Skillnad mellan versioner av "Microsporidia"

Nuvarande version från 7 december 2012 kl. 11.07

Huvudartikel, reviderad april 2012.

Till innehållsförteckngen för Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik ochTarminfektioner

Microsporidia[redigera]

Smittämne[redigera]

Microsporidia är små, intracellulära sporformande organismer som kan infektera i stort sett alla grupper av djur – insekter, fiskar, fåglar och däggdjur. Senare års studier har visat att en viss risk för zoonotisk smittspridning föreligger eftersom en del arter och subtyper har påvisats hos både djur och människor. Microsporidia är ett nontaxonomiskt samlingsnamn för en synnerligen varierande grupp organismer med över 1000 kända arter. Tidigare betraktades microsporidia som en protozoo, men genetiska studier har visat närmre släktskap med svampar. Hittills har åtminstone 15 arter satts i samband med infektion hos människa (se tabell).

Livscykel[redigera]

Det infektiösa stadiet av microsporidia är sporen, vilken i de flesta fall utsöndras med feces. Smitta sker genom intag eller inhalering av sporer. Sporen innehåller en karakteristisk rullad poltråd som kan "skjutas ut" och penetrera cellväggen varvid det infektiösa sporinnehållet injiceras i cellen. Microsporidiaorganismerna utvecklas inuti värdcellens cytoplasma, där även sporproduktion äger rum. Sporer ackumuleras inuti cellen tills dess att den brister varvid sporer kan infektera intilliggande celler eller utsöndras via feces, urin eller sekretion från luftvägarna. Sporerna har en kraftig vägg som skyddar dem mot omgivningens påfrestningar. Enterocytozoon bieneusi och Encephalitozoon intestinalis, de två vanligaste fynden hos människa, infekterar enterocyter i tunntarmen. E. intestinalis infekterar även lamina propria, vilken möjligen kan vara förklaringen till dess förmåga att disseminera.

Symtom och klinisk bild[redigera]

Microsporidios har främst beskrivits hos aidspatienter och andra immunsupprimerade individer, speciellt vid mycket låga CD4 tal. E. bieneusi-infektion hos immunsupprimerade är associerad med kronisk diarré, aptitlöshet och viktminskning. Avföringen är lös till vattnig och diarrén tenderar att förvärras med tiden med åtföljande malabsorption och viktminskning vilket leder till ett långdraget, försvagande sjukdomstillstånd. E. intestinalis ger upphov till liknande symtom som E. bieneusi men kan även disseminera, speciellt till njurarna. Andra rapporterade manifestationer är sinusit, bronkit, keratokonjuntivit, prostatit och uretrit. Microsporidios har också beskrivits hos immunkompetenta individer, bland annat i samband med självläkande diarré och ögoninfektioner. Asymtomatiskt bärarskap har dokumenterats i flera studier publicerade under senare år. För klinisk manifestation vid infektion med olika microsporidia-arter, se tabell.

Microsporidia-art	Klinisk manifestation
Annacaliia spp.	Ögoninfektion, hud och muskelinfektion
Enterocytozoon bieneusi	Diarre, cholangit,cholecystit,(luftvägar-sällsynt)
Encephalitozoon intestinalis	Diarré samt spridning till ögon, luftvägar och urinvägar
Encephalitozoon hellem, Encephalitozoon cuniculi	Ögoninfektion, infektion av luftvägar och urinvägar
Vittaforma corneae, Nosema spp.	Ögoninfektion
Brachiola vesicularum, Endoriticulatus spp., Trachipleistophora spp., Tubulinosema acridophagus, Pleistophora spp.	Muskelinfektion

Epidemiologi[redigera]

Innan 1985, då E. bienusi beskrevs för första gången, hade endast en handfull fall av human microsporidios rapporterats. Sedan dess har microsporidia-fall beskrivits från i stort sett hela världen, både hos immunsupprimerade och immunkompetenta individer. Fortfarande upptäcks få svenska fall, troligen beroende på underdiagnotistik. Det första rapporterade matburna utbrottet av microsporidios inträffade i Sverige 2009 då 135 lunchgäster vid ett hotell insjuknade med diarré och magbesvär.

