Skillnad mellan versioner av "Jästsvamp vid UVI-diagnostik"
| Rad 10: | Rad 10: | ||
=== Metoder använda vid identifiering === | === Metoder använda vid identifiering === | ||
| − | För utförlig beskrivning av diagnostiska hjälpmetoder för den labortativa urindiagnostiken hänvisas till befintlig upplaga av ''ASM Manual of Climcal Microbiology.'' Där beskrivs exempelvis CAMP-test, DNas-test, Galla-eskulin, Gramfärgning, KIA, NaCl-buljong, TSI, Indoltest | + | För utförlig beskrivning av diagnostiska hjälpmetoder för den labortativa urindiagnostiken hänvisas till befintlig upplaga av ''ASM Manual of Climcal Microbiology.'' Där beskrivs exempelvis CAMP-test, DNas-test, Galla-eskulin, Gramfärgning, KIA, NaCl-buljong, TSI, Indoltest, Spottest indol, Katalastest, Koagulastest, Optochintest, Oxidastest, Kovacs, Serumtest, VogesProskauertest. |
1)För spottest indol krävs tillsats av L-tryptofan i blodagarn (lämplig mängd är 10 mL 1 % L-tryptofanlösning till en liter blodagarbas). Spotest indol bör utföras med DMACA-reagens (p-dimetylaminocinnamaldehyd) eftersom detta är den känsligaste metoden. Se även Barrow GI, Feitham RKA, Manual for identification of medical bacteria. Cambridge: Cambridge university pres 1990, sid. 36 för diskussion ang. indoltest, rör. | 1)För spottest indol krävs tillsats av L-tryptofan i blodagarn (lämplig mängd är 10 mL 1 % L-tryptofanlösning till en liter blodagarbas). Spotest indol bör utföras med DMACA-reagens (p-dimetylaminocinnamaldehyd) eftersom detta är den känsligaste metoden. Se även Barrow GI, Feitham RKA, Manual for identification of medical bacteria. Cambridge: Cambridge university pres 1990, sid. 36 för diskussion ang. indoltest, rör. | ||
Versionen från 1 december 2009 kl. 12.43
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000
Bakgrund Referensgruppen har sammanställt ett förslag till artbestämning av urinisolat i rutindiagnostik. Det bygger på att utodling sker på CLED- och blodagar. Förslaget utgår från arbeten utgivna av Referensgrupperna för Enterobacteriaceae, stafylokockdiagnostik och till viss del Referensgruppen för glukosnonfermentativa gramnegativa stavar.
Syftet är att ange minimikriterier för positiva fynd och användbara tilläggskriterier vid UVI-diagnostik.
Metoder använda vid identifiering
För utförlig beskrivning av diagnostiska hjälpmetoder för den labortativa urindiagnostiken hänvisas till befintlig upplaga av ASM Manual of Climcal Microbiology. Där beskrivs exempelvis CAMP-test, DNas-test, Galla-eskulin, Gramfärgning, KIA, NaCl-buljong, TSI, Indoltest, Spottest indol, Katalastest, Koagulastest, Optochintest, Oxidastest, Kovacs, Serumtest, VogesProskauertest.
1)För spottest indol krävs tillsats av L-tryptofan i blodagarn (lämplig mängd är 10 mL 1 % L-tryptofanlösning till en liter blodagarbas). Spotest indol bör utföras med DMACA-reagens (p-dimetylaminocinnamaldehyd) eftersom detta är den känsligaste metoden. Se även Barrow GI, Feitham RKA, Manual for identification of medical bacteria. Cambridge: Cambridge university pres 1990, sid. 36 för diskussion ang. indoltest, rör.
Jästsvamp
Minimikriterier: typiskt koloniutseende, svamp vid mikroskopi.
Andra egenskaper:
- konvexa, torra kolonier med jämn kant (efter längre inkubering ibland stjärnformiga), vid riklig växt jästlukt.
- mikroskopi: grampositiva, stora, ovala celler ibland med knoppning.
- serumtest positiv = C. albicans.
- serumtest negativ = jästsvamp ospecificerad.
Vid misstanke på Cryptococcus neoformans eller annan kliniskt relevant jästsvampinfektion är vidare typning motiverad. För vidare diagnostik hänvisas till I10 Svampinfektioner.