Skillnad mellan versioner av "Schistosoma spp."

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Hoppa till navigering Hoppa till sök
 
(54 mellanliggande sidversioner av samma användare visas inte)
Rad 1: Rad 1:
−
'''Huvudartikel, publicerad augusti 2011. Texten är preliminär, ännu ej beslutad genom konsensusförfarande'''.
+
'''Huvudartikel''', publicerad augusti 2011.
 
-------
 
-------
 
''Till innehållsförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]''
 
''Till innehållsförteckning för [[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]''
Rad 5: Rad 5:
  
 
==''Schistosoma'' spp.==
 
==''Schistosoma'' spp.==
−
 
 
===Smittämne===
 
===Smittämne===
−
 
−
[[Fil:S.mansoniÄggAM.jpg|thumb|200px|right|''S. mansoni''-ägg. ''Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet''.]]
 
−
 
−
[[Fil:S.HaemobiumÄggAM.jpg|thumb|200px|right|''S. haematobium''-ägg. ''Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet''.]]
 
−
 
 
Human schistosomiasis orsakas av parasitära blodmaskar (trematoder). Parasiten har en infektiös larvform som finns i sötvatten i endemiska områden (t.ex. Malawisjön, Viktoriasjön). De vanligaste arterna är ''Schistosoma mansoni'', ''S. japonicum'' och ''S. hematobium.'' I mindre utsträckning förekommer arterna ''S. intercalatum'' och ''S. mekongi.
 
Human schistosomiasis orsakas av parasitära blodmaskar (trematoder). Parasiten har en infektiös larvform som finns i sötvatten i endemiska områden (t.ex. Malawisjön, Viktoriasjön). De vanligaste arterna är ''Schistosoma mansoni'', ''S. japonicum'' och ''S. hematobium.'' I mindre utsträckning förekommer arterna ''S. intercalatum'' och ''S. mekongi.
−
 
 
===Livscykel===
 
===Livscykel===
−
 
 
Parasiten har en invecklad livscykel med människa som värd för hon- och hanmaskar och en sötvattensnäcka som intermediär värd, i vilken det infektiösa larvstadiet utvecklas. Den i vatten fritt levande larvformen av parasiten, cerkarien, attraheras till hud, tränger igenom den och vandrar med cirkulationen till leverns blodkärl. Efter cirka en månad har larverna utvecklas till könsmogna maskar, som producerar hundratals ägg per dygn. Äggen utsöndras via urinen eller avföringen, beroende på art. Om äggen kommer i kontakt med vatten kläcks de och en annan larvform (miracidium) frigörs. Dessa söker upp speciella snäckarter, borrar sig in genom snäckans mjukdelar och utvecklas så småningom till cerkarier. En enda snäcka kan utsöndra tusentals cerkarier.
 
Parasiten har en invecklad livscykel med människa som värd för hon- och hanmaskar och en sötvattensnäcka som intermediär värd, i vilken det infektiösa larvstadiet utvecklas. Den i vatten fritt levande larvformen av parasiten, cerkarien, attraheras till hud, tränger igenom den och vandrar med cirkulationen till leverns blodkärl. Efter cirka en månad har larverna utvecklas till könsmogna maskar, som producerar hundratals ägg per dygn. Äggen utsöndras via urinen eller avföringen, beroende på art. Om äggen kommer i kontakt med vatten kläcks de och en annan larvform (miracidium) frigörs. Dessa söker upp speciella snäckarter, borrar sig in genom snäckans mjukdelar och utvecklas så småningom till cerkarier. En enda snäcka kan utsöndra tusentals cerkarier.
−
 
 
===Symtom och klinisk bild===
 
===Symtom och klinisk bild===
−
 
 
Initialt kan överkänslighetsreaktioner, s.k. badklåda, uppträda dygnet efter parasitens penetration av huden ([[trichobilharzia spp.|fågelparasiter]] ger liknande symtom på människa). Beroende på art kan symtomen variera. Diffusa symtom under parasitens migrations- och tillväxtfas kan vara: nässelutslag, feber, magvärk, förstorad lever och mjälte (Katayamafeber). Ofta ses eosinofili. Sjukdomssymtomen orsakas framför allt av de ägg som inte utsöndras utan som blir kvar i kroppen. Ägg i vävnader orsakar inflammation och granulombildning som leder till fibros och förkalkning. Vid ''S. hematobium''-infektion skadas urinblåsan med hematuri som följd. Kronisk infektion kan leda till urinblåscancer. Vid infektion med ''S. mansoni'' och ''S. japonicum'' skadas främst levern och tarmen. I endemiska områden är infertilitet hos kvinnor ofta resultat av granulombildning runt ägg, som hamnat i äggledarna. I sällsynta fall kan man se skador i hjärnan och centrala nervsystemet orsakade av ägg, som förirrat sig till dessa vävnader.
 
