Skillnad mellan versioner av "Stenotrophomonas maltophilia"
| (7 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte) | |||
| Rad 8: | Rad 8: | ||
== Stenotrophomonas maltophilia == | == Stenotrophomonas maltophilia == | ||
| − | |||
| − | |||
| − | |||
=== Smittämnen === | === Smittämnen === | ||
| Rad 17: | Rad 14: | ||
''S. maltophilia'' trivs liksom ''P. aeruginosa'' i våta miljöer, t.ex. intravenösa näringsberedningar och detta tillsammans med uttalad antibiotikaresistens utgör orsakerna till att den kommit att bli ett växande problem, särskilt på IVA. | ''S. maltophilia'' trivs liksom ''P. aeruginosa'' i våta miljöer, t.ex. intravenösa näringsberedningar och detta tillsammans med uttalad antibiotikaresistens utgör orsakerna till att den kommit att bli ett växande problem, särskilt på IVA. | ||
| − | Bakterierna har förmåga att kolonisera sjukhusvårdade patienter, i synnerhet sådana som ventileras mekaniskt, står på bredspektrumantibiotika, har kemoterapi, CVK eller neutropeni. De orsakar ett flertal infektionstyper med betydande mortalitet. Hit hör [[bakteriemi]], [[meningit]], [[UVI]], [[endokardit]], peritonit hos dialyspatienter, [[endoftalmit]] och hud- och mjukdelsinfektioner. Ektyma gangrenosum ses ofta vid ''S. maltophilia''-sepsis. Pneumoni orsakad av dessa bakterier är relativt ovanlig. | + | Bakterierna har förmåga att kolonisera sjukhusvårdade patienter, i synnerhet sådana som ventileras mekaniskt, står på bredspektrumantibiotika, har kemoterapi, CVK eller neutropeni. De orsakar ett flertal infektionstyper med betydande mortalitet. Hit hör [[bakteriemi]], [[meningit]], [[UVI]], [[endokardit]], peritonit hos dialyspatienter, [[endoftalmit]] (infektion i ögats främre kammare och glaskropp) och hud- och mjukdelsinfektioner. Ektyma gangrenosum (avgränsade nekrotiserande sår i huden med angränsande purpurröd hud) ses ofta vid ''S. maltophilia''-sepsis. Pneumoni orsakad av dessa bakterier är relativt ovanlig. |
=== Patogenes och patofysiologi === | === Patogenes och patofysiologi === | ||
| − | |||
Det är praktiskt taget endast personer med immunsuppression eller främmande kropp som exempelvis trakealtub som drabbas av infektioner med denna bakterie. Även patienter som står på bredspektrumantibiotika kan drabbas. Inga specifika virulensmekanismer är kända. Fynd av ''S. maltophilia'' i luftvägssekret, oftast som del i en polymikrobiell flora, är vanlig på IVA. | Det är praktiskt taget endast personer med immunsuppression eller främmande kropp som exempelvis trakealtub som drabbas av infektioner med denna bakterie. Även patienter som står på bredspektrumantibiotika kan drabbas. Inga specifika virulensmekanismer är kända. Fynd av ''S. maltophilia'' i luftvägssekret, oftast som del i en polymikrobiell flora, är vanlig på IVA. | ||
| Rad 28: | Rad 24: | ||
| − | + | == Provtagning och transport== | |
Lämpligt provmaterial för påvisande av ''S. maltophilia'' är sputum eller prov taget via bronkoskop (BAL, skyddad borste). Transport sker enligt principer som beskrivs för respektive provtyp i denna bok. | Lämpligt provmaterial för påvisande av ''S. maltophilia'' är sputum eller prov taget via bronkoskop (BAL, skyddad borste). Transport sker enligt principer som beskrivs för respektive provtyp i denna bok. | ||
| Rad 37: | Rad 33: | ||
=== Allmänt === | === Allmänt === | ||
