Arkiv-Referensfunktioner, bakgrund

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar

---

Referensfunktioner, definition och allmän bakgrundsbeskrivning

Med en referensfunktion vid landets mikrobiologiska laboratorier avses att det på ett visst laboratorium finns specialkompetens kring ett eller flera humana smittämnen (infektiösa agens) vilket saknas på övriga laboratorier och att laboratoriet kan diagnostisera (i flera fall som unik riksdiagnostik), upprätthålla referensmetoder, hålla referensmaterial, bedriva forskning och kunna förmedla upparbetade internationella kontakter rörande samma agens. Funktionen skall kunna utnyttjas av övriga laboratorier $^{1}$).

Infektionssjukdomar är ett stort och växande problem både i samhället och för den enskilda patienten. I det globala perspektivet är infektionssjukdom den vanligaste dödsorsaken. Med ökade internationella kontakter, klimatförändringar, växande hot av resistenta bakterier och virus samt nyuppkomna epidemiska hot (HIV, SARS, Fågelinfluensa H5N1 etc), är idag behovet av ett förstärkt och nationellt samlat smittskyddsarbete större än någonsin. Samhället har markerat behovet av att ha kontroll över och kunna intervenera mot de mest smittsamma sjukdomarna genom reglering i smittskyddslagen. För den enskilde patienten kan en behandling eller operation orsakas av en vårdrelaterad infektion. Den goda vården omöjliggörs eller försvåras av en mikrobiell infektion av t ex en multiresistent bakterie.

Laboratoriediagnostiken av humana infektiösa agens sker vid landstingens kliniskt mikrobiologiska laboratorier och vid Smittskyddsinstitutet (SMI). För speciellt farliga mikroorganismer tillhörande riskklass 3 används säkerhetslaboratorierna med skyddsklass 3 (t ex tuberkulos, HIV och TBE) vid regionlaboratorierna och vid SMI. SMI har även ett unikt laboratorium i skyddsklass 4 för riskklass 4- patogener (t ex SARS, ebolavirus).

Förutom påvisandet av smittsamma mikroorganismer finns ett behov av epidemiologiska typningar för att kunna kartlägga utbrott och snabbt kunna intervenera så att smittan ej sprids vidare. Dessa typningsmetoder är ofta tekniskt avancerade. Vidare finns ett behov av att karakterisera och identifiera agens över tiden för att kunna upptäcka förändringar som i sin tur kan påverka smittspridning, sjukdomsframkallande förmåga samt reaktivitet i befintliga analysuppsättningar. Som exempel på detta kan nämnas den aktuella mutationen hos klamydia som inte kunde upptäckas med vissa kommersiella test.

Viss diagnostik rör mikroorganismer och sjukdomar som förekommer sällan. Varken SMI eller de enskilda mikrobiologiska laboratorierna i landet kan då själva ha kompetens för all sådan diagnostik. Samarbete mellan de större laboratorierna i landet har varit en lösning för denna så kallade riksdiagnostik. Stora effektiviseringskrav på landstingslaboratorierna under de senaste 15-20 åren har dock gjort det allt mer oattraktivt att tillhandahålla riksdiagnostik och referensfunktioner på grund av otillräcklig finansiering. Det finns en tilltagande risk att landet står utan viss diagnostik. Nationell samordning saknas. Etablering av formella referenslaboratoriefunktioner syftar till att säkerställa riksdiagnostisk täckning och ta tillvara och befästa den kompetens som idag finns spridd inom landet.

Det är högst otillfredsställande, ur såväl ett samhälls- som ett patientsäkerhetsperspektiv, att inte god diagnostisk kompetens kan garanteras för ett stort antal, om än delvis mindre vanliga, smittämnen som ingår i smittskyddslagen.

---

$^{1}$). Begreppet referensfunktion är inte formellt accepterat i Sverige (januari 2010), men beskrivningen av funktionerna är i princip desamma som används inom flera andra europeiska länder för att beteckna reference function. I fortsättningen i denna volym används begreppet referensfunktion för sådana åtaganden som tidigare definierades i R(riksdiagnostiska)-listor. Med riksdiagnostik menas, något snävare, erbjudande om unik diagnostik för att möjliggöra nationell täckning. Europeiska Smittskyddsinstitutet (ecdc) håller för närvarande (2010) på att utarbeta en europeisk ny definition av mikrobiologiskt referenslaboratorium. Se också Gula böckernas status som referensmetodik/jämförelsemetodik.

Genomförd utredning

Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi (FMM, vetenskaplig sektion inom Svenska Läkaresällskapet och en specialistförening inom Svenska Läkarförbundet) och SMI har uppmärksammat behovet av att säkerställa riksdiagnostisk täckning och att upprätta formella nationella referensfunktioner. En gemensam utredning har därför genomförts.

I korthet visar utredningen att det idag finns en omfattande kompetens i landet för att bedriva referensdiagnostik av ett stort antal mikroorganismer, i huvudsak tillhörande smittskyddslagens sjukdomar. Verksamheter utanför SMI är dock under- eller ofinansierade och bedrivs ofta på ideell bas av enstaka nyckelpersoner. Funktionerna kännetecknas av bristande kontinuitet över tid med risk att oundgänglig diagnostik kan komma att saknas i landet. Central sammanhållande styrning och formella avtal saknas för att säkra rikstäckande diagnostik och referensfunktioner.

För att långsiktigt kunna säkerställa att sjukvården har tillgång till riksdiagnostik och referensfunktioner för att identifiera och typa även ovanliga mikroorganismer som omfattas av smittskyddslagen har utredningen ett antal förslag till förbättringar.

Bilagda kartläggningar föreslår att en överläkartjänst, gemensam för bakteriologi och virologi, inrättas med uppgifter att nationellt samordna referensfunktionerna där kompetensen finns och att stöd införs till de laboratorier i landet som åtar sig dessa referensfunktioner. Utredningen har specificerat tjänsteinnehållet. Vidare föreslår man att centrala medel anslås för upprätthållande av ett nationellt stamförråd, en utbrottskassa samt en summa för riktade FoU-projekt.

Föreningen för Medicinsk Mikrobiologi, Smittskyddsinstitutet

• Britt Åkerlind, Ragnar Norrby, Magnus Thore, Lars Engstand, Peter Larsson