Initialt kan överkänslighetsreaktioner, s.k. badklåda, uppträda dygnet efter parasitens penetration av huden ([[trichobilharzia spp.|fågelparasiter]] ger liknande symtom på människa). Beroende på art kan symtomen variera. Diffusa symtom under parasitens migrations- och tillväxtfas kan vara: nässelutslag, feber, magvärk, förstorad lever och mjälte (Katayamafeber). Ofta ses eosinofili. Sjukdomssymtomen orsakas framför allt av de ägg som inte utsöndras utan som blir kvar i kroppen. Ägg i vävnader orsakar inflammation och granulombildning som leder till fibros och förkalkning. Vid ''S. hematobium''-infektion skadas urinblåsan med hematuri som följd. Kronisk infektion kan leda till urinblåscancer. Vid infektion med ''S. mansoni'' och ''S. japonicum'' skadas främst levern och tarmen. I endemiska områden är infertilitet hos kvinnor ofta resultat av granulombildning runt ägg, som hamnat i äggledarna. I sällsynta fall kan man se skador i hjärnan och centrala nervsystemet orsakade av ägg, som förirrat sig till dessa vävnader.
−
 
 
===Epidemiologi===
 
===Epidemiologi===
−
Sjukdomen förekommer i länder med tropiskt eller subtropiskt klimat. Åttiofem procent av de mer än 200 miljoner människor som är infekterade lever i Afrika, söder om Sahara.                      
+
Sjukdomen förekommer i länder med tropiskt eller subtropiskt klimat. Åttiofem procent av de mer än 200 miljoner människor som är infekterade lever i Afrika, söder om Sahara. ''S. hematobium'' är den vanligaste arten och är endemisk i Afrika och Mellanöstern. ''S. mansoni'' förekommer i Afrika, Sydamerika (Brasilien, Surinam och Venezuela), Karibien (Puerto Rico, Santa Lucia, Guadeloupe, Martinique, Dominikanska republiken, Antigua och Monserrat) samt i vissa områden i Mellanöstern. ''S. japonicum'' finns i Kina (Changjiang-floden, Sichuan och Yunnan) och på Filippinerna. ''S. mekongi'' förekommer i områden längs med Mekongifloden i Sydostasien (Kambodja, Laos, Thailand).
−
''S. hematobium'' är den vanligaste arten och är endemisk i Afrika och Mellanöstern. ''S. mansoni'' förekommer i Afrika, Sydamerika (Brasilien, Surinam och Venezuela), Karibien (Puerto Rico, Santa Lucia, Guadeloupe, Martinique, Dominikanska republiken, Antigua och Monserrat) samt i vissa områden i Mellanöstern. ''S. japonicum'' finns i Kina (Changjiang-floden, Sichuan och Yunnan) och på Filippinerna.
+
==Provtagning och transport==
−
===Provtagning och transport===
+
===Urin===
−
====Urin====
+
====Provtagning====                       
−
=====Provtagningsanvisningar=====                       
+
Urin samlas mellan klockan 10:00 och 14:00. Alternativt samlas urin under 24 timmar. Små urinvolymer på ca 10 mL accepteras, men sensitiviteten blir låg och vid negativt undersökningsresultat rekommenderas ny provtagning.
 +
Se även [[Provtagning och transport|provtagningsanvisningar]]
  
−
(se även bilaga)
+
====Transport====
 +
Okonserverad urin bör undersökas så fort som möjligt. Undvik att sända prov i slutet av veckan eller inför en helg. Vid förväntad lång provtransport kan urinen konserveras genom tillsats av 1-2 mL 3,7 % formaldehyd (=10 % formalin) per 100 mL urin.
 +
===Feces===
 +
====Provtagning====
 +
Se [[Provtagning och transport|provtagningsanvisningar]]
 +
====Transport====
 +
Inga speciella krav.
  
−
Urin samlas mellan klockan 10:00 och 14:00. Alternativt samlas urin under 24 timmar. Små urinvolymer på ca 10 mL accepteras, men sensitiviteten blir låg.
+
===Blod/serum===
−
=====Transport=====
+
====Provtagning====
−
Okonserverad urin bör undersökas så fort som möjligt. Undvik att sända prov i slutet av veckan eller inför en helg. Vid förväntad lång provtransport kan urinen konserveras genom tillsats av 1-2 mL 3,7 % formaldehyd (=10 % formalin) per 100 mL urin.
+
Blodprov tas i rör utan tillsats.  
−
====Feces====
+
====Transport====
−
=====Provtagningsanvisningar=====
 
−
Cirka 1 gram feces läggs i burk eller rör med cirka 7 mL formaldehyd eller SAF (sodium acetate/ acetic acid/ formalin)-fixativ. Blanda. Även prov utan tillsats accepteras.
 
−
=====Transport=====
 
−
Inga speciella krav.
 
−
====Blod/serum====
 
−
=====Provtagningsanvisningar=====
 
−
Blodprov tas i rör utan tillsats.
 
−
=====Transport=====
 
 
Inga speciella krav.
 
