Skillnad mellan versioner av "Hepatiter"
(Skapade sidan med 'Hepatiter Smittämnen vid hepatiter: Akut hepatit kan förorsakas av ett flertal virus som infekterar levern. Fem typer, hepatit A, B, C, D, E virus, har karakteriserats och tyc...') |
MagnusT (diskussion | bidrag) |
||
| Rad 1: | Rad 1: | ||
| − | + | ''Till innehållsförteckning [[Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)]]'' | |
| − | |||
| − | REFERENSER | + | |
| − | Viral Hepatitis, third edition, editors: Thomas. HC, Lemon S and Zuckerman AJ. Blackwell Publishing Ldt 2005 | + | == Hepatiter == |
| + | |||
| + | |||
| + | === Smittämnen vid hepatiter === | ||
| + | Akut hepatit kan förorsakas av ett flertal virus som infekterar levern. Fem typer, hepatit A, [[Hepatit B|B]], [[Hepatit C|C]], D, E virus, har karakteriserats och tycks kunna förklara nästan alla fall av virushepatit. Alla fem tillhör olika virusfamiljer och är vitt spridda i världen med var för sig unik epidemiologi. Den dominerande smittvägen för hepatit A och E är fekal-oral och för B och C, och D parenteral. Det kliniska förloppet vid akut hepatit är snarlikt oberoende av vilken typ som är etiologiskt agens. Även om vissa särdrag kan urskiljas, och det epidemiologiska mönstret kan vara vägledande, kan etiologisk diagnos oftast inte säkert ställas utan laboratorietester i det enskilda fallet. | ||
| + | |||
| + | |||
| + | == REFERENSER == | ||
| + | |||
| + | Viral Hepatitis, third edition, editors: Thomas. HC, Lemon S and Zuckerman AJ. Blackwell Publishing Ldt 2005. | ||
| + | |||
| + | [[Kategori:Sexuellt överförbara infektioner (STI)]] | ||
Versionen från 20 juli 2009 kl. 10.26
Till innehållsförteckning Referensmetodik: Sexuellt överförbara infektioner (STI)
Hepatiter
Smittämnen vid hepatiter
Akut hepatit kan förorsakas av ett flertal virus som infekterar levern. Fem typer, hepatit A, B, C, D, E virus, har karakteriserats och tycks kunna förklara nästan alla fall av virushepatit. Alla fem tillhör olika virusfamiljer och är vitt spridda i världen med var för sig unik epidemiologi. Den dominerande smittvägen för hepatit A och E är fekal-oral och för B och C, och D parenteral. Det kliniska förloppet vid akut hepatit är snarlikt oberoende av vilken typ som är etiologiskt agens. Även om vissa särdrag kan urskiljas, och det epidemiologiska mönstret kan vara vägledande, kan etiologisk diagnos oftast inte säkert ställas utan laboratorietester i det enskilda fallet.
REFERENSER
Viral Hepatitis, third edition, editors: Thomas. HC, Lemon S and Zuckerman AJ. Blackwell Publishing Ldt 2005.