Smittskyddslagen-ÖLI

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Övre luftvägsinfektioner (ÖLI)

---

Smittskyddslag (SFS 1988:1472)

I den smittskyddslag som trädde i kraft 1989-07-01 indelas smittsamma sjukdomar i samhällsfarliga sjukdomar och övriga smittsamma sjukdomar. Följande är av intresse för avsnittet övre luftvägsinfektioner;

Samhällsfarliga sjukdomar

• 1.1 Anmälan med full identitet till smittskyddsläkare och SMI:
  • difteri
• 1.3 Kodanmälan (de 2 första och 4 sista siffrorna i personnumret) till smittskyddsläkaren och SMI:
  • gonorré
  • HIV-infektion

Den läkare som diagnostiserar sjukdomen - behandlande läkare - blir också primärt smittskyddsansvarig.

För att underlätta den kliniska rapporteringen av sådana sjukdomar föreslås att laboratorierna förser sina svar med tex följande kommentar:

• Infektionen skall enligt smittskyddslagen rapporteras till smittskyddsläkaren och Smittskyddsinstitutet på speciell blankett.

Laboratorierapportering

För att följa det epidemiologiska läget önskas även anmälan av vissa andra laboratoriediagnoser till Smittskyddsinstitutet. Fynd av Chlamydophila pneumoniae, Mycoplasma pneumoniae, Bordetella pertussis och Bordetella parapertussis anmäls alltid om kriterierna för laboratorieverifiering är uppfyllda. Patientidentitet samt provtagningslokal anges.

Haemophilus influenzae, Neisseria meningitidis, Streptococcus pneumoniae samt betahemolyserande streptokocker grupp A anmäls endast vid invasiv infektion från blod, likvor, ledvätska samt relevanta fynd från obduktionsmaterial.

Rapportering önskas också av följande virus, relaterade till övre luftvägama: adeno-, coxsackie-, ECHC5-, entero-, influensa-, morbilli-, parainfluensa-, parotit-, respiratory syncytial (RS) samt rubellavirus. Detta gäller fynd vid virusisolering och direktpåvisning av virus samt signifikanta serologiska fynd.

Behovet av lokala epidemiologiska undersökningar

En optimal laboratorierapportering bör förutom det allmänna epidemiologiska läget återspegla skiftningar i subtyper och resistens mönster för relevanta patogener. Endast på så sätt kan läkarkåren snabbt informeras om förändringar som har betydelse för ställningslagande till vaccination och antibiotikaval.

Inom övre luftvägsområdet bör därför de lokala laboratorierna kontinuerligt eller periodvis undersöka och sammanställa resistensläget för de viktigaste luftvägspatogenema. Man bör också samla material som kan visa anhopning av vissa epidemiologiska subtyper, tex T-mönster för GAS.

Undersökningar i södra Sverige för perioden 1983-92 tex visar en ökning av GAS resistenta mot erytromycin (>1,0 mg/fl från 0% till 9 %, av pneumokocker mot penicillin V (>0,12 mg?l) från 0% till 11% och av betalaktamasbildande Haemophilus influenzae från 2 % till 10 % (16).

REFERENSER

Ej korrekturläst

• 1. Smedby B, Korpela M. Diagnosredovisning för läkarhereok är 1991 vid virdcenttaicn 1 Tierp. Uppsala Universitet, Enheten för forskning inom primärvård och socialtjänst. 1992-06-01
• 2. Ingvarsson L. Acuec otilis medla in childnn. Doktorsavhandling, Lund 1982.
• 3. Konsensusnitalande - Barn med öroninflamniationer, MFRJSpt1 1991, Spri tryck 208. ISON 91-7926-071-3.
• 4. Strömberg A, Romanus V, Burman LO- Outbreak of group A streptotoccal barterenia in Swedrn: An epideniiologic and clinica] stndy. 3 lnfect Din 1991:164:595-598.

• 5. Holm SE, Norrby A, Bergholm AM, Norgren M, Aspecta of pathogenesnt of setions group A Sireptococcal infections in Sweden 1988-1989. 3 tnfect Din 1992;166:31-37.
• 6. Martin PR. Höiby RA. Streptococcal serogroup A epidemic in Nonvay 1987-1988, Stand J lnfect Die 199o;22:42l-429.
• 7. Svensson N, Holms- lavativa Grupp A streptokoclcinftktioner. epidAKTUaLLT 1994:17:6.
• 8. Eskola 3, Peltola ta, Käyhty H, Talaka AK, Mäkelä PR. Pinnieh efficacy triala willi Haemophilus bnfluenzae type 1 vaccines. 3 tnfect Die 1992;165: Snppl 1:137-138.
• 9. Eskola J, Takala AK, Käyhty H, Peltola 0, Mäkelä PR. Experience in Finland with Haemopbiliet inJluenzae type b vaccines. Vtccine, 1991;June 9:Suppl:l4-16, diarussion s25,
• 10. chritstenson B, Lundbergh P. Infektionsläget allvarligt i fd Sovjet. Läkartidningen 1994:91:365-371.
• 11. Linglöf T. Difteti - ttt hot frän Öst? Läkartidningen, 1994,91:363-365.
• 12. Olston-Lttjequiat n, Burman LO, Kailings 1 and Ute Swedish Retpiratoty Tract Sntdy Group. Antibiotic ssntcepfibility of upper retpiratory tract pathogens in Sweden: A seven year follow-up atudy including loracarbef, Scand 3 Tnfect Din 1992;24:485-493.
• 13. Holmströöm L, Nyman B, Rosengren M, Wallander 8, Ripa T. Outbreaka of infectiont with erytlnromycin-resistant group A streptococti in thild day care centern- Stand 1 tnfect Din 1990;22:179-185.
• 14. Seppäla H et al. Retittance to erythronyctn in group A streptocccci. The New Engi Med 1992:326:292-297.
• 15. Ekdahl K, Kamme c. Jnceeasng rtaiatance to penicillin in Streptococcso pnewno,nioe in sont.hen Sweden. Stand 3 lnftct Dt5 1994:26:301-304.
• 16. Foragren A, Walder M. Antimicrobial susceptibility of bactenal isolates in sotnh Sweden including a 13-year follow-up study of some resprratoey iract paihogens. APMtS 1994:102:227-235.
• 17. Soareas S, Kristinson KG, Mnaaer JM, Tomsar A. Evidente for the introdnetion of a multiresistant clone of aerotype 6B Streptococca.s pneiemoniae from Spann to tcetand in the lätt 1980s. 3 Infett Din 1993;168: 158-163