Inga speciella krav.
 +
 
==Laboratoriediagnostik==
 
==Laboratoriediagnostik==
 
===Allmänt===
 
===Allmänt===
−
Eosinofili och förhöjt IgE är kännetecknande för maskinfektioner och indikerar ytterligare laboratorieundersökningar. Metoder som kan påvisa utsöndrade ägg i feces och/eller urin betraktas som referensmetoder. Vid låggradiga infektioner kan dock äggutsöndringen vara låg och intermittent och därför används även indirekta metoder (t.ex. indirekt immunfluorescens-test och ELISA) som mäter antikroppshalter i serumprover. Det finns metoder som mäter cirkulerade antigener i serum, urin, saliv och mjölk, men dessa är inte tillräckligt känsliga för att upptäcka låggradig infektion. Nyligen har en känslig PCR-ELISA testats för detektion av ''Schistosoma''-DNA i feces (1).
+
[[Fil:S.HaemobiumÄggAM.jpg|thumb|200px|right|''S. haematobium''-ägg. ''Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet''.]]
 +
 
 +
Eosinofili och förhöjt IgE är kännetecknande för maskinfektioner och indikerar ytterligare laboratorieundersökningar. Metoder som kan påvisa utsöndrade ägg i feces och/eller urin betraktas som referensmetoder. Vid låggradiga infektioner kan dock äggutsöndringen vara låg och intermittent och därför används även indirekta metoder (t.ex. indirekt immunfluorescens-test och ELISA) som mäter antikroppshalter i serumprover. Det finns metoder som mäter cirkulerade antigener i serum, urin, saliv och mjölk, men dessa är inte tillräckligt känsliga för att upptäcka låggradig infektion. Under senare år har ett flertal PCR-tekniker för detektion av ''Schistosoma''-DNA i feces och urin utvecklats.
 
===Referensmetod urin===
 
===Referensmetod urin===
−
Mikroskopisk påvisning av maskägg, främst ''S. hematobium'', efter filtrering och/eller sedimentering eller centrifugering av urin (2-4). ''S. mansoni'' kan utsöndras i urin.
+
Mikroskopisk påvisning av maskägg (''S. hematobium,'' men även ''S. mansoni'' och i sällsynta fall ''S. japonicum'') efter filtrering och/eller centrifugering. Se bilaga [[PAR 06 Schistosoma ägg i urin|PAR 06]].
−
====Analysprocedur====
+
===Referensmetod feces===
−
 
+
[[Fil:S.mansoniÄggAM.jpg|thumb|200px|right|''S. mansoni''-ägg. ''Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet''.]]
−
Arbeta i dragskåp. Använd handskar.
+
Mikroskopisk påvisning av maskägg efter formalin/etylacetat-koncentration av feces för ''S. mansoni, S. japonicum''-, ''S. intercalatum''-och ''S. mekongi''-ägg. Se bilaga [[PAR 01 Cystor och maskägg, feces koncentration|PAR 01]].
−
 
 
−
=====A) Filtrering (används vid mindre volymer - ”4 timmars urin” - och klar urin)=====
 
−
1. Blötlägg ett membranfilter, med porstorlek 12 mikrometer, i en bägare med 0,9 % NaCl tillsammans med filterringen till en filterhållare.
 
−
 
 
−
2. Montera filterhållare och filter: det våta filtret läggs på underdelen av filterhållaren, ringen läggs ovanpå och sist skruvas överdelen på. Kontrollera noga att filtret sitter rakt.
 
−
 
 
−
3. Mät urinmängden i ett mätglas. Häll över urinen i en glasbägare.
 
−
 
 
−
4. Dra upp urin i en 10 - 50 mL plastspruta och anslut sprutan till filterhållaren.              
 
−
                     
 
−
5. Pressa urinen långsamt genom filtret, som hålls över en slaskflaska.              
 
−
                     
 
−
6. Demontera och fyll sprutan på nytt och fortsätt tills all urin är filtrerad.
 
−
 
 
−
7. Demontera och fyll sprutan med 10 mL 0,9 % NaCl och pressa igenom filtret.
 
−
 
 
−
8. Demontera, fyll sprutan med ca 10 mL luft och pressa igenom filtret.
 
−
 
 
−
9. Skruva isär filterhållaren. Flytta filtret med en pincett och lägg det upp och ned på ett objektglas. Tillsätt en droppe 0,9 % NaCl.             
 
−
                     
 
−
10. Täck med täckglas.
 
−
 
 
−
=====B) Sedimentering kombinerat med filtrering eller centrifugering (används vid stora urinvolymer, som t.ex. hel dygnsmängd).=====
 
−
 
 
−
1. Mät urinvolymen.
 
−
 
 
−
2. Häll över urinen i ett koniskt mätglas.
 
−
 
 
−
3. Låt sedimentera 30 - 60 min.
 
−
 
 
−
4. Sug försiktigt av supernatanten med vattensug utan att grumla upp bottensatsen. Lämna ca 100 mL i botten.
 
