UVI-provtagning-förvaring och transport

Från Referensmetodik för laboratoriediagnostik
Version från den 9 februari 2010 kl. 11.30 av Magnus Thore (diskussion | bidrag) (→‎REFERENSER)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Urinvägsinfektioner/bakteriuri, 2:a upplagan 2000


Förvaring och transport[redigera]

Omedelbart efter provtagning ställs provet i kylskåp. Under transporten till laboratoriet bör provet också förvaras i kyla. Kyltransportörer avsedda för detta ändamål finns på marknaden. Prov som förvaras kylt bör omhändertagas och utodlas på laboratoriet inom ett dygn efter provtagning. Prov bör aldrig förvaras i rumstemperatur längre tid än 1 timme före utodling. Prov får ej frysas.

Särskilda provtransportrör, preparerade med konserveringsmedel och avsedda för förvaring av urinprov i rumstemperatur, finns kommersiellt tillgängliga för situationer där tranporten till laboratoriet inte kan ske i kyla. Konserveringsmedlet utgörs vanligen av borsyra (slutkoncentration 1,8%), ibland också andra stabiliserande tillsatser vilka möjliggör såväl mikrobiologiska som kemiska analyser. En relativt sparsam dokumentation och vissa påvisade svagheter (Clarridge 1998), gör att sådana rör inte förbehållslöst kan rekommenderas. Oförändrade bakteriekoncentrationer har dock påvisats i >90 % av kliniska prov förvarade upp till ett dygn i konserverande transportrör, vilket motsvarar förhållandet vid kylförvaring. Detta överensstämmer också med preliminära svenska erfarenheter (Eriksson och Thore). Längre tids förvaring kan ge upphov till betydligt förändrade bakteriekoncentrationer, vilket också är fallet vid förvaring i borsyrepreparerade rör (Guenther och Washington, 1981). Toxisk effekt av konserveringsmedlet har noterats för vissa stammar av bland annat Pseudomonas, Alcaligenes och Enterobacter. Huruvida rören är användbara för urinprov från antibiotikabehandlade patienter utvärderas för närvarande (Eriksson och Thore).

Konserverande transportrör kan med ovan beskrivna förbehåll vara acceptabla alternativ för urinprov som ej kan kyltransporteras. I första hand rekommenderas dock att varje laboratorium granskar och vid behov modifierar aktuella transportkedjor på sjukhusen och i den öppna vården. I de fall konserverande transportrör används måste följande beaktas:

Rören skall fyllas helt (7-10 mL urin) så att rätt koncentration av borsyra erhålles.

Provet bör vara omhändertaget och utodlat på laboratoriet inom ett dygn från provtagningstillfället.


REFERENSER[redigera]

  • Clarridge JE, Johnson JR, Pezzio MT, Weissfeld AS (Cordinating ed.). Cumitech Laboratory diagnosis of urinary tract infections. 1998, Washington D.C.: America Society for Microbiology.
  • Eriksson I och Thore M. Västerås, 2000. Opublicerade observationer.
  • Guenther KL and Washington JA. Evaluation of the B-D urine culture kit. J Clin Microbiol. 1981;14:628-630.
  • Holliday, G., Strike, P. W., et al. Perineal cleansing and midstream urine specimens in ambulatory women. J Hosp Infect 1991;18(l):71-5.