtidigt amöbadysenteri och/eller leverabscess.

Laboratorierapportering

Amöbiasis Àr anmÀlningspliktig enligt Smittskyddsförordningen (2004:255) och förenad med smittspÄrningsplikt.

Microsporidia

Mikrosporidier orsakar opportunistiska infektioner hos mÀnniska och de första AIDS-relaterade fallen av mikrosporidios rapporterades 1985. Microsporidia Àr ett nontaxonomiskt samlingsnamn för en synnerligen varierande grupp organismer med över 1000 kÀnda arter. Tidigare betraktades microsporidia som en protozoo, men genetiska studier har visat nÀrmre slÀktskap med svampar. Hittills har Ätminstone 15 arter satts i samband med infektion hos mÀnniska. Encephalitozoon intestinalis orsakar i första hand diarré, men har i tvÄ fall orsakat aseptisk meningit. I det ena fallet pÄvisades parasiten, vid det andra fallet kunde utvecklingen av antikroppar mot parasiten följas.

Diagnostik bygger pÄ pÄvisning av parasiten i provmaterial. Tidigare var elektronmikroskopi (EM) av biopsimaterial den enda metoden bÄde för diagnostik och för differentiering till genus/species-nivÄ. Numera anvÀnds oftast mikroskopisk pÄvisning av sporer som ett första alternativ och PCR för genus och species bestÀmning.

Laboratorierapportering

Microsporidia Àr ej anmÀlningspliktig.

Naegleria fowleri

Infektion tycks primÀrt vara knuten till varma kÀllor och simbassÀnger. Individen blir infekterad via nÀsa/mun. Fall har rapporterats frÄn England, Irland, Belgien, Tjeckien/Slovakien USA, Nya Zeeland, Australien, Brasilien och Zambia. PrimÀr amöbameningoencefalit har ett dramatiskt förlopp, och med ytterst fÄ undantag avlider patienten inom en vecka efter infektion. Döden föregÄs av mental förvirring och koma. I Sverige har Ànnu inga fall rapporterats.

Diagnostik sker oftast post mortem genom patologisk undersökning.

Angiostrongylus cantonensis

RÄttlungmask, tillhör nematoderna. Thailand, Tahiti och Taiwan Àr endemiska omrÄden, men sporadiska fall har Àven rapporterats frÄn andra delar av vÀrlden inkl. Centralarnerika och Kuba. MÀnniskan blir infekterad vid förtÀring av exempelvis rÄa sniglar (Achatinafulica, Pila) och sötvattenrÀkor men Àven via kontaminerade grönsaker. Larverna migrerar till hjÀrnan och de vanligaste symtomen Àr svÄr huvudvÀrk, men Àven krÀkningar, partiell ansiktsförlamning och nackstelhet har rapporterats. Symtomen försvinner gradvis nÀr de unga adultema vandrar vidare till lungorna. En viss mortalitet har rapporterats, och Àven kvarstÄende symtom. Infektionen Àr en av orsakerna till eosinofil meningit.

Diagnostik kan ske genom att larver eller unga adulter pÄvisas i cerebrospinalvÀtska.

Gnathostoma spinigerum

Àr en nematod som frÀmst pÄtrÀffas i lÀnder dÀr konsumtion av t ex rÄ fisk, kyckling/anka Àr vanligt, sÄsom i Thailand och Japan, men pÄtrÀffas Àven i andra asiatiska lÀnder. MÀnniskan infekteras vid konsumtion av rÄtt kött innehÄllande infektiösa larver. Larven passerar tarmvÀggen och migrerar ut i kroppen. Infektionen orsakar frÀmst kutan larva migrans, men i vissa fall vandrar larven lÀngs en perifer nerv in i ryggmÀrgen och vidare till hjÀrnan. Symtomen inkluderar smÀrta, förlamning, somnolens till koma, och kan leda till död. Cerebral gnathostomiasis Àr en av orsakerna till eosinofil meningit.

Diagnostik. CerebrospinalvÀtska som Àr blodig eller gulfÀrgad och innehÄller stor mÀngd eosinofila celler talar för Gnathostoma-infektion.