−
 
 
−
5. Filtrera bottensatsen enligt ovan (A) eller centrifugera enligt C vid mycket grumlig bottensats.
 
−
 
 
−
=====C) Centrifugering (görs när urinen är mycket grumlig, t.ex. p.g.a. epitelceller eller blod, samt vid mycket små urinvolymer)=====
 
−
 
 
−
1. Mät urinvolymen.
 
−
 
 
−
2. Fördela den i 10 eller 50 mL rör beroende på volymen.
 
−
 
 
−
3. Centrifugera i 500 x g under 2 min.
 
−
 
 
−
4. Häll av supernatanten.
 
−
 
 
−
5. Droppa sedimentet på objektsglas och lägg på ett täckglas.
 
−
 
 
 
====Avläsningskriterier====
 
====Avläsningskriterier====
−
=====Avläsning efter filtrering (A) eller sedimentering kombinerat med filtrering (B)=====                       
+
Beskrivning av ''Schistosoma''-ägg:  
−
1. Undersök hela filtret i ljusmikroskop med 10x objektiv.             
 
−
                     
 
−
2. Bestäm ''Schistosoma''-art. ''S. mansoni-ägg'': ovalt, 114-175 x 45-70 mikrometer med en sidoställd tagg; ''S. hematobium''-ägg: ovalt, 112-170 x 50-70 mikrometer med en terminal tagg. Alla arter har ett genomskinligt äggskal och innehåller ett miracidium. Tomma ägg och fria miracidier kan förekomma.
 
−
 
 
−
3. Räkna antalet ägg. Notera i objektiv 40x om äggen innehåller (levande) miracidier. OBS! detta går inte att bedöma om urinen blandats med konserveringsmedel.
 
−
 
 
−
=====Avläsning efter centrifugering (C) eller sedimentering kombinerat med centrifugering (B)=====
 
−
 
 
−
1. Lägg upp en droppe av sedimentet på objektglas och täck med täckglas.             
 
−
                     
 
−
2. Granska i ljusmikroskop med 10x objektiv.             
 
−
                     
 
−
3. Gör flera upplägg tills hela sedimentet är undersökt.
 
−
 
 
−
4. Bestäm Schistosoma-species (se ovan).
 
−
 
 
−
5. Räkna antalet ägg. Notera i objektiv 40x om äggen innehåller (levande) miracidier. OBS! detta går inte att bedöma om urinen blandats med konserveringsmedel.
 
−
 
 
−
====Kvalitetssäkring urin====
 
−
 
 
−
*Internkontroll
 
−
Filtrationsmetoden kan kontrolleras genom att urin med känt antal ägg filtreras och undersöks. Minst 75 % av äggen måste påvisas. Internkontroll utförs företrädesvis årligen (brist på positivt urinprov kan förlänga intervallen).
 
−
*Externkontroll
 
−
UK-NEQAS:s kvalitetskontroll
 
−
====Svarsrutiner urin====
 
−
 
 
−
Negativt prov: ”Inga ägg av ''Schistosoma'' spp. påvisade.”
 
−
X mL urin undersökt.
 
−
 
 
−
Positivt prov: ”Ägg av ''Schistosoma'' (ange species) påvisade.
 
−
Antal ägg/X mL urin. Levande/ej levande ägg”
 
−
 
 
−
===Referensmetod feces===
 
  
−
Mikroskopisk påvisning av maskägg efter formalin/etylacetat-koncentration av feces (5-6) för ''S. mansoni'', ''S. japonicum''-, ''S. intercalatum''- och ''S. mekongi''-ägg. Se bilaga [[metodbeskrivning PAR01]].
+
{| class="wikitable"
 +
|-
 +
! Art !!  Form !! Storlek (mikrometer) !! Karaktäristika
 +
|-
 +
|  S. mansoni || ovalt  || 114-175 x 45-70 || sidoställd tagg
 +
|-
 +
| S. hematobium || ovalt || 112-170 x 50-70|| terminal tagg
 +
|-
 +
| S. japonicum || runt  || 70-100 x 55-65 || sidoställd knopp
 +
|-
 +
| S. intercalatum ||  avlångt  || 140-240 x 50-70 || terminal tagg
 +
|-
 +
| S. mekongi ||  runt ||  51-73 x 39-66 || knappt synlig knopp
 +
|-
 +
|}
  
−
Kato-Katz är den klassiska referensmetoden för påvisning av ''S. mansoni''- och ''S. japonicum''-ägg i feces (7). Metoden har låg känslighet (detektiongräns 20 ägg per gram feces) och är användbar i endemiska områden. (Även maskägg från ''Ascaris'', hakmask, ''Trichuris'', ''Taenia'', ''Oxyurus'' och ''Strongyloides'' kan detekteras med denna metod.)                       
+
Alla arter har ett genomskinligt äggskal och innehåller ett miracidium. Tomma ägg och fria miracidier kan förekomma.  
−
====Princip (Kato-Katz-metod)====
 
−
En bestämd mängd feces pressas jämnt ut mellan ett objektsglas och en bit cellofan, som är indränkt i blandning av glycerol och malakitgrönt. Glycerol/malakitgrönt-lösningen gör provet transparent. Äggen räknas i mikroskop. Antal ägg på objektsglaset omvandlas till antal ägg per gram feces.
 