| − | Signifikansen av fynd av ''S. maltophilia'' i luftvägssekret är inte alltid lätt att bedöma. Fynd bör dock bedömas som relevanta när de föreligger i luftvägarna hos patienter med immunsuppression, mekanisk ventilation eller [[Cystisk fibros | + | Signifikansen av fynd av ''S. maltophilia'' i luftvägssekret är inte alltid lätt att bedöma. Fynd bör dock bedömas som relevanta när de föreligger i luftvägarna hos patienter med immunsuppression, mekanisk ventilation eller [[Cystisk fibros-CF|cystisk fibros]]. Direktpåvisning av ''S. maltophilia'' i provmaterial har utförts med olika PCR-metoder, men kommersiella kit finns inte tillgängliga. Odling utförs enligt principer för respektive provtyp. |
=== Referensmetodik === | === Referensmetodik === | ||
| Rad 49: | Rad 45: | ||
==== Isolering ==== | ==== Isolering ==== | ||
| − | Aerob odling i 36 | + | Aerob odling i 36 °C . Bakterierna kräver som regel två dygn att utveckla typiskt utseende. Typiska kolonier är på hästblodagar råa, ofta ”lavendelgröna” med ammoniakdoft. |
==== Identifiering och minimikriterier ==== | ==== Identifiering och minimikriterier ==== | ||
| Rad 55: | Rad 51: | ||
Se [[Nonfermentativa-, långsamväxande-, och övriga gramnegativa stavar-diagnostiska minimikriterier|Laboratoriemetodik – diagnostiska minimikriterier]]. | Se [[Nonfermentativa-, långsamväxande-, och övriga gramnegativa stavar-diagnostiska minimikriterier|Laboratoriemetodik – diagnostiska minimikriterier]]. | ||
| − | == Alternativa diagnostiska metoder == | + | === Alternativa diagnostiska metoder === |
Finns ej utvecklade. | Finns ej utvecklade. | ||
| Rad 70: | Rad 66: | ||
*Referensstam | *Referensstam | ||
| − | **''Stenotrophomonas maltophilia'' ATCC 13637. | + | **''Stenotrophomonas maltophilia'' ATCC 13637. |
== Svarsrutiner == | == Svarsrutiner == | ||
Nuvarande version från 10 juli 2012 kl. 14.40
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Stenotrophomonas maltophilia[redigera]
Smittämnen[redigera]
Genus Stenotrophomonas består av två arter S. maltophilia (tidigare Pseudomonas, Xantomonas, maltophilia) och S. africana. Den senare har isolerats bara vid enstaka tillfällen och beskrivs ej mer i denna bok. Bakterierna klassificeras som nonfermentativa gramnegativa stavar och är aeroba, katalaspositiva och oxidasnegativa. Växer på MacConkey-agar.
S. maltophilia trivs liksom P. aeruginosa i våta miljöer, t.ex. intravenösa näringsberedningar och detta tillsammans med uttalad antibiotikaresistens utgör orsakerna till att den kommit att bli ett växande problem, särskilt på IVA.
Bakterierna har förmåga att kolonisera sjukhusvårdade patienter, i synnerhet sådana som ventileras mekaniskt, står på bredspektrumantibiotika, har kemoterapi, CVK eller neutropeni. De orsakar ett flertal infektionstyper med betydande mortalitet. Hit hör bakteriemi, meningit, UVI, endokardit, peritonit hos dialyspatienter, endoftalmit (infektion i ögats främre kammare och glaskropp) och hud- och mjukdelsinfektioner. Ektyma gangrenosum (avgränsade nekrotiserande sår i huden med angränsande purpurröd hud) ses ofta vid S. maltophilia-sepsis. Pneumoni orsakad av dessa bakterier är relativt ovanlig.
Patogenes och patofysiologi[redigera]
Det är praktiskt taget endast personer med immunsuppression eller främmande kropp som exempelvis trakealtub som drabbas av infektioner med denna bakterie. Även patienter som står på bredspektrumantibiotika kan drabbas. Inga specifika virulensmekanismer är kända. Fynd av S. maltophilia i luftvägssekret, oftast som del i en polymikrobiell flora, är vanlig på IVA.