Provtagning och transport[redigera]

Provmaterial[redigera]

Tarminfektion

feces, tunntarmsbiopsi

Disseminerad infektion

urin
sputum, BAL
muskelbiopsi

Ögoninfektion

skrap från konjunktiva eller hornhinna

Provtagning/transport[redigera]

Se provtagningsföreskrifter

Laboratoriediagnostik[redigera]

Allmänt[redigera]

Diagnostik av intestinal microsporidios bygger på påvisning av parasiten i feces, tunntarmsbiopsi eller annat adekvat provmaterial. Med utvecklingen av noninvasiva metoder för påvisning av microsporidie-sporer i feces har laboratoriediagnostiken av intestinal microsporidios betydligt förenklats. Tidigare var elektronmikroskopi (EM) av biopsimaterial den enda metoden både för diagnostik och för differentiering till genus/species-nivå. Numera används oftast mikroskopisk påvisning av sporer som ett första alternativ och PCR för genus och species bestämning.

Referensmetodik för screening i feces[redigera]

För screening av microsporidia-sporer i feces rekommenderas modifierad trikromfärgning, PAR 04 . Metoden kan även användas för påvisning av sporer i annat provmaterial (urin, ögonskrap, sputum). Då sporerna är mycket små krävs ett mikroskop med hög optisk kvalitet för att diagnostiken skall kunna utföras korrekt.

Morfologiska kriterier vid trikromfärgning.[redigera]

Med modifierad trikromfärgning färgas sporerna vackert cerisröda. Sporerna är antingen runda med en ofärgad vakuol, eller ovala med ett diagonalt "bälte". Fynd av sporer med detta karakteristiska utseende är det diagnostiska kriteriet. Storleken på sporerna skiljer något: E. bieneusi -sporer är ca 1 x 1,5 µm och Encephalitozoon-sporer 1,5 x 2,0 µm, men då inbördes storleksvariation förekommer, är denna storleksskillnad inte tillräcklig för att skilja de olika arterna åt. Sporer av andra microsporidia-arter kan vara betydligt större. Då även bakterier och svampar kan färgas röda med denna metod är det mycket viktigt att de morfologiska kriterierna uppfylls.

Microsporidia. Foto: Marianne lebbad, Smittskyddsinstitutet

Identifiering till genus och speciesnivå/Epidemiologisk typning[redigera]

Identifiering till genus och speciesnivå är av betydelse för behandling. Vanligen används PCR, men vid fynd av okända microsporidia-species där specifika sökfragment för PCR saknas kan EM vara av betydelse.

Kvalitetskontroll[redigera]

Intern[redigera]

Formalinfixerad feces innehållande microsporidie-sporer.

Extern[redigera]

Trelabsutbyte rekommenderas då microsporidia-prov sällan ingår i feces-utskick från UK-NEQAS.

Svarsrutiner[redigera]

Sporer av Microsporidia påvisade/ej påvisade

Övriga diagnostiska metoder[redigera]

Calcofluor, Uvitex

Ett flertal fluorokromer (bla Uvitex och Calcofluor White) vilka binder till kitinet i sporväggen används för microsporidia-påvisning. Det är enkel metod vilken dock kräver UV-mikroskop med specialfilter för avläsning. Då även andra organismer kan färgas in är det mycket viktigt att de för metoden karakteristiska kriterierna uppfylls (van Gool et al 1993).

Immuncytologiska metoder

Monoklonala antikroppar riktade mot sporer av E. intestinalis och E. bieneusi finns kommersiellt tillgängliga och kan användas för både diagnostik och artbestämning.

Nukleinsyredetektion

Olika PCR metoder för microsporidia-species finns publicerade och används numera på vissa laboratorier för primärdiagnostik av microsporidia. Med PCR kan även subtypning av E. bieneusi genomföras, vilket kan vara av intresse vid utbrottssituationer och för kartläggning av zoonotisk potential.

Histokemiska färgningsmetoder för biopsimaterial

Sporer kan upptäckas med flertalet histologiska färgningsmetoder; Hematoxylin-eosin, Giemsa etc. De ovan nämnda färgnings-metoderna (Trikrom, Uvitex, Calcofluor) har också visat sig lämpliga för infärgning av sporer i biopsimaterial.

Laboratorierapporterng[redigera]

Microsporidia-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Vid misstänkt utbrott bör ansvarig smittskyddsenhet kontaktas.