  
−
====Avläsningskriterier====
 
−
Bestäm ''Schistosoma''-art. ''S. mansoni''-ägg: ovalt, 114-175 x 45-70 mikrometer med sidoställd tagg; ''S. hematobium''-ägg: ovalt, 112-170 x 50-70 mikrometer med en terminal tagg; ''S. japonicum''-ägg: runt, 70-100 x 55-65 mikrometer med en liten sidoställd knopp; ''S. intercalatum'': avlångt, 140-240 x 50-70 mikrometer med en terminal tagg. Alla arter har ett genomskinligt äggskal och innehåller ett miracidium. Tomma ägg och fria miracidier kan förekomma.
 
  
 
====Kvalitetssäkring feces====
 
====Kvalitetssäkring feces====
−
 
+
Externkontroll:
−
*Internkontroll
+
''Schistosoma''-ägg ingår i UK-NEQAS utskick
−
Koncentrationsförfarandet kontrolleras en gång per år genom att prov med känt innehåll av maskägg bedöms före och efter koncentrering.
 
−
*Externkontroll
 
−
UK-NEQAS kvalitetskontroll
 
  
 
====Svarsrutiner feces====
 
====Svarsrutiner feces====
  
−
Negativt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Inga ''Schistosoma''spp.-ägg påvisade.”
+
Negativt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Inga ''Schistosoma'' spp.-ägg påvisade.”  
  
 
Positivt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Ägg av ''Schistosoma'' (ange species) påvisade.”
 
Positivt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Ägg av ''Schistosoma'' (ange species) påvisade.”
  
 
===Övriga metoder===
 
===Övriga metoder===
−
====Äggpåvisning i biopsiprover från tarmen efter prokto- eller rektoskopi.====                     
 
−
Provet kan direkt undersökas i mikroskop efter förekomst av levande eller döda ägg.
 
−
====Antikroppspåvisning====
 
−
=====Indirekt immunfluorescensmetod=====
 
  
−
Princip (8): fluorescerande antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med fryssnitt av ''S. mansoni''-maskar.
+
=====Äggpåvisning i biopsiprov från tarmen efter prokto- eller rektoskopi.=====
 +
Provet kan direkt undersökas i mikroskop efter förekomst av levande eller döda ägg.
 +
=====Antikroppspåvisning=====
 +
'''''Indirekt immunfluorescensmetod'''''
 +
Princip (8): fluorescerande antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med fryssnitt av ''S. mansoni''-maskar.
 +
Kvalitetssäkring
 +
Extern: INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll.
  
−
=====Kvalitetssäkring=====
+
'''''ELISA'''''
 +
Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med lösligt extrakt (antigen) av ''S. mansoni''-ägg, som bundits till en plastyta. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning sker i fotometer.
  
−
*Internkontroll
+
Kvalitetssäkring
−
Positiva kontrollsera:
 
−
 
−
(1) serum från schistosomiasis-patient med antikroppar som reagerar med tarmepitelet i ''S. mansoni''-masken,             
 
  
−
(2) serum från schistosomiasis-patient med antikroppar som reagerar med interstitiell vävnad i ''S. mansoni''-masken.
+
Extern: INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll
  
−
Negativa kontrollsera:              
+
'''''Western blot'''''
 +
Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med antigen som separerats elektroforetiskt och bundits ett nitrocellulosa-membran. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning kan ske visuellt.
  
−
(1) serum från person som saknar antikroppar mot ''S. mansoni''-masken,
+
=====Antigen/DNA-påvisning (se under ”Allmänt)=====
−
 
−
(2) serum från person med muskelantikroppar.
 
−
*Externkontroll
 
−
INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll
 
−
=====ELISA=====
 
−
Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med lösligt extrakt av ''S. mansoni''-ägg-antigen, som bundits till en plastyta. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning sker i fotometer.
 
  
−
=====Kvalitetssäkring=====              
+
=====Kato-Katz=====
−
*Internkontroll
+
Kato-Katz är den klassiska referensmetoden för påvisning av ''S. mansoni''- och ''S. japonicum''-ägg i feces (7). Metoden har låg känslighet (detektiongräns 20 ägg per gram feces) och är användbar i endemiska områden. (Även maskägg från ''[[Ascaris lumbricoides|Ascaris ]]'', [[Hakmask|hakmask]], ''[[Trichuris trichiura|Trichuris ]]'', ''[[Taenia saginata|Taenia ]]'', och ''[[Enterobius vermicularis|Enterobius ]]'' kan detekteras med denna metod.)
−
(1) Korrektor: serum från person med antikroppar som reagerar med ägg-antigen från ''S. manson''i och ger det arbitära värdet 100.
 
