Skillnad mellan versioner av "Chancroid-laboratoriediagnostik"
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
| Rad 50: | Rad 50: | ||
| − | + | == Laboratorierapportering == | |
''H. ducreyi'' är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | ''H. ducreyi'' är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen. | ||
| − | |||
== Speciallaboratorium == | == Speciallaboratorium == | ||
Nuvarande version från 10 juli 2012 kl. 12.36
Huvudsida: Chancroid (alt. beteckningar ulcus molle eller mjuk schanker)
Chancroid - Haemophilus ducreyi[redigera]
Allmänt[redigera]
Odling är referensmetod för påvisande av H. ducreyi. Bakterien är känslig och det är viktigt med snabb transport till laboratoriet inför odling. Den kan växa på vanliga odlingsmedier som GC-agar, men optimal växt kräver specialsubstrat. PCR-metoder finns utvecklade, men är inte kommersiellt tillgängliga. Serologi har låg känslighet och används inte för rutindiagnostik. I gramfärgat direktutstryk kan ofta typiskt anordnade gramnegativa kockoida stavar identifieras.
Referensmetodik[redigera]
Odling[redigera]
Odling är referensmetod.
- Referenssubstrat GLV-3-agar med vankomycin 3 mg/L (bilaga 6). Tillsatt fetalt kalvserum kan ge ökat utbyte.
- Primärisolering: Pinnprov inokuleras på GLV-3-agar och icke selektiv GC-agar. Inkubering i 33-35 ºC med 5 % CO2 och hög fuktighet. Viktigt att temperaturen inte överstiger 35 ºC. Inkuberas i tre dygn.
Identifiering och minimikriterier[redigera]
- Presumtiv diagnos: Misstänkta kolonier är gul-grå, välvda och granulerade, ibland med alfa-hemolys. Kolonin kan förskjutas intakt över agarytan och varierar i storlek, vilket ofta ger falskt intryck av blandflora.
- Definitiv diagnos: Gramnegativa korta stavar i typisk anordning, oxidaspositiva, katalasnegativa, nitratreducerande. X-faktorkrav kan bäst demonstreras med porfyrintest enligt Kilian (2) och PCR.
Alternativa diagnostiska metoder[redigera]
- Nukleinsyrabaserade metoder finns utvecklade av bland annat Roche (multiplex PCR för H. ducreyi, T. pallidum och HSV). Metoden är sannolikt känsligare än odling, men finns ännu ej kommeriellt tillgänglig.
- Serologi. Humoralt immunsvar har påvisats hos patienter med chancroid och serologiska tester baserade på renade eller rekombinanta antigen (yttre membranproteiner och LOS) finns. Problem föreligger dock med korsreaktivitet mot andra Haemophilus-arter. Testerna har begränsat värde vid primärdiagnostiken men kan användas för epidemiologiska studier. Känsligheten varierar 55-100 % (1).
Resistensbestämning[redigera]
- Referensmetod och referensmedium för resistensbestämning saknas för närvarande. Antibiotikaresistens har studerats mest med agarspädningsmetod, men diskdiffusionsmetoder har också använts. I referenslaboratorier har diskdiffusionsmetod och Etest utförts på anrikad gc-resistensplatta med relativt bra resultat.
Epidemiologisk typning[redigera]
Ingen rutinmässig typning utförs.
Kvalitetskontroll[redigera]
- Referensstammar: CCUG 7470 (CIP 76118; ATCC 35000) (toxinproducerande) och CCUG 4438 (CIP 542; ATCC 33940) (ej toxinproducerande).
Laboratorierapportering[redigera]
H. ducreyi är inte anmälningspliktig enligt smittskyddslagen.
Speciallaboratorium[redigera]
Bakteriologiska laboratoriet, Guldhedsgatan 10A, 413 46 Göteborg.
REFERENSER[redigera]
- 1. Elkins, C., Kyunjgcheol, Y., Olsen, B., Thomas,C., Morse, S. 2000. Development of a serological test for H. ducreyi for seroprevalence studies. J. Clin. Microbiol 38:1520-6.
- 2. Kilian, M. 1974. A rapid method for the differentiation of Haemophilus strains. The porphyrin test. Acta Pathol. Microbiol. Scand. Sect B 82:835-842.