LITTERATURHÄNVISNINGAR[redigera]

Didier ES, Weiss LM. Microsporidiosis: not just in AIDS patients. Curr Opin Infect Dis. 2011 Oct;24(5):490-5. Review.
Sharma S, Das S, Joseph J, Vemuganti GK, Murthy S. Microsporidial keratitis: need for increased awareness. Surv Ophthalmol. 2011 Jan-Feb;56(1):1-22. Review.
Santín M, Fayer R. Microsporidiosis: Enterocytozoon bieneusi in domesticated and wild animals. Res Vet Sci. 2011 Jun;90(3):363-71. Review.
Svenungsson B, Capraru T, Evengard B, Larsson R, and Lebbad M. Intestinal microsporidiosis in a HIV-seronegative patient. Scand J Infect Dis 1998;30:314-316.
Sak B, Kváč M, Kučerová Z, Květoňová D, Saková K. Latent microsporidial infection in immunocompetent individuals - a longitudinal study. PLoS Negl Trop Dis. 2011 May;(5):e1162.
Decraene V, Lebbad M, Botero Kleiven S, Gustavsson AM, Löfdahl M. First reported foodborne outbreak associated with microsporidia, Sweden, October 2009. Epidemiol Infect. 2012 Mar;140(3):519-27.
van Gool T, Snijders F, Reiss P, Eeftinck Schattenkerk J K, van den Bergh Weerman M A, Bartelsman J F, Bruins J J, Canning E U, and Dankert J. Diagnosis of intestinal and disseminated microsporidial infections in patients with HIV by a new rapid fluorescence technique. J Clin Pathol 1993;46:694-699.