  
−
(2) Högpositiv acceptor: serum från person med antikroppar som reagerar med ägg-antigen från ''S. mansoni''. Högpositiv acceptor visar om testomgången är tillräckligt känslig inom den högpositiva delen av mätintervallet.
+
Princip: en bestämd mängd feces pressas jämnt ut mellan ett objektsglas och en bit cellofan, som är indränkt i blandning av glycerol och malakitgrönt.Glycerol/malakitgrönt-lösningen gör provet transparent. Äggen räknas i mikroskop. Antal ägg på objektsglaset omvandlas till antal ägg per gram feces.
−
               
 
−
(3) Lågpositiv acceptor: serum från person med antikroppar som reagerar med ägg-antigen från ''S. mansoni''. Lågpositiv acceptor visar om testomgången är tillräckligt känslig inom den lågpositiva delen av mätintervallet.
 
  
−
(4) Negativ acceptor: serum från person som saknar antikroppar mot ägg-antigen från ''S. mansoni''.
+
===Laboratorierapportering===
−
*Externkontroll
 
−
INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll               
 
  
−
=====Svarsrutiner Indirekt immunofluorescens/ELISA=====
+
Schistosomiasis är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
  
−
Negativt prov utsvaras: ”Inga antikroppar mot ''Schistosoma'' påvisade <10 (indirekt immunfluorescens-metod); < x enheter (ELISA)”
 
−
Positivt prov utsvaras: Antikoppar mot ''Schistosoma'' påvisade i titer x (indirekt immunfluorescens-metod); x enheter (ELISA)”
 
−
=====Western blot=====
 
−
 
−
Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med antigen som separerats elektroforetiskt och bundits ett nitrocellulosa-membran. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning kan ske visuellt.
 
−
=====Antigen/DNA-påvisning=====             
 
−
(se under ”Allmänt)
 
−
 
−
===Laboratorierapportering===
 
−
Schistosomiasis är inte anmälningspliktig.
 
−
Bilagor
 
−
Koncentration av cystor och maskägg
 
−
Provtagningsanvisningar
 
 
==Litteraturhänvisningar==
 
==Litteraturhänvisningar==
−
1. Gomes LI, Dos Santos Marques LH, Enk MJ, de Oliveira MC, Coelho PM, Rabello A. 2010. Development and evaluation of a sensitive PCR-ELISA system for detection of schistosoma infection in feces. PLoS Negl Trop Dis 4: e664
+
1. Utzinger J, N'goran EK, Caffrey CR, Keiser J. From innovation to application: social-ecological context, diagnostics, drugs and integrated control of schistosomiasis. Acta Trop. 2011 Sep;120 Suppl 1:S121-37.
  
−
2. Braun-Munzinger RA. 1986. Quantitative egg counts in schistosomiasis surveys. Parasitology Today 2: 82-3
+
2. Gomes LI, Dos Santos Marques LH, Enk MJ, de Oliveira MC, Coelho PM, Rabello A. Development and evaluation of a sensitive PCR-ELISA system for detection of schistosoma infection in feces. PLoS Negl Trop Dis. 2010 Apr 20;4(4):e664.
  
−
3. Dazo B, Bilas J. 1974. Two new field techniques for detection and counting of Schistosoma haematobium eggs in urine samples with an evaluation of both methods Bulletin of the World Health Organization 51: 399-408
+
3. Katz N, Chaves A, Pellegrino J. A simple device for quantitative stool thick-smear technique in Schistosomiasis mansoni. Rev Inst Med Trop Sao Paulo 1972, 14: 397-400.
  
−
4. Peters P, Mahmoud A, Warren K, Ouma J, Siongok T. 1976. Field studies of a rapid, accurate means of quantifying Schistosoma haematobium eggs in urine samples. Bulletin of the World Health Organization 54: 159-62
+
4. Nash TE. 1978. Antibody response to a polysaccaride antigen present in the schistosome gut. I. Sensitivity and specificity. American Journal of Tropical Medicine & Hygiene 1978, 27: 939-43.
  
−
5. Ridley DS, Hawgood BC. 1956. The value of formol-ether concentration of faecal cysts and ova. Journal of Clinical Pathology 9: 74-6
 
  
−
6. Young KH, Bullock SL, Melvin DM, Spruill CL. 1979. Ethyl acetate as a substitute for diethyl ether in the formalin-ether sedimentation technique. Journal of Clinical Microbiology 10: 852-3
 
  
−
7. Katz N, Chaves A, Pellegrino J. 1972. A simple device for quantitative stool thick-smear technique in Schistosomiasis mansoni. Rev Inst Med Trop Sao Paulo 14: 397-400
 
−
 
−
8. Nash TE. 1978. Antbody respons to a polysaccaride antigen present in the schistosome gut. I. Sensitivity and specificity. American Journal of Tropical Medicine & Hygiene 27: 939-43
 
−
 
−
-------
 
 
[[Kategori:Parasiter]]
 
[[Kategori:Parasiter]]
−
-------
 

Nuvarande version från 17 juni 2013 kl. 15.30

Huvudartikel, publicerad augusti 2011.

