Skillnad mellan versioner av "Chancroid-laboratoriediagnostik"
MagnusT (diskussion | bidrag) (→Odling) |
|||
| Rad 31: | Rad 31: | ||
=== Alternativa diagnostiska metoder === | === Alternativa diagnostiska metoder === | ||
| − | *Nukleinsyrabaserade metoder finns utvecklade av bland annat Roche (multiplex PCR för H. ducreyi, T. pallidum och HSV). Metoden är sannolikt känsligare än odling, men finns ännu ej kommeriellt tillgänglig. | + | *Nukleinsyrabaserade metoder finns utvecklade av bland annat Roche (multiplex PCR för ''H. ducreyi, T. pallidum'' och HSV). Metoden är sannolikt känsligare än odling, men finns ännu ej kommeriellt tillgänglig. |
*Serologi. Humoralt immunsvar har påvisats hos patienter med chancroid och serologiska tester baserade på renade eller rekombinanta antigen (yttre membranproteiner och LOS) finns. Problem föreligger dock med korsreaktivitet mot andra Haemophilus-arter. Testerna har begränsat värde vid primärdiagnostiken men kan användas för epidemiologiska studier. Känsligheten varierar 55-100 % (1). | *Serologi. Humoralt immunsvar har påvisats hos patienter med chancroid och serologiska tester baserade på renade eller rekombinanta antigen (yttre membranproteiner och LOS) finns. Problem föreligger dock med korsreaktivitet mot andra Haemophilus-arter. Testerna har begränsat värde vid primärdiagnostiken men kan användas för epidemiologiska studier. Känsligheten varierar 55-100 % (1). | ||
| Rad 39: | Rad 39: | ||
*Referensmetod och referensmedium för resistensbestämning saknas för närvarande. Antibiotikaresistens har studerats mest med agarspädningsmetod, men diskdiffusionsmetoder har också använts. I referenslaboratorier har diskdiffusionsmetod och Etest utförts på anrikad gc-resistensplatta med relativt bra resultat. | *Referensmetod och referensmedium för resistensbestämning saknas för närvarande. Antibiotikaresistens har studerats mest med agarspädningsmetod, men diskdiffusionsmetoder har också använts. I referenslaboratorier har diskdiffusionsmetod och Etest utförts på anrikad gc-resistensplatta med relativt bra resultat. | ||
| − | |||
| − | |||
=== Epidemiologisk typning === | === Epidemiologisk typning === | ||
Versionen från 6 augusti 2009 kl. 12.47
Huvudsida: Chancroid (alt. beteckningar ulcus molle eller mjuk schanker)
Chancroid - Haemophilus ducreyi
Allmänt
Odling är referensmetod för påvisande av H. ducreyi. Bakterien är känslig och det är viktigt med snabb transport till laboratoriet inför odling. Den kan växa på vanliga odlingsmedier som GC-agar, men optimal växt kräver specialsubstrat. PCR-metoder finns utvecklade, men är inte kommersiellt tillgängliga. Serologi har låg känslighet och används inte för rutindiagnostik. I gramfärgat direktutstryk kan ofta typiskt anordnade gramnegativa kockoida stavar identifieras.
Referensmetodik
Odling
Odling är referensmetod.
- Referenssubstrat GLV-3-agar med vankomycin 3 mg/L (bilaga 6). Tillsatt fetalt kalvserum kan ge ökat utbyte.
- Primärisolering: Pinnprov inokuleras på GLV-3-agar och icke selektiv GC-agar. Inkubering i 33-35 ºC med 5 % CO2 och hög fuktighet. Viktigt att temperaturen inte överstiger 35 ºC. Inkuberas i tre dygn.
Identifiering och minimikriterier
- Presumtiv diagnos: Misstänkta kolonier är gul-grå, välvda och granulerade, ibland med -hemolys. Kolonin kan förskjutas intakt över agarytan och varierar i storlek, vilket ofta ger falskt intryck av blandflora.
- Definitiv diagnos: Gramnegativa korta stavar i typisk anordning, oxidaspositiva, katalasnegativa, nitratreducerande. X-faktorkrav kan bäst demonstreras med porfyrintest enligt Kilian (2) och PCR.
Alternativa diagnostiska metoder
- Nukleinsyrabaserade metoder finns utvecklade av bland annat Roche (multiplex PCR för H. ducreyi, T. pallidum och HSV). Metoden är sannolikt känsligare än odling, men finns ännu ej kommeriellt tillgänglig.
- Serologi. Humoralt immunsvar har påvisats hos patienter med chancroid och serologiska tester baserade på renade eller rekombinanta antigen (yttre membranproteiner och LOS) finns. Problem föreligger dock med korsreaktivitet mot andra Haemophilus-arter. Testerna har begränsat värde vid primärdiagnostiken men kan användas för epidemiologiska studier. Känsligheten varierar 55-100 % (1).
Resistensbestämning
- Referensmetod och referensmedium för resistensbestämning saknas för närvarande. Antibiotikaresistens har studerats mest med agarspädningsmetod, men diskdiffusionsmetoder har också använts. I referenslaboratorier har diskdiffusionsmetod och Etest utförts på anrikad gc-resistensplatta med relativt bra resultat.
Epidemiologisk typning
Ingen rutinmässig typning utförs.
Kvalitetskontroll
- Referensstammar: CCUG 7470 (CIP 76118; ATCC 35000) (toxinproducerande) och CCUG 4438 (CIP 542; ATCC 33940) (ej toxinproducerande).
Laboratorierapportering
H. ducreyi är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Speciallaboratorium
Bakteriologiska laboratoriet, Guldhedsgatan 10A, 413 46 Göteborg.
REFERENSER
1. Elkins, C., Kyunjgcheol, Y., Olsen, B., Thomas,C., Morse, S. 2000. Development of a serological test for H. ducreyi for seroprevalence studies. J. Clin. Microbiol 38:1520-6.
2. Kilian, M. 1974. A rapid method for the differentiation of Haemophilus strains. The porphyrin test. Acta Pathol. Microbiol. Scand. Sect B 82:835-842.