Skillnad mellan versioner av "Resistensbestämning vid UVI-diagnostik"
| Rad 11: | Rad 11: | ||
Standardiserad diskdiffusion i den form som rekommenderas av Läkaresällskapets referensgrupp för antibiotikafrågor (RAF) och dess metodgrupp (RAF-M) är referensmetod för resistensbestämning enligt SIR-systemet i Sverige. Metoden beskrivs utförligt på RAF:s hemsida på internet [http://www.srga.org]. | Standardiserad diskdiffusion i den form som rekommenderas av Läkaresällskapets referensgrupp för antibiotikafrågor (RAF) och dess metodgrupp (RAF-M) är referensmetod för resistensbestämning enligt SIR-systemet i Sverige. Metoden beskrivs utförligt på RAF:s hemsida på internet [http://www.srga.org]. | ||
| − | Ej standardiserad diskdiffusion s.k. direktresistens används på många laboratorier för att påskynda diagnostiken. Svenska studier på konsekutiva material har visat 96 % överensstämmelse med det standardiserade tillvägagångssättet (Brönnestam 1999, Johnson 1995, Källenius 1981). Med adekvata exklusionskriterier kan metoden vara användbar. Den bör handhas av tränad personal och inte användas vid blandkultur eller vid låga bakteriekoncentrationer (< | + | Ej standardiserad diskdiffusion s.k. direktresistens används på många laboratorier för att påskynda diagnostiken. Svenska studier på konsekutiva material har visat 96 % överensstämmelse med det standardiserade tillvägagångssättet (Brönnestam 1999, Johnson 1995, Källenius 1981). Med adekvata exklusionskriterier kan metoden vara användbar. Den bör handhas av tränad personal och inte användas vid blandkultur eller vid låga bakteriekoncentrationer (< <math>10^8</math> CFU/L). RAF-M har i upprepade kvalitetskontroller visat att inokulatet är den variabel som har i särklass störst betydelse för reproducerbara SIR-resultat vid resistensbestämning. RAF-M avråder från direktresistens. |
Nuvarande version från 16 december 2009 kl. 19.17
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000
Resistensbestämning[redigera]
Metodval[redigera]
Standardiserad diskdiffusion i den form som rekommenderas av Läkaresällskapets referensgrupp för antibiotikafrågor (RAF) och dess metodgrupp (RAF-M) är referensmetod för resistensbestämning enligt SIR-systemet i Sverige. Metoden beskrivs utförligt på RAF:s hemsida på internet [1].
Ej standardiserad diskdiffusion s.k. direktresistens används på många laboratorier för att påskynda diagnostiken. Svenska studier på konsekutiva material har visat 96 % överensstämmelse med det standardiserade tillvägagångssättet (Brönnestam 1999, Johnson 1995, Källenius 1981). Med adekvata exklusionskriterier kan metoden vara användbar. Den bör handhas av tränad personal och inte användas vid blandkultur eller vid låga bakteriekoncentrationer (< CFU/L). RAF-M har i upprepade kvalitetskontroller visat att inokulatet är den variabel som har i särklass störst betydelse för reproducerbara SIR-resultat vid resistensbestämning. RAF-M avråder från direktresistens.
Resistensbesked för bakterier isolerade från urin, RAF/RAF-M:s rekommendationer[redigera]
RAF/RAF-M informerar fortlöpande om antibiotika, och ger landets laboratorier stöd och råd om metoder för resistensbestämning. På RAF och RAF-M:s hemsida ([2]) återfinns rekommendationer om minimiurval av antibiotika vid resistensbestämning som kan utgöra underlag för lokala diskussioner.
REFERENSER[redigera]
- Brönnestam R. Direct antimicrobial susceptibility testing in bacteriuria. APMIS 1999; 107:437-44.
- Clarridge J.E., Johnson JR, Pezzio MT. Laboratory Diagnosis of urinary tract infections. Cumitech 2B, ASM, 1998.
- Johnsson JR, Tiru FS, Stamm WE. Direct antimicrobial susceptibility testing for acute urinary tract infections in women. J Clin Microbiol 1995;3 3:2316-23.
- Källenius G, Dornbusch K, Hallander HO, Jacobsson K. Comparison of direct and standardized antibiotic susceptibility testing in bacteriuria. Chemotherapy (Basel) 1981; 27:99-105.
- Olsson-Liljequist B, Larsson P, Walder M, Miörner H. Antimicrobial susceptibility testing in Sweden. III Methodology for susceptibility testing. Scand J Infect Dis 1997; Suppl.105:13-23.