Till innehållsförteckning för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik

Schistosoma spp.[redigera]

Smittämne[redigera]

Human schistosomiasis orsakas av parasitära blodmaskar (trematoder). Parasiten har en infektiös larvform som finns i sötvatten i endemiska områden (t.ex. Malawisjön, Viktoriasjön). De vanligaste arterna är Schistosoma mansoni, S. japonicum och S. hematobium. I mindre utsträckning förekommer arterna S. intercalatum och S. mekongi.

Livscykel[redigera]

Parasiten har en invecklad livscykel med människa som värd för hon- och hanmaskar och en sötvattensnäcka som intermediär värd, i vilken det infektiösa larvstadiet utvecklas. Den i vatten fritt levande larvformen av parasiten, cerkarien, attraheras till hud, tränger igenom den och vandrar med cirkulationen till leverns blodkärl. Efter cirka en månad har larverna utvecklas till könsmogna maskar, som producerar hundratals ägg per dygn. Äggen utsöndras via urinen eller avföringen, beroende på art. Om äggen kommer i kontakt med vatten kläcks de och en annan larvform (miracidium) frigörs. Dessa söker upp speciella snäckarter, borrar sig in genom snäckans mjukdelar och utvecklas så småningom till cerkarier. En enda snäcka kan utsöndra tusentals cerkarier.

Symtom och klinisk bild[redigera]

Initialt kan överkänslighetsreaktioner, s.k. badklåda, uppträda dygnet efter parasitens penetration av huden (fågelparasiter ger liknande symtom på människa). Beroende på art kan symtomen variera. Diffusa symtom under parasitens migrations- och tillväxtfas kan vara: nässelutslag, feber, magvärk, förstorad lever och mjälte (Katayamafeber). Ofta ses eosinofili. Sjukdomssymtomen orsakas framför allt av de ägg som inte utsöndras utan som blir kvar i kroppen. Ägg i vävnader orsakar inflammation och granulombildning som leder till fibros och förkalkning. Vid S. hematobium-infektion skadas urinblåsan med hematuri som följd. Kronisk infektion kan leda till urinblåscancer. Vid infektion med S. mansoni och S. japonicum skadas främst levern och tarmen. I endemiska områden är infertilitet hos kvinnor ofta resultat av granulombildning runt ägg, som hamnat i äggledarna. I sällsynta fall kan man se skador i hjärnan och centrala nervsystemet orsakade av ägg, som förirrat sig till dessa vävnader.

Epidemiologi[redigera]

Sjukdomen förekommer i länder med tropiskt eller subtropiskt klimat. Åttiofem procent av de mer än 200 miljoner människor som är infekterade lever i Afrika, söder om Sahara. S. hematobium är den vanligaste arten och är endemisk i Afrika och Mellanöstern. S. mansoni förekommer i Afrika, Sydamerika (Brasilien, Surinam och Venezuela), Karibien (Puerto Rico, Santa Lucia, Guadeloupe, Martinique, Dominikanska republiken, Antigua och Monserrat) samt i vissa områden i Mellanöstern. S. japonicum finns i Kina (Changjiang-floden, Sichuan och Yunnan) och på Filippinerna. S. mekongi förekommer i områden längs med Mekongifloden i Sydostasien (Kambodja, Laos, Thailand).

Provtagning och transport[redigera]

Urin[redigera]

Provtagning[redigera]

Urin samlas mellan klockan 10:00 och 14:00. Alternativt samlas urin under 24 timmar. Små urinvolymer på ca 10 mL accepteras, men sensitiviteten blir låg och vid negativt undersökningsresultat rekommenderas ny provtagning. Se även provtagningsanvisningar

Transport[redigera]

Okonserverad urin bör undersökas så fort som möjligt. Undvik att sända prov i slutet av veckan eller inför en helg. Vid förväntad lång provtransport kan urinen konserveras genom tillsats av 1-2 mL 3,7 % formaldehyd (=10 % formalin) per 100 mL urin.

Feces[redigera]

Provtagning[redigera]

Se provtagningsanvisningar

Transport[redigera]

Inga speciella krav.

Blod/serum[redigera]

Provtagning[redigera]

Blodprov tas i rör utan tillsats.

Transport[redigera]

Inga speciella krav.

Laboratoriediagnostik[redigera]

Allmänt[redigera]

S. haematobium-ägg. Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet.

Eosinofili och förhöjt IgE är kännetecknande för maskinfektioner och indikerar ytterligare laboratorieundersökningar. Metoder som kan påvisa utsöndrade ägg i feces och/eller urin betraktas som referensmetoder. Vid låggradiga infektioner kan dock äggutsöndringen vara låg och intermittent och därför används även indirekta metoder (t.ex. indirekt immunfluorescens-test och ELISA) som mäter antikroppshalter i serumprover. Det finns metoder som mäter cirkulerade antigener i serum, urin, saliv och mjölk, men dessa är inte tillräckligt känsliga för att upptäcka låggradig infektion. Under senare år har ett flertal PCR-tekniker för detektion av Schistosoma-DNA i feces och urin utvecklats.