Loa loa

ögonmask, Àr en nematod (filaria) som finns i Afrika och sprids via bromsbett. Enstaka fall av encefaliter och förlamningar har rapporterats. Mikrofilarier, larvstadium som infekterar insekten, har dÄ pÄvisats i cerebrospinalvÀtska.

Strongyloides stercoralis

Àr en nematod som primÀrt orsakar tarminfektion. Den har global spridning i tropiska omrÄden, men kan förekomma sporadiskt i tempererade omrÄden. Strongyloides tillhör de fÄtal nematoder som kan fullfölja hela sin livscykel i mÀnniskan, och autoinfektion leder till ett status quo förhÄllande. Om denna jÀmvikt bryts, t ex vid immunsuppression pÄ grund av sjukdom, kortisonbehandling etc. sker en okontrollerad förökning av larver, som sprids i hela kroppen. Under larvmigrationen kan CNS ocksÄ invaderas. Detta kan leda till pyogen meningit orsakad av Escherichia coli eller till hjÀrnabscesser orsakade av larverna sjÀlva. Patienter med disseminerande strongyloidiasis som involverar CNS har en dÄlig prognos. Association mellan disseminerande strongyloidiasis och HTLV-I infektion har beskrivits, medan HIV-infektion sÀllan associeras med Strongyloides-infektion.

Diagnostik sker vid disseminerad infektion genom pÄvisande av larver i sputum. Utstryk görs pÄ ett objektglas, som sedan undersöks med mikroskopi.

Laboratorierapportering

Strongyloides Àr inte anmÀlningspliktig.

Trichinella spiralis

Trikiner tillhör nematoda, och har en global spridning. Infektion indelas i tre klasser, mild, moderat och allvarlig. Vid allvarlig infektion utvecklar patienten neurologiska symtom sÄsom meningit, encefalit och/eller hemiplegi efter ca tvÄ veckor. Orsaken Àr tilltÀppning av blodkÀrl eller granulomatös inflammation pÄ grund av vÀvnadsskada orsakad av det stora antalet migrerande larver.

Diagnostik sker genom specifik antikroppsbestÀmning och/eller muskelbiopsi vid allvarlig infektion.

Laboratorierapportering

Trikinos Àr anmÀlningspliktig för laboratoriet och för behandlande lÀkare enligt Smittskyddsförordningen (2004:255). SmittspÄrningsplikt föreligger.

Paragonimus westermani

tillhör trematoda och pÄtrÀffas i bortre Asien, Sydamerika och Afrika, och infekterar frÀmst lungoma. Infektion sker genom förtÀring av okokta krabbor eller krÀftor. Larverna förvirrar sig ibland till andra organ sÄsom hjÀrnan, och orsakar meningoencefalit med uttalad eosinofili i blod och likvor. Vid kraftig infektion kan prognosen vara allvarlig.

Diagnostik sker genom pÄvisande av Àgg, i första hand i sputum men Àven i feces.

Schistosoma -arter

trematoda, pĂ„trĂ€ffas i tropiska/subtropiska omrĂ„den. De adulta maskarna Ă„terfinns i blodvener, dĂ€r honan frisĂ€tter Ă€gg, som sedan lĂ€mnar kroppen med feces och/eller urin. Alla Ă€gg lĂ€mnar dock inte kroppen utan “kommer fel’ och orsakar bl.a granulom i levern. S. japonicum har en mycket stor Ă€ggproduktion och Ă€ggen, som Ă€r mindre jĂ€mfört med de andra Schistosoma-arternas Ă€gg, har en stor tendens att komma pĂ„ villovĂ€gar. Ägg som fastnar i hjĂ€rnan framkallar inflammatoriska reaktioner med fokala skador som leder till bl.a kramper. Mellan 2 och 5 % av infektioner med S. japonicum leder till cerebrala komplikationer.

Diagnostik sker genom specifik antikroppsbestÀmning och/eller detektion av Àgg i feces.

Laboratorierapportering

Schistosoma Àr inte anmÀlningspliktig.