Lungtransplantation
Till innehållsförteckningen för Referensmetodik: Nedre luftvägsinfektioner, 2:a upplagan 2005
Lungtransplantation, (Z94.2)
Lungtransplantation, ibland kombinerad med hjärttransplantation, har etablerats som livräddande behandling vid svåra sjukdomstillstånd i lungans blodkärl (cor-pulmonale, d.v.s. högerkammarsvikt beroende på högt pumpmotstånd i lung-kretsloppet), i lungvävnaden (t.ex. cystisk fibros och emfysem) eller i luftvägarna (KOL). Behovet av lungtransplantation beräknas i vårt land till ca 30/år och är indicerad när förväntad kvarvarande livslängd understiger 2 år.
Postoperativa pneumonier var vid sidan av avstötningsproblemen tidigare vanliga komplikationer förenade med hög mortalitet. Förbättrade metoder inkluderande antimikrobiell profylax har väsentligen förbättrat överlevnadsutsikterna för lungtransplanterade patienter. Ca 50-70 % lever 5 år efter genomförd transplantation.
Etiologi
Tidig postoperativ pneumoni orsakas oftast av P. aeruginosa, Serratia marcescens och S. aureus . Under 2:a och 3:e månaden postop. förekommer CMV-infektioner och mer sällan EBV-infektioner. Svamppneumonier orsakas oftast av Aspergillus, kryptokocker eller, ovanligare, av Candida species och Pneumocystis jiroveci.
Patogenes
Transplanterade är känsliga för infektioner p.g.a. att de behandlas med immunsuppressiva medel men också beroende på försämrad rörlighet i diafragmamuskulaturen, förändrat lymfdränage, frånvaro av djup hostreflex och reducerad mukociliär clearence.
Klinik
Första postoperativa månaden innebar tidigare uttalad risk för bakteriell pneumoni med hög mortalitet, men sedan antibiotikaprofylax införts har denna komplikation drastiskt reducerats. CMV-pneumoni är förenad med hög mortalitet om mottagaren är CMV-negativ. För att undvika CMV-infektioner ges numera också antiviral profylax med t.ex. acyklovir. De ovanligare EBV-infektionerna är också förenade med hög mortalitet. På samma sätt har profylax med svampmedel reducerat risken för svamppneumoni.
Mikrobiologisk diagnostik
Efter transplantationen utförs kontroller med sputumodlingar, initialt var 2:a till var 3:e månad, senare mer sällan. Vid tecken på pneumoni är bronkoskopisk provtagning med BAL eller borste av värde. CMV-diagnostik utförs med nukleinsyrapåvisning (realtids-PCR) av BAL.