Referensmetod urin[redigera]

Mikroskopisk påvisning av maskägg (S. hematobium, men även S. mansoni och i sällsynta fall S. japonicum) efter filtrering och/eller centrifugering. Se bilaga PAR 06.

Referensmetod feces[redigera]

S. mansoni-ägg. Foto: Anders Magnusson, Smittskyddsinstitutet.

Mikroskopisk påvisning av maskägg efter formalin/etylacetat-koncentration av feces för S. mansoni, S. japonicum-, S. intercalatum-och S. mekongi-ägg. Se bilaga PAR 01.

Avläsningskriterier[redigera]

Beskrivning av Schistosoma-ägg:

Art Form Storlek (mikrometer) Karaktäristika
S. mansoni ovalt 114-175 x 45-70 sidoställd tagg
S. hematobium ovalt 112-170 x 50-70 terminal tagg
S. japonicum runt 70-100 x 55-65 sidoställd knopp
S. intercalatum avlångt 140-240 x 50-70 terminal tagg
S. mekongi runt 51-73 x 39-66 knappt synlig knopp

Alla arter har ett genomskinligt äggskal och innehåller ett miracidium. Tomma ägg och fria miracidier kan förekomma.


Kvalitetssäkring feces[redigera]

Externkontroll: Schistosoma-ägg ingår i UK-NEQAS utskick

Svarsrutiner feces[redigera]

Negativt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Inga Schistosoma spp.-ägg påvisade.”

Positivt prov utsvaras: ”Cystor/maskägg koncentrationsprov: Ägg av Schistosoma (ange species) påvisade.”

Övriga metoder[redigera]

Äggpåvisning i biopsiprov från tarmen efter prokto- eller rektoskopi.[redigera]

Provet kan direkt undersökas i mikroskop efter förekomst av levande eller döda ägg.

Antikroppspåvisning[redigera]

Indirekt immunfluorescensmetod Princip (8): fluorescerande antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med fryssnitt av S. mansoni-maskar. Kvalitetssäkring Extern: INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll.

ELISA Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med lösligt extrakt (antigen) av S. mansoni-ägg, som bundits till en plastyta. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning sker i fotometer.

Kvalitetssäkring

Extern: INSTAND och UK NEQAS kvalitetskontroll

Western blot Princip: enzymmärkta antikroppar mot humant immunglobulin används för att påvisa specifika antikroppar som reagerat med antigen som separerats elektroforetiskt och bundits ett nitrocellulosa-membran. Enzymaktiviteten mäts genom tillsats av substrat och kromogen. Avläsning kan ske visuellt.

Antigen/DNA-påvisning (se under ”Allmänt)[redigera]
Kato-Katz[redigera]

Kato-Katz är den klassiska referensmetoden för påvisning av S. mansoni- och S. japonicum-ägg i feces (7). Metoden har låg känslighet (detektiongräns 20 ägg per gram feces) och är användbar i endemiska områden. (Även maskägg från Ascaris , hakmask, Trichuris , Taenia , och Enterobius kan detekteras med denna metod.)

Princip: en bestämd mängd feces pressas jämnt ut mellan ett objektsglas och en bit cellofan, som är indränkt i blandning av glycerol och malakitgrönt.Glycerol/malakitgrönt-lösningen gör provet transparent. Äggen räknas i mikroskop. Antal ägg på objektsglaset omvandlas till antal ägg per gram feces.

Laboratorierapportering[redigera]

Schistosomiasis är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.

Litteraturhänvisningar[redigera]

1. Utzinger J, N'goran EK, Caffrey CR, Keiser J. From innovation to application: social-ecological context, diagnostics, drugs and integrated control of schistosomiasis. Acta Trop. 2011 Sep;120 Suppl 1:S121-37.

2. Gomes LI, Dos Santos Marques LH, Enk MJ, de Oliveira MC, Coelho PM, Rabello A. Development and evaluation of a sensitive PCR-ELISA system for detection of schistosoma infection in feces. PLoS Negl Trop Dis. 2010 Apr 20;4(4):e664.

3. Katz N, Chaves A, Pellegrino J. A simple device for quantitative stool thick-smear technique in Schistosomiasis mansoni. Rev Inst Med Trop Sao Paulo 1972, 14: 397-400.

4. Nash TE. 1978. Antibody response to a polysaccaride antigen present in the schistosome gut. I. Sensitivity and specificity. American Journal of Tropical Medicine & Hygiene 1978, 27: 939-43.

Hämtad från "http://referensmetodik.folkhalsomyndigheten.se/index.php?title=Schistosoma_spp.&oldid=13011"