Skillnad mellan versioner av "Streptobacillus moniliformis"
Rad 8: | Rad 8: | ||
== ''Streptobacillus moniliformis'' == | == ''Streptobacillus moniliformis'' == | ||
− | |||
− | |||
=== Smittämnet === | === Smittämnet === | ||
Rad 20: | Rad 18: | ||
=== Patogenes och patofysiologi === | === Patogenes och patofysiologi === | ||
− | |||
Råttbettsfeber utvecklas 1-4 upp till 10 dagar efter bett eller förtäring av infekterad föda, vanligen rå mjölk. Ofta har såret då läkt utan tecken på varbildning eller lymfkörtelförstoring. | Råttbettsfeber utvecklas 1-4 upp till 10 dagar efter bett eller förtäring av infekterad föda, vanligen rå mjölk. Ofta har såret då läkt utan tecken på varbildning eller lymfkörtelförstoring. | ||
Rad 28: | Rad 25: | ||
=== Epidemiologi === | === Epidemiologi === | ||
− | + | Råttbettsfeber är ovanlig. Den orsakas i västvärlden oftast av ''S. moniliformis'' medan infektioner med ''Spirillum minus'' är vanligare i Asien. De flesta fallen inträffar hos barn i städer med mycket råttor och dåliga sanitära förhållanden. Laboratorieinfektioner relaterade till försöksdjursarbete med möss och råttor finns också beskrivna. Den variant som inträffat efter förtäring av rå mjölk går under beteckningen Haverhill fever ellet ''erythema arthriticum epidemicum''. | |
− | Råttbettsfeber är ovanlig. Den orsakas i västvärlden oftast av ''S. moniliformis'' medan infektioner med ''Spirillum minus'' är vanligare i Asien. De flesta fallen inträffar hos barn i städer med mycket råttor och dåliga sanitära förhållanden. Laboratorieinfektioner relaterade till försöksdjursarbete med möss och råttor finns också beskrivna. Den variant som inträffat efter förtäring av rå mjölk går under beteckningen Haverhill fever ellet erythema arthriticum epidemicum. | ||
=== Prevention === | === Prevention === | ||
− | |||
Kontroll av råttstammen torde vara den bästa preventiva åtgärden. | Kontroll av råttstammen torde vara den bästa preventiva åtgärden. | ||
− | + | == Provtagning och transport == | |
Störst chans att isolera organismen erbjuder prov från blod, ledexsudat och abscesser. | Störst chans att isolera organismen erbjuder prov från blod, ledexsudat och abscesser. | ||
Rad 75: | Rad 70: | ||
Penicillin och alternativt tetracyklin har erfarenhetsmässigt god effekt på det kliniska förloppet. | Penicillin och alternativt tetracyklin har erfarenhetsmässigt god effekt på det kliniska förloppet. | ||
− | === Epidemiologisk === | + | === Epidemiologisk typning=== |
− | typning har inte varit aktuell. | + | Epidemiologisk typning har inte varit aktuell. |
=== Kvalitetskontroll === | === Kvalitetskontroll === | ||
Rad 91: | Rad 86: | ||
Råttbettsfeber är inte anmälningspliktig. | Råttbettsfeber är inte anmälningspliktig. | ||
− | + | ||
== REFERENSER == | == REFERENSER == | ||
Nuvarande version från 10 juli 2012 kl. 14.42
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ
Streptobacillus moniliformis[redigera]
Smittämnet[redigera]
Streptobacillus moniliformis är ett av två smittämnen som orsakar råttbettsfeber. Det är en icke rörlig, aerob eller fakultativt anaerob, mycket pleomorf, gramnegativ stav som vanligen växer i långa filament med jästliknande uppdrivningar – ”string of pearls”, varav namnet. Ibland beskrivs den som mykoplasmaliknande.
Den förekommer normalt i orofarynx hos råttor, möss och andra gnagare.
Den andra organismen som förknippas med råttbettsfeber, Spirillum minus, har inte odlats fram. Den ger en liknande klinisk bild och behandlas inte ytterligare i denna bok.
Patogenes och patofysiologi[redigera]
Råttbettsfeber utvecklas 1-4 upp till 10 dagar efter bett eller förtäring av infekterad föda, vanligen rå mjölk. Ofta har såret då läkt utan tecken på varbildning eller lymfkörtelförstoring.
Symtom och klinisk bild[redigera]
Symtomen varierar från lokal infektion till sepsis. Förutom vanliga sjukdomstecken förekommer ofta komplikationer i form av artriter och petekiala eller mässlingsliknande utslag.
Epidemiologi[redigera]
Råttbettsfeber är ovanlig. Den orsakas i västvärlden oftast av S. moniliformis medan infektioner med Spirillum minus är vanligare i Asien. De flesta fallen inträffar hos barn i städer med mycket råttor och dåliga sanitära förhållanden. Laboratorieinfektioner relaterade till försöksdjursarbete med möss och råttor finns också beskrivna. Den variant som inträffat efter förtäring av rå mjölk går under beteckningen Haverhill fever ellet erythema arthriticum epidemicum.
Prevention[redigera]
Kontroll av råttstammen torde vara den bästa preventiva åtgärden.
Provtagning och transport[redigera]
Störst chans att isolera organismen erbjuder prov från blod, ledexsudat och abscesser.
Laboratoriediagnostik[redigera]
Odling är gängse metod för diagnostik.
Referensmetodik[redigera]
Referenssubstrat[redigera]
är vanliga blododlingsmedier med tillsats av blod och 10 - 20 % serum.
Isolering[redigera]
sker ofta primärt under anaeroba förhållanden trots att bakterierna är fakultativt anaeroba. Optimala odlingsförhållanden består av mikroaerofil miljö med tillsats av CO2 och fuktighet vid 37 °C. Avläsning sker efter 1 och 2 dygn.
Identifiering och minimikriterier[redigera]
Efter två dygn ses genomskinliga ej hemolyserande kolonier.
Vid mikroskopi ses gramnegativa filamentösa böjda stavar med bulbösa uppsvällningar i centrum – string of beads.
Slutlig verifiering sker med biokemiska tester. S. moniliformis är eskulinpositiv och fermenterar flera sockerarter. Den är oxidasnegativ, katalasnegativ, indol- och ureasnegativ.
Biokemisk verifiering kan dock vara svår att genomföra eftersom bakterierna är svårodlade. Till hjälp har varit kromatogram av fettsyror. Idag torde sekvenering vara en framkomligare väg.
Alternativ diagnostik[redigera]
Serologi[redigera]
Falskt positiv reaktion i VDRL har beskrivits i 25 % av verifierade fall.
Resistensbestämning[redigera]
utförs inte rutinmässigt. Penicillin och alternativt tetracyklin har erfarenhetsmässigt god effekt på det kliniska förloppet.
Epidemiologisk typning[redigera]
Epidemiologisk typning har inte varit aktuell.
Kvalitetskontroll[redigera]
- Referensstam
- Streptobacillus moniliformis ATCC 14647.
Svarsrutiner[redigera]
Växt av/Ingen växt av Streptobacillus moniliformis.
Laboratorierapportering[redigera]
Råttbettsfeber är inte anmälningspliktig.
REFERENSER[redigera]
- Jenkins S.G. Rat-bite fever. Clin Microbiol Newslett. 1988;10:57-59.