@@ Rad 1: / Rad 1: @@
-''Till innehållsförteckningen för [[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002]]''
+'''Huvudartikel''', reviderad april 2012.
 ----
+Till innehållsförteckngen för ''[[Referensmetodik:Parasitologisk diagnostik]]''
+och''[[Referensmetodik: Tarminfektioner, 2:a upplagan 2002|Tarminfektioner]]''
+------
-== Microsporidia ==
+==Microsporidia==
+===Smittämne===
+Microsporidia är små, intracellulära sporformande organismer som kan infektera i stort sett alla grupper av djur – insekter, fiskar, fåglar och däggdjur. Senare års studier har visat att en viss risk för zoonotisk smittspridning föreligger eftersom en del arter och subtyper har påvisats hos både djur och människor. Microsporidia är ett nontaxonomiskt samlingsnamn för en synnerligen varierande grupp organismer med över 1000 kända arter. Tidigare betraktades microsporidia som en protozoo, men genetiska studier har visat närmre släktskap med svampar. Hittills har åtminstone 15 arter satts i samband med infektion hos människa (se tabell).
-=== Smittämnet ===
-Microsporidia är små, intracellulära sporformande protozoer som kan infektera i stort sett alla grupper av djur, speciellt insekter, fiskar och däggdjur. Microsporidia är ett icke taxonomiskt samlingsnamn för en synnerligen artrik parasitgrupp med upp till 1000 kända species. Åtskilliga karakteristika tyder på att microsporidia är relaterade till svamp (fungi). Hittills är sju genera kända som kan infektera människa: ''Brachiola'', ''Encephalitozoon'', ''Enterocytozoon'', ''Nosema'', ''Vittaforma'', ''Pleistophora'' och ''Trachipleistophora''. Bland dessa är två species, ''Enterocytozoon bieneusi'' och ''Encephalitozoon intestinalis'' (tidigare ''Septata intestinalis'') de vanligast förekommande. Båda är relaterade till tarmsymtom.
-=== Livscykel, patogenes och patofysiologi ===
-Det infektiösa stadiet av microsporidia är sporen, vilken i de flesta fall utsöndras med feces. Smitta sker troligtvis genom intag eller inhalering av sporer. Sporen innehåller en karakteristisk rullad poltråd som kan "skjutas ut" och penetrera cellväggen varvid det infektiösa sporinnehållet injiceras i cellen. Microsporidia multipliceras inuti värdcellens cytoplasma, där även sporproduktion äger rum. Sporer ackumuleras inuti cellen tills den brister varvid frisläppta sporer kan infektera intilliggande celler eller utsöndras via feces, urin eller sekretion från luftvägarna. Sporerna har en kraftig vägg som skyddar dem mot omgivningens påfrestningar.
-''E. bieneusi'' och ''E. intestinalis'' infekterar enterocyterna i tunntarmen. De histologiska fynden varierar från normala villi till allvarlig epitelial degeneration. ''E. intestinalis'' infekterar även lamina propria, inkluderande endotelceller, fibroblaster och makrofager. Detta kan kanske vara förklaringen till dess förmåga att disseminera.
-=== Symtom och klinisk bild ===
-Mikrosporidios drabbar främst [[HIV-infektion|aidspatienter]], speciellt vid mycket låga CD4 -värden.
-''E. bienusi''-infektion hos HIV-patienter är associerad med kronisk diarré, aptitlöshet och viktminskning. Avföringen är lös till vattnig, ej blodig och utan fekala leukocyter. Diarrén tenderar att förvärras med tiden och med åtföljande malabsorption och viktminskning vilket leder till ett långdraget, försvagande sjukdomstillstånd. ''E. bieneusi''-infektion kan också ge upphov till magsmärtor, illamående och feber orsakade av åtföljande kolangit och kolecystit. Enstaka fall av pneumonit och rhinosinuit orsakade av ''E. bieneusi'' har också rapporterats.
-''E. intestinalis'' ger upphov till liknande intestinala och biliära symtom som ''E. bieneusi. E. intestinalis'' kan även disseminera, speciellt till njurarna. Andra rapporterade manifestationer är sinuit, bronkit, keratokonjuntivit, prostatit och ure¬trit.
-När det gäller övriga microsporidia species är dessa ej relaterade till intestinal infektion och antalet rapporterade fall är betydligt lägre än för de två ovan nämnda. För klinisk manifestation vid infektion med olika species, se tabell 24.
-[[Fil:Fecestabell24e.jpg]]
-=== Provtagning och transport ===
-Se under provtagningsanvisningar.
-== Laboratoriediagnostik ==
-=== Allmänt ===
