Brucella
Huvudartikel
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Bakteriologisk diagnostik av infektioner i hud, mjukdelar, skelett och inre organ eller
Referensmetodik:Smittskyddslagens sjukdomar med falldefinition i artikeln Brucellos
Brucella (brucellos, undulantfeber eller maltafeber)
Smittämnet
Brucella spp är gramnegativa orörliga kockobaciller. De är aeroba men kräver ofta CO2 för växt speciellt vid primärisolering. Inom genus Brucella brukar tre humanpatogena typer särskiljas: B. melitensis (från får och getter), B. abortus (från nötkreatur) och B. suis (från svin och nöt). Moderna DNA-analyser ger dock vid handen att de skulle kunna sammanföras till ett species, B. melitensis. Ytterligare fyra Brucella spp, som enbart förekommer hos djur, har identifierats.
Brucella hänförs till skyddsklass 3 (ASF 1997:12). De utgör en av de vanligaste orsakerna till laboratorieinfektion. Öppet arbete med brucellabakterier innebär stor risk för infektion. Därför bedrivs arbetet i BSL 3-laboratorium i speciell säkerhetsbänk.
Patogenes och patofysiologi
Brucella spp är intracellulära parasiter liksom tuberkelbakterierna och sjukdomen kan i sin subakuta form förväxlas med tbc. Sedan bakterien penetrerat genom hud, slemhinnor, mag-tarmkanal, konjunktivae eller luftvägar tas de upp och förökar sig i lymfkörtlar, varifrån de kan gå ut i blodbanan och tas upp i organ rika på retikuloendotelialt system, t.ex. mjälte, lever, benmärg. I levern utvecklas granulom som kan vara av diagnostisk betydelse. Bovin placenta utgör ett perfekt odlingsmedium för B. abortus troligen p.g.a. att den innehåller erytriol. Denna kolhydrat finns ej hos människa, varför brucellos inte utgör någon särskild risk för gravida kvinnor.
Symtom och klinisk bild
Brucella-bakterier förorsakar brucellos (undulantfeber eller maltafeber).
Brucellos hos människa kan vara en akut, periodvis återkommande eller kronisk sjukdom med sepsis/influensa-liknande symtom.
Inkubationstiden hos människa varierar från veckor till flera månader. Insjuknandet kommer ofta smygande med långsamt stigande feber och bradykardi. Någon gång går febern i vågor, undulerar. Den kliniska bilden är skiftande: sjukdomskänsla, lätt diffus ledvärk, svettningar särskilt nattetid och sänkt stämningsläge förekommer. Mjälten kan vara öm och förstorad och levern palpabel.
Kronisk brucellos är en lokaliserad sjukdom som persisterat minst ett år. Fokala lesioner kan uppträda i alla organ men i mer än hälften av fallen är skelett och leder involverade.
Mortaliteten är låg, spontant tillfrisknande sker vanligen inom några veckor, men i synnerhet hos obehandlade patienter förekommer ofta recidiv. Dessa kan leda till synnerligen terapiresistenta kroniska tillstånd med lokala härdar, möjligen beroende på den intracellulära lokalisationen av bakterierna.
I endemiska områden förekommer titerstegringar utan symtom hos 30-40 % av exponerade personer.
Epidemiologi (uppdaterad mars 2012)
Brucellos är en sjukdom som kan överföras mellan djur och människor (zoonos). Humanfall orsakas främst av 4 arter av bakterien. De olika arterna förekommer hos vissa djurslag, Brucella melitensis hos får och getter, B. suis hos grisar, B. abortus hos nötkreatur och B. canis hos hund. Ett symtom på sjukdomen hos djur är abort (kastning), hos människor är symtomen långdragna feberperioder, huvudvärk, muskelvärk och trötthet, som obehandlad kan övergå i ett allvarligare sjukdomsförlopp med t ex led- och skelettinfektioner. Människor smittas vanligen genom djurkontakt eller genom att äta opastöriserade mjölkprodukter utomlands företrädesvis i Medelhavsområdet. Vanligaste smittland är Irak, därefter Syrien.
I Sverige är bovin brucellos utrotad sedan 1950-talet. Ingen inhemsk smitta hos människa förekommer men laboratoriesmitta förekommer ibland. Mellan 3-12 fall rapporterades årligen till SMI perioden 2004-2011.
Prevention
Genom extensiva vaccinationskampanjer är nu många länder fria från bovin brucellos. B. abortus avdödas vid pasteurisering.
Provtagning och transport
För odling av Brucella rekommenderas blod, sternalpunktat (särskilt i subakuta fall) eller punktat från annan steril lokal. Materialet inokuleras i aerob blododlingsflaska innan transport. Koagulerat material lämpar sig ej för odling, eftersom sådana prov kräver mortling med ökad risk för smittspridning och kontamination. Dessutom är överlevnaden av sådana intracellulära bakterier osäker efter koagulation.
Störst sannolikhet att isolera Brucella ur ett blodprov eller benmärgspunktat är tidigt i en febertopp. Även aspirat från abscess, lymfkörtel eller i nödfall pinnprov kan övervägas. Vid misstanke om Brucella sänds blododlingsflaskan till säkerhetslaboratorium för utodling.
Vävnadsprov transporteras i en steril provtagningsburk innehållande en mindre mängd steril koksalt.
Pinnprov transporteras nedstoppat i ett transportsubstrat.
Laboratoriediagnostik
Diagnosen brucellos kan verifieras med odling och serologi. Odling är referensmetod. Serologi i sin nuvarande utformning har bedömts inte fylla kraven på standardisering.
Följ länken för detaljerad information
Laboratorierapportering
Brucella-infektion är anmälningspliktig enligt Smittskyddslagen (Smittskyddsförordningen 2004:255) och smittspårningspliktig.
Referensfunktioner
REFERENSER
- Lindberg, J., Larsson, P. Transmission of Brucella melitensis. Lancet. 1991;337:848-849.
- Ruben, B., Wong, P, Band J.D., Colville, J. Person-to-person transmission of Brucella melitensis. Lancet. 1991;337:14-15.
- Yagupsky, P., Peled, N., Riesenberg, K., Banai, M. Exposure of hospital personnel to Brucella melitensis and occurrence of laboratory-acquired disease in endemic area. Scand J Infect Dis. 2000;32:31-35.