Symtom och klinisk bild[redigera]
S. maltophilia anses inte ha samma potential att framkalla sjukdom hos individer koloniserade i luftvägarna som t.ex. P. aeruginosa eller B. cepacia. Fynd av bakterien i luftvägssekret är därför oftast inte tecken på infektion. Detta gäller också koloniserade CF-patienter. Emellertid har det på senare tid uppmärksammats att CF-patienter koloniserade med S. maltophilia successivt får försämrad lungfunktion. Hos mekaniskt ventilerade patienter kan den ge upphov till pneumoni och bakteriemi. Den förekommer också i blandinfektioner i lungorna, särskilt tillsammans med S. aureus. Mortaliteten hos IVA-patienter som koloniserats med S. maltophilia i luftvägarna är 40-50 %. Den högre siffran gäller patienter med APACHE II-score, och skiljer ut dessa individer som infekterade snarare än koloniserade.
Provtagning och transport[redigera]
Lämpligt provmaterial för påvisande av S. maltophilia är sputum eller prov taget via bronkoskop (BAL, skyddad borste). Transport sker enligt principer som beskrivs för respektive provtyp i denna bok.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Allmänt[redigera]
Signifikansen av fynd av S. maltophilia i luftvägssekret är inte alltid lätt att bedöma. Fynd bör dock bedömas som relevanta när de föreligger i luftvägarna hos patienter med immunsuppression, mekanisk ventilation eller cystisk fibros. Direktpåvisning av S. maltophilia i provmaterial har utförts med olika PCR-metoder, men kommersiella kit finns inte tillgängliga. Odling utförs enligt principer för respektive provtyp.
Referensmetodik[redigera]
Identifiering av S. maltophilia genom odling är referensmetod.
Referenssubstrat[redigera]
Växer på de för provtyperna angivna substraten.
Isolering[redigera]
Aerob odling i 36 °C . Bakterierna kräver som regel två dygn att utveckla typiskt utseende. Typiska kolonier är på hästblodagar råa, ofta ”lavendelgröna” med ammoniakdoft.
Identifiering och minimikriterier[redigera]
Se Laboratoriemetodik – diagnostiska minimikriterier.
Alternativa diagnostiska metoder[redigera]
Finns ej utvecklade.
Resistensbestämning och resistensutveckling[redigera]
S. maltophilia producerar olika typer av betalaktamaser vilket gör den resistent mot bland annat imipenem och meropenem. Resistens mot kinoloner och aminoglykosider är vanlig och medieras av mutationer i membranproteiner. Trim/sulfa är bästa behandlingsalternativ, men kombinationer av detta medel och piperacillin-tazobaktam kan användas vid svåra infektioner.
Epidemiologisk typning[redigera]
PFGE kan användas för epidemiologisk typning vid kartläggning av misstänkt spridning inom vårdavdelning.
Kvalitetskontroll[redigera]
- Referensstam
- Stenotrophomonas maltophilia ATCC 13637.
Svarsrutiner[redigera]
Enligt gängse rutiner för respektive provtyp.
Laboratorierapportering[redigera]
S. maltophilia är ej anmälningspliktig.
REFERENSER[redigera]
- Gilligan, P H et al. Burkholderia, Stenotrophomonas etc. In Manual of Clinical Microbiology, 8th edition. Chapter 48, Vol. 1; 729-748.
- Deborah, H. et al. 1999. Comparison of isolation media for recovery of Burkholderia cepacia complex from respiratory secretions of patients with cystic fibrosis. J Clin Microbiol. 37: 1004-1007.
- Ellis, M.E. 1998. Gram-negative bacillary pneumonia. In: Infectious diseases of the respiratory tract, 130-147. Ed. Michael Ellis. Cambridge University Press.