-Diagnostik av intestinal mikrosporidios bygger på detektion av parasiten i feces, tunntarmsbiopsi eller annat adekvat provmaterial. Med utvecklingen av icke invasiva metoder för påvisning av mikrosporidiesporer i feces har laboratoriediagnostiken av intestinal mikrosporidios betydligt förenklats (Corcoran 1995). Tidigare var elektronmikroskopi (EM) av biopsimaterial den enda diagnostiska metod som stod till buds. EM är fortfarande standardmetod för identifiering av mikrosporidier till genus/speciesnivå, men då det är en tidskrävande metod som kräver både specialutrustning och specialkunskaper är användbarheten inom rutindiagnostik begränsad.
-=== Referensmetodik för screening i feces ===
-För screening av mikrosporidiesporer i feces rekommenderas modifierad trikromfärgning (Bilaga 6.4). Metoden kan även användas för påvisning av sporer i annat provmaterial såsom urin, ögonskrap, sputum etc. Då mikrosporidiesporer är mycket små krävs ett mikroskop med hög optisk kvalitet för att diagnostiken skall kunna utföras korrekt.
-==== Identifiering till genus och speciesnivå /epidemiologisk typning ====
-För identifiering till genus- och speciesnivå rekommenderas EM eller PCR.
-==== Morfologiska kriterier vid trikromfärgning. ====
-Med modifierad trikromfärgning färgas mikrosporidiesporerna vackert cerisröda. Sporerna är antingen runda med en ofärgad vakuol, eller ovala med ett diagonalt "bälte". Fynd av sporer med detta karakteristiska utseende är det diagnostiska kriteriet. Storleken på sporerna skiljer något:'' E. bieneusi'' sporer är ca 1 x 1,5 µm och ''E. intestinalis''-sporer 1,5 x 2,0 µm men då inbördes storleksvariation förekommer är denna storleksskillnad ej tillräcklig för att skilja de båda arterna åt. Då även bakterier och svampar kan färgas röda är det mycket viktigt att de morfologiska kriterierna uppfylls.
-=== Alternativa diagnostiska metoder ===
-==== Calcofluor, Uvitex ====
-Ett flertal fluorokromer (bl.a. Uvitex, calcofluor white), vilka binder till kitinet i sporväggen, används för påvisning av microsporidia. Dessa är enkla metoder vilka dock kräver UV-mikroskop med specialfilter för avläsning. Då även andra organismer kan färgas är det mycket viktigt att de för metoden karakteristiska kriterierna uppfylls (van Gool 1993).
-==== Immuncytologiska metoder ====
-Monoklonala antikroppar riktade mot ''E. intestinalis'' och ''E. bieneusi'' för specifik påvisning av sporerna finns framtagna, men är ännu ej tillgängliga för kommer¬siellt bruk.
-==== Nukleinsyradetektion ====
-Specifika sökfragment för olika microsporidia species finns publicerade. Användningsområdet av PCR har tidigare begränsats av att biopsimaterial erfordrats, men allt eftersom enklare metoder för DNA-extraktion av feces framkommit har användningsområdet vidgats (Fedorko 1996).
-==== Histokemiska färgningsmetoder för biopsimaterial ====
-I tunntarmsbiopsier som färgats med rutin-hematoxylinfärgning är det svårt att upptäcka de olika utvecklingsstadierna av mikrosporidier. Andra färgmetoder t.ex. giemsafärgning och gramfärgning har gett bättre resultat. Även de ovan nämnda färgningsmetoderna (Trikrom, Uvitex, Calcofluor) har visat sig lämpliga för infärgning av biopsimaterial, dock färgas enbart sporer.
-=== Kvalitetskontroll ===
-Referensmaterial i form av formalinfixerad feces innehållande mikrosporidie-sporer finns tillgängligt på SMI.
-== Svarsrutiner ==
-Sporer av Microsporidia påvisade/ej påvisade.
+===Livscykel===
+Det infektiösa stadiet av microsporidia är sporen, vilken i de flesta fall utsöndras med feces. Smitta sker genom intag eller inhalering av sporer. Sporen innehåller en karakteristisk rullad poltråd som kan "skjutas ut" och penetrera cellväggen varvid det infektiösa sporinnehållet injiceras i cellen. Microsporidiaorganismerna utvecklas inuti värdcellens cytoplasma, där även sporproduktion äger rum. Sporer ackumuleras inuti cellen tills dess att den brister varvid sporer kan infektera intilliggande celler eller utsöndras via feces, urin eller sekretion från luftvägarna. Sporerna har en kraftig vägg som skyddar dem mot omgivningens påfrestningar.
+''Enterocytozoon bieneusi'' och ''Encephalitozoon intestinalis'', de två vanligaste fynden hos människa, infekterar enterocyter i tunntarmen. ''E. intestinalis'' infekterar även lamina propria, vilken möjligen kan vara förklaringen till dess förmåga att disseminera.
+===Symtom och klinisk bild===
+Microsporidios har främst beskrivits hos aidspatienter och andra immunsupprimerade individer, speciellt vid mycket låga CD4 tal. ''E. bieneusi''-infektion hos immunsupprimerade är associerad med kronisk diarré, aptitlöshet och viktminskning. Avföringen är lös till vattnig och diarrén tenderar att förvärras med tiden med åtföljande malabsorption och viktminskning vilket leder till ett långdraget, försvagande sjukdomstillstånd. ''E. intestinalis'' ger upphov till liknande symtom som E. bieneusi men kan även disseminera, speciellt till njurarna. Andra rapporterade manifestationer är sinusit, bronkit, keratokonjuntivit, prostatit och uretrit.
+Microsporidios har också beskrivits hos immunkompetenta individer, bland annat i samband med självläkande diarré och ögoninfektioner. Asymtomatiskt bärarskap har dokumenterats i flera studier publicerade under senare år.
+För klinisk manifestation vid infektion med olika microsporidia-arter, se tabell.
+{| class="wikitable"
+|-
+! Microsporidia-art !! Klinisk manifestation
+|-
+| ''Annacaliia'' spp. || Ögoninfektion, hud och muskelinfektion
+|-
+| ''Enterocytozoon bieneusi'' || Diarre, cholangit,cholecystit,(luftvägar-sällsynt)
+|-
+| ''Encephalitozoon intestinalis'' || Diarré samt spridning till ögon, luftvägar och urinvägar
+|-
+| ''Encephalitozoon hellem, Encephalitozoon cuniculi''|| Ögoninfektion, infektion av luftvägar och urinvägar
+|-
+| ''Vittaforma corneae, Nosema'' spp.  || Ögoninfektion
+|-
+|''Brachiola vesicularum, Endoriticulatus'' spp., ''Trachipleistophora'' spp., ''Tubulinosema acridophagus, Pleistophora'' spp. ||  Muskelinfektion
+|-
+|}
-== Laboratorierapportering ==
+===Epidemiologi===
+Innan 1985, då ''E. bienusi'' beskrevs för första gången, hade endast en handfull fall av human microsporidios rapporterats. Sedan dess har microsporidia-fall beskrivits från i stort sett hela världen, både hos immunsupprimerade och immunkompetenta individer. Fortfarande upptäcks få svenska fall, troligen beroende på underdiagnotistik. Det första rapporterade matburna utbrottet av microsporidios inträffade i Sverige 2009 då 135 lunchgäster vid ett hotell insjuknade med diarré och magbesvär.
-Microsporidia är ej anmälningspliktig och ingår inte längre i den frivilliga labo¬ratorierapporteringen.
+==Provtagning och transport==
+===Provmaterial===
+'''Tarminfektion'''
+*feces, tunntarmsbiopsi
+'''Disseminerad infektion'''
+*urin
+*sputum, BAL
+*muskelbiopsi
+'''Ögoninfektion'''
+*skrap från konjunktiva eller hornhinna
+===Provtagning/transport===
+Se [[Provtagning och transport|provtagningsföreskrifter]]
-== REFERENSER ==
+==Laboratoriediagnostik==
+===Allmänt===
+Diagnostik av intestinal microsporidios bygger på påvisning av parasiten i feces, tunntarmsbiopsi eller annat adekvat provmaterial. Med utvecklingen av noninvasiva metoder för påvisning av microsporidie-sporer i feces har laboratoriediagnostiken av intestinal microsporidios betydligt förenklats. Tidigare var elektronmikroskopi (EM) av biopsimaterial den enda metoden både för diagnostik och för differentiering till genus/species-nivå. Numera används oftast mikroskopisk påvisning av sporer som ett första alternativ och PCR för genus och species bestämning.
-*Conteas C N, Berlin O G, Speck C E, Pandhumas S S, Lariviere M J, Fu C. Modification of the clinical course of intestinal microsporidiosis in acquired immunodeficiency syndrome patients by immune status and anti- human immunodeficiency virus therapy. Am J Trop Med Hyg 1998;58:555-558.
+===Referensmetodik för screening i feces===
+För screening av microsporidia-sporer i feces rekommenderas modifierad trikromfärgning, [[PAR 04 Mikrosporidier|PAR 04 ]]. Metoden kan även användas för påvisning av sporer i annat provmaterial (urin, ögonskrap, sputum). Då sporerna är mycket små krävs ett mikroskop med hög optisk kvalitet för att diagnostiken skall kunna utföras korrekt.
+====Morfologiska kriterier vid trikromfärgning.====
+Med modifierad trikromfärgning färgas sporerna vackert cerisröda. Sporerna är antingen runda med en ofärgad vakuol, eller ovala med ett diagonalt "bälte". Fynd av sporer med detta karakteristiska utseende är det diagnostiska kriteriet. Storleken på sporerna skiljer något: ''E. bieneusi'' -sporer är ca 1 x 1,5 µm och ''Encephalitozoon''-sporer 1,5 x 2,0 µm, men då inbördes storleksvariation förekommer, är denna storleksskillnad inte tillräcklig för att skilja de olika arterna åt. Sporer av andra microsporidia-arter kan vara betydligt större. Då även bakterier och svampar kan färgas röda med denna metod är det mycket viktigt att de morfologiska kriterierna uppfylls.
-*Corcoran G D, Tovey D G, Moody A H, Chiodini P L. Detection and identification of gastrointestinal microsporidia using non-invasive techniques. J Clin Pathol 1995;48:725-727.
+[[Fil:Microsporidia ML.jpg |thumb |300 px |left |Microsporidia. ''Foto: Marianne lebbad, Smittskyddsinstitutet'']]
-*Fedorko D P, Hijazi Y M. Application of molecular techniques to the diagnosis of microsporidial infection. Emerg Infect Dis 1996;2:183-191.
+===Identifiering till genus och speciesnivå/Epidemiologisk typning===
-*Svedhem V, Lebbad M, Struve J, Veress B, Andström E, Aust-Kettis A, Linder E. Microsporidia in duodenal biopsies from 72 HIV-infected patients with abdominal complaints. APMIS 1998;106:535-538.
+Identifiering till genus och speciesnivå är av betydelse för behandling. Vanligen används PCR, men vid fynd av okända microsporidia-species där specifika sökfragment för PCR saknas kan EM vara av betydelse.
+===Kvalitetskontroll===
+====Intern====
+Formalinfixerad feces innehållande microsporidie-sporer.
+====Extern====
+Trelabsutbyte rekommenderas då microsporidia-prov sällan ingår i feces-utskick från UK-NEQAS.
-*Svenungsson B, Capraru T, Evengard B, Larsson R, Lebbad M. Intestinal microsporidiosis in a HIV-seronegative patient. Scand J Infect Dis 1998;30:314-316.
+===Svarsrutiner===
+Sporer av Microsporidia påvisade/ej påvisade
+===Övriga diagnostiska metoder===
+*Calcofluor, Uvitex
+Ett flertal fluorokromer (bla Uvitex och Calcofluor White) vilka binder till kitinet i sporväggen används för microsporidia-påvisning. Det är enkel metod vilken dock kräver UV-mikroskop med specialfilter för avläsning. Då även andra organismer kan färgas in är det mycket viktigt att de för metoden karakteristiska kriterierna uppfylls (van Gool et al 1993).
+*Immuncytologiska metoder
+Monoklonala antikroppar riktade mot sporer av'' E. intestinalis'' och ''E. bieneusi'' finns kommersiellt tillgängliga och kan användas för både diagnostik och artbestämning.
+*Nukleinsyredetektion
+Olika PCR metoder för microsporidia-species finns publicerade och används numera på vissa laboratorier för primärdiagnostik av microsporidia. Med PCR kan även subtypning av ''E. bieneusi'' genomföras, vilket kan vara av intresse vid utbrottssituationer och för kartläggning av zoonotisk potential.
+*Histokemiska färgningsmetoder för biopsimaterial
+Sporer kan upptäckas med flertalet histologiska färgningsmetoder; Hematoxylin-eosin, Giemsa etc. De ovan nämnda färgnings-metoderna (Trikrom, Uvitex, Calcofluor) har också visat sig lämpliga för infärgning av sporer i biopsimaterial.
-*van Gool T, Snijders F, Reiss P, Eeftinck Schattenkerk J K, van den Bergh Weerman M A, Bartelsman J F, Bruins J J, Canning E U, Dankert J. Diagnosis of intestinal and disseminated microsporidial infections in patients with HIV by a new rapid fluorescence technique. J Clin Pathol 1993;46:694-699
+===Laboratorierapporterng===
+Microsporidia-infektion är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. Vid misstänkt utbrott bör ansvarig smittskyddsenhet kontaktas.
+==LITTERATURHÄNVISNINGAR==
+*Didier ES, Weiss LM. Microsporidiosis: not just in AIDS patients. Curr Opin Infect Dis. 2011 Oct;24(5):490-5. Review.
+*Sharma S, Das S, Joseph J, Vemuganti GK, Murthy S. Microsporidial keratitis: need for increased awareness. Surv Ophthalmol. 2011 Jan-Feb;56(1):1-22. Review.
+*Santín M, Fayer R. Microsporidiosis: Enterocytozoon bieneusi in domesticated and wild animals. Res Vet Sci. 2011 Jun;90(3):363-71. Review.
+*Svenungsson B, Capraru T, Evengard B, Larsson R, and Lebbad M. Intestinal microsporidiosis in a HIV-seronegative patient. Scand J Infect Dis 1998;30:314-316.
+*Sak B, Kváč M, Kučerová Z, Květoňová D, Saková K. Latent microsporidial infection in immunocompetent individuals - a longitudinal study. PLoS Negl Trop Dis. 2011 May;(5):e1162.
+*Decraene V, Lebbad M, Botero Kleiven S, Gustavsson AM, Löfdahl M. First reported foodborne outbreak associated with microsporidia, Sweden, October 2009. Epidemiol Infect. 2012 Mar;140(3):519-27.
+*van Gool T, Snijders F, Reiss P, Eeftinck Schattenkerk J K, van den Bergh Weerman M A, Bartelsman J F, Bruins J J, Canning E U, and Dankert J. Diagnosis of intestinal and disseminated microsporidial infections in patients with HIV by a new rapid fluorescence technique. J Clin Pathol 1993;46:694-699.
 [[Kategori:Infektioner i mage och tarm]]
 [[Kategori